Exemplarisk intervju av DagensArbete

Noterade att tidskriften Dagens Arbete intervjuat (längre och kort) – den av mig här på bloggen tidigare nämnda – kassören tillika arbetsmarknadspolitiske talesmannen i Sverigedemokraterna, Per Björklund. Intervjun visar på att Sverigedemokraterna är ett antifackligt parti. Till Dagens Arbete upprepar Per Björklund de skrivningar som finns i Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitiska handlingsprogram rörande arbetsmarknaden. MBL och LAS ses som ålderdomliga av Björklund, och balansen anses väga över till arbetstagarnas fördel i form av de omtalade blockaderna i Göteborg (Wildn´ rotten) och Vaxholm (Som erhöll stöd av Svenskt Näringsliv). Känner vi igen retoriken? Retorik hemmahörande hos Centerpartiet och en del liberala bloggare?

”Arbetsrättslagarna bör revideras. Från situationen för 100 år sedan, då arbetsgivarna hade all bestämmanderätt på arbetsplatserna, har pendeln idag slagit över åt andra hållet så att facket fått alltför stort inflytande. Sverigedemokraterna förespråkar en medelväg mellan dessa ytterligheter. […] Lagen om anställningsskydd (LAS) låser många gånger fast människor i arbeten som de inte trivs med eller passar för.” [1]

I övrigt känns det som att intervjun visar på att Per Björklund tillhör enfrågepartiet Sverigedemokraterna då han på ett flertal frågor från DagensArbete är oförmögen svara. Hade det varit frågan om ett av de partier hemmahörande i riksdagen hade man troligtvis fått betydligt mer omfattande svar än de Björklund kunde presterat i form av ”Det känner jag inte igen”, ”Nej, jag kan ingenting om det där”, ”Ja, vi upplevde att det var väl hårda metoder, men exakt hur vet jag inte[…]” och ”Ja, jag vet inte”. Även en något ambivalent Björklund framträder i intervjun, i ena stunden försöker denna mjuka upp den av Sverigedemokraterna framtagna skrivelsen runt arbetsmarknaden för att kort strax efter åter hemfalla till borgerlig argumentation kring Lagen om anställningsskydd (LAS) i form av att denna är dyr och förespråka  den modell som praktiseras i Danmark framför LAS:

”Men ofta kan det vara dyrt. Om man har en anställd som inte har den kompetens som behövs, som inte kan lära sig, då kan det vara dyrt att säga upp. […] Vi har tittat mycket på Flexicuritymodellen i Danmark. Som jag upplever det är det lättare att få jobb i Danmark, det är inte samma som i Sverige. Vi tittar mycket på Danmark överhuvudtaget. Både på invandringspolitiken och arbetsmarknadspolitiken.” [2]

Sedan kanske bör påpekas att Björklund (medvetet?) för fram samma felaktiga påstående kring kollektivavtalet och föreningsfriheten likt en del borgerliga debattörer. I den längre intervjun av DagensArbete säger Björklund ”att facket inte får vidta stridsåtgärder mot företag utan medlemmar. Egentligen handlar det om att man ska ha föreningsfrihet, människor ska få välja att vara med i vilken förening man vill, och att inte tvingas vara med i en förening om man inte vill.” [3] Men då kollektivavtal är just ett avtal och ingen förening så kränks ingens (negativa) föreningsfrihet när ett kollektiavtal tecknas mellan arbetsgivare, vars arbetsplats ej har några organiserade arbetstagare, och en fackförening. De anställda som arbetar på förtaget kvarstår som oorganiserade. (Dock garanteras man en grundlön och får då ses som ”freeriders”) Nåväl, Björklund verkar redan efter nästkommande fråga om någon tvingas in i en förening i dagens samhälle erkänna felaktigheten i sitt påstående: ”Nej, det kan man väl inte.”

I övrigt vill jag rekomendera andra artiklar om Sverigedemokraterna författade av Dagens Arbete med rubrikerna: ”Politiker bara pratar och pratar”, ”Var tredje avdelning vill utesluta sd”, ”Unga industriarbetare väljer Sverigedemokraterna” och ”Hon ska få igång debatt om sd” som är en kort intervju av en vän till mig, Ann-Sofie Garsén. (aktiv i studentförbundet)

Läs mitt blogginlägg om att Björklund (sd) kritiserar Moderata samlingspartiet ur ett högerperspektiv:
Sverigedemokraterna avvecklar sig själv?

[1] Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitiska handlingsprogram, antaget vid riksårsmötet den 26 mars 2006.
[2] DagensArbete, Jag ger mig inte in på det primära målet, 071126.
[3] Ibid.

Andra skriver intressant om: , , , , , , , , , , , , , , ,

4 comments

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *