Gunilla Molin pläderar för nolltillväxt på energisidan?

Gunilla Molin skriver lite raljant i sin artikel, apropÃ¥ regeringens överenskommelse om kärnkraften, att  ”vi behöver visst mer energi för  att kunna konsumera mer”. Skall jag tolka det som att Molin tillhör den del av opinionen som stÃ¥r för nolltillväxt pÃ¥ energisidan, för gigantiska energisparprogram eller för ransoneringar – som var utmärkande för 70-talets energikris – eftersom hon vill avveckla kärnkraften? Skall jag tolka det som att Molin säger nej till förnyelsebara energislag inom de närmaste Ã¥ren eftersom det innebär ett tillskott till Sveriges energibalans, och där med leder till ökad energikonsumtion?

Det kanske ger en förklaring till varför Molin hyser ett sÃ¥dant agg mot svensk basindustrin som hon menar sysselsätter sig med att ”omvandla vÃ¥ra naturresurser till avfall”. Industrin behöver nämligen en stabil energiförsörjning. Den del av svensk näringsverksamhet som stÃ¥r för en stor andel av vÃ¥rt exportvärde som i sin tur försäkrar, genom arbetstillfällen och skatteintäkter, en del av vÃ¥r gemensamma välfärd.

Molin nämner uranet som ändlig resurs, men samtidigt menar FN:organet IAEA att de brybara tillgÃ¥ngarna beräknas uppgÃ¥ till  4,7 miljoner ton. Detta ger en livslängd pÃ¥ 85 Ã¥r för världens kärnkraftspark. Men med nya generationens kärnkraftverk och bättre uttag skulle livslängden öka med 2500 Ã¥r. Samtidigt är det sÃ¥ att IAEA beräknar att det finns ungefär 35 miljoner ton uran för exploatering i fosfater. Är det dÃ¥ relevant att tala om uranet som en ändlig resurs? Satsa istället pÃ¥ att ersätta den gamla, slitna kärnkraften med ny – för klimatet och välfärdens skull.

Martin Tunström (s)
Helsingborg

[Publicerad i Gotlands Tidningar 090226]

Andra skriver intressant om: politik, energipolitik, kärnkraft, Gunilla Molin, Gotlands Tidningar, nolltillväxt, IAEA, uran