Hatet från Europeiska arbetarpartiet (EAP)

Genom Youtube blir jag uppmärksam på att det Europeiska arbetarpartiet (EAP) har tagit fram en film om sig själv som enligt partiets pressmeddelande inneburit ”att Sverige har fått sin första dokumentärfilm över sin modernaste historia.”1 Anledningen till att jag blev intresserad av filmen är därför att den ger en bild av förhållandet mellan EAP och Olof Palme under 1970- och 1980-talen ur EAP:s perspektiv.2 Efter ha sett filmen kan den enligt min mening rakt av avfärdas som en fortsättning på EAP:s hatpropaganda mot Olof Palme.

Delen som behandlar Palme inleds med videoklipp som illustrerar Palmes internationella engagemang för tredje (och andra) världen och hur videons speakerröst börjar tala om bilden av Palmes som ”solidaritetskämpe, krigsmotståndare, och u-ländernas vän” . 3 Det är också det som är det bärande temat för partiets kritik mot Palme. För att förstå varför måste man vara på det klara med att logiken bakom EAP:s samhällskritik handlar om att ledande internationella statsmän och organisationer enligt EAP förhindrar/fördröjer utvecklingsländernas väg mot att bli en del av den industrialiserade världen och där med bidrar till massdöd i utvecklingsländerna. (eftersom ländernas underutveckling förhindrar dem från att bygga upp en tillfredsställande sjukvårdsapparat och bedriva en god socialpolitik och det är här EAP:s politik kommer in i bilden med magnettåg, fusionskraftverk och andra förslag.) Enligt EAP ger Palme uttryck för en falsk internationell solidaritet med utvecklingsländerna i och med att han vill förvägra dem utveckling.

Det är därför speakerrösten, från att talat om Palmes internationella solidaritetsarbete, en kort stund senare något barnsligt börjar tala om att (”lille”) Olof Palme skulle ha varit den mest framträdande inom familjen von Knieriem sedan dennes släkting, och enligt EAP, nazipampen August von Knieriem stod åtalad (men frikänd) i Nürnberg 1947.4 Det hela illustreras med att en bild föreställande August von Knieriem förs in i en bild på Palme då han blivit utnämnd till statsråd.5 Partiet antyder därför att det skulle finns en direkt linje mellan ”nazipampen” August von Knieriem engagemang i IG Farben6  till Palmes internationella engagemang. På vilket sätt den unge Olof Palme har med August von Knieriems förehavande under 30 och 40-talen att göra kan man ju ställa sig frågande till? Palme var vid krigsslutet 18 år och var under merparten av tiden (1933 – 1945) ett barn eller i yngre tonåren.  Måhända att EAP tror på någon slags arvsynd? Eller att ”onkel August” vid stunder med den unge Olof Palme förmedlade sitt budskap.

För att koppla samman det hela med varandra pekar partiet på Olof Palmes tal vid FN:s miljökonferens 1972 i Stockholm. Genom att klippa ut delar av Palmes tal försöker EAP ge bild av Palme som en person som vill förhindra utvecklingsländerna från att uppnå samma utvecklingsnivå med industriländerna.  Men det förefaller inte som att EAP ha hört hela talet när de anger Palmes tal som ett bevis för Palmes utvecklingsfientlighet. Eller så väljer de medvetet att bortse från de delar av talet som går emot EAP:s föreställning om Olof Palme. Istället pekar Palme i talet på att ”tillväxt blir det även i fortsättningen. Detta kan vi och skall vi inte försöka undvika”7, att ”vi behöver en avsevärd ökning av antalet enheter för omvandling av atomenergi till elektricitet” 8 och att ”vi behöver avsevärt ökat stöd till forskningen om vätekraft”.  9 Särskilt de två sistnämnda punkterna är ju något som ligger EAP närma om hjärtat.  Men visst, EAP kan ju försöka få ihop den delen av Palmes tal där denna talar om vikten av ”internationell spridning av tekniskt kunnande om omvandling av kol till flytande bränsle”10 till sin släktings förehavanden  i IG Farben11 och där med bevisa Palmes nationalsocialistiska böjelser.

När Palme för övrigt i samma tal menar att vi inte har ”råd med en laissez-faire teknologi”12 (Som EAP använder som bevis för sin kritik för att Palme skulle motsätta sig teknologisk och ekonomisk utveckling) så bygger det inte på en allmän motvilja mot teknik. Även EAP borde vara medveten om att all teknologi inte är av godo. Genom politiken styr vi och reglerar vi med lagar hur resurstilldelningen för utvecklingen av ny teknik ska gestalta sig. Samtidigt kan det vara väl värt att påpeka att Palme i sitt tal pekar på att problemen förbundna med miljöproblemen kan lösas.

Som ytterligare förklaring till EAP:s ”kritik” mot Palme anger speakerrösten att det beror på att Palme skulle propagera för nolltillväxt på energiområdet  och  ”att världen inte skulle utvecklas”.13 Några bevis för påståendet om att Palme skulle motsätta sig en ekonomisk och industriell utveckling i utvecklingsländerna saknar förstås EAP. Kritiken vid den av FN arrangerade miljökonferensen i Stockholm 1972 från Palme riktades mot i huvudsak industriländerna. (Vapenupprustning, utfiskningen av haven, användandet av miljögifter mm.) Istället menade Palme, vilket jag nämnde tidigare, att ”tillväxt blir det även i fortsättningen. Detta kan vi och skall vi inte försöka undvika.”

När det gäller energipolitiken i Sverige är det rätt och riktigt att Palme och Socialdemokraterna pläderade för en oförändrad ökningstakt vid förbrukningen av energi vid 90-talets början. Men detta först sedan hela den svenska kärnkraftsparken byggts ut i Sverige. Då blir det hela mer förståeligt. Under regeringarna Erlander14 och Palme beslutades det dessutom om att bygga svenska kärnkraftverk. Där med kommer EAP:s dåligt underbyggda argumentering på skam. Det hör även till utvecklingen att man vid ett visst stadium inte är i ett lika stort behov av ytterligare tillförsel av elektrisk kraft. Det behöver inte innebära att man motsätter ekonomisk/industriell utveckling/tillväxt. Samtidigt är det väl värt att peka på att Palme verkade under en tid då motståndet mot kärnkraften formulerades och kanaliserades. Det var inom Centerpartiet kritiken mot kärnkraften växte fram, b.la. vid Centerstämman 1973.  I regeringen Palmes proposition 1975 om energihushållningen kan man istället läsa att:

”De konsekvenser som ett stopp av idrifttagna kärnkraftstationer skulle medföra, eller som successivt skulle inträda om vi stoppade utbyggandet av påbörjade kärnkraftstationer, skulle bli ytterst allvarliga för vår syssel­sättning och vår samhällsutveckling. Vi skulle inom de närmaste åren få räkna med omfattande restriktioner i användningen av elektrisk kraft och risk för arbetslöshet för ca 10 000 personer enbart inom de av kärnkraft-utbyggnaden direkt berörda företagen. Dessutom skulle vi, som jag nyss har berört, frånhända oss handlingsfrihet inför den fortsatta utvecklingen. Det finns ingen med teknikens hjälp framställd energiform som är helt riskfri eller som inte har nackdelar av olika slag. Det gäller såväl fossila bränslen som vattenkraft och kärnkraft. Utsikterna att komma till rätta med de risker som är förbundna med kärnkraften kan betecknas som relativt goda. Skulle det komma fram nya informationer som visar att dessa slutsatser är oriktiga måste vi självfallet vara beredda att ompröva vårt ställnings­tagande. Såvitt nu kan bedömas finns det emellertid inte anledning tro att så kommer att ske. Vi bör därför låta det tidigare beslutade kärnkraftsprogrammet fortgå enligt hittills beviljade tillstånd.”15

Året efter, vid riksdagsdebatten den 28 april 1976, krävde Fälldin att ”kärn­kraftsutbyggnaden skall avbrytas. De aggregat som ännu inte är påbörjade skall inte sättas i gång. De som är under byggnad avbryts så snart av­lösning av kontrakt medger detta. För de fem aggregat som är i drift upprättas en beredskapsplan för successiv avveckling. När denna plan är färdig sätts den i kraft, om kärnkraftens säkerhetsfrågor icke har kunnat lösas.”16 Detta motsatte sig Olof Palme och den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Under hela valrörelsen det året efterfrågade Palme en borgerlig energipolitik eftersom de två andra borgerliga partierna (Folkpartiet och Moderaterna) anslöt sig till den socialdemokratiska regeringens utbyggnad av kärnkraften. Något enat borgerligt energipolitisk manifest presenterades aldrig. Detta är förmodligen förklaringen till att regeringen Fälldin avgick i oktober 1978.17

Intressant nog ger själva videoproduktionen från EAP en bild av det hat som EAP riktade mot Palme under 1970 och 1980-talen. En av stillbilderna i videon, som förefaller härröra från 1980-talet, visar hur EAP på ett plakat med den retoriska frågan om Palme är fascist undrar varför Palme går ”till val på samma ekonomiska program som Hitler”.18 På ett annat plakat i samma stillbild menar EAP att ”löntagarfonder är fascism”19 och undrar även där om Palme är fascist.20 Att EAP efter Palmemordet blev intressant för utredarna är därför inte så konstigt.21 Videon ger dessutom en bild av dagens hat från EAP:s mot Palme. I en av sekvenserna påstår man att ”Palme använde sin totala tillgång över landets medie för att utmåla sig själv som en sann demokrat och fattigas vän. LaRoucherörelsen i Sverige, EAP, avslöjade att det här var en ren lögn och förklarade för svenska folket vilken roll Palme hade spelat i att montera ner den fysiska ekonomin som byggts upp framförallt efter andra världskriget. ”22 De konspiratoriska påståendena om att den dåvarande demokratiskt valde statsministern skulle ha total tillgång till landest media och att denna inte skulle vara demokrat visar på att EAP fortfarande odlar ett hat mot Palme.

Hade inte EAP och dess internationella förgreningar hemfallit till ledarkult och förgrovat opinionsbildade arbete (Där man ideligen kopplar samman människor och organisationer på nazism, fascism mm.)  så kunde man spelat en positivt kraft  i debatten kring mänskligenheten och dess utveckling. Magnettåg, fusionskraftverk och en framtida exploatering av planeterna/månarna i vårt solsystem är intressanta och angelägna frågor att lyfta upp i debatten. Men i och med man intar en en sådan oförsonlig ståndpunkt i den samhällspolitiska debatten tar ingen dem på allvar. Därför är det inte svårt att ansluta sig till SOU 2002:19 konstaterande att EAP ”genom besynnerliga utspel, konspirationsteorier samt grova personangrepp har partiet och dess underorganisationer i hög grad på egen hand omöjliggjort det mesta av tänkbart inflytande över det politiska skeendet.”23  Vid riksdagsvalet 2006 erhöll Europeiska arbetarpartiet 86 röster, med stor sannolikhet slutar det säkert på liknande nivå vid årets riksdagsval om partiet fortsätter på samma utslagna väg. En ny propagandavideo hjälper föga.

Andra skriver intressant om: , , , , , , , , , , , , , ,

  1. Europeiska Arbetarpartiet, pressmeddelande om dokumentärfilmen ”Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP”, 100624. []
  2. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. Se avsnittet ”Striden om Sverige: EAP mot Palme och nolltillväxtfacisterna”. 18:04 minuter in i videon. []
  3. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 18:38 minuter in i videon. []
  4. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 19:40 minuter in i videon. []
  5. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 19:40 minuter in i videon. []
  6. Som bekant bidrog IG Farben till att Tysklands tillgångar till drivmedel under kriget förbättrades genom företagets produktion av syntetisk bensin. Företaget producerade även nödvändiga kemikaliska produkter till den tyska vapenindustrin. Ett delägt företag (Deutsche Gesellschaft für Schädlingsbekämpfung) till IG Farben framställde också den giftgas (Zyklon B) som användes för att gasa ihjäl människor i de tyska förintelselägren. Se s. 160 – 162 i Hitler och IG Farben – En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten. []
  7. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038. []
  8. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038. []
  9. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038. []
  10. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038. []
  11. För IG Farben och syntetisk bensin se Hitler och IG Farben – En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten, av Joseph Borkin, jurist och tidigare chef för  patent- och kartellsektionen i USA:s justitiedepartements antitrustdivision.  Utgiven av  Tidens förlag. Boken ger också en en bild av August von Knieriems förehavanden i IG Farben []
  12. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038. []
  13. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 22:36 minuter in i videon. []
  14. Som Palme var en del utav, både som tjänsteman nära Erlander, och senare som politiker. Följande uppdrag hade Palme under Tage Erlander: sekreterare vid statsrådsberedningen, byråchef, konsultativt statsråd, kommunikationsminister och utbildningsminister. I sammanhanget kan jag nämna en mer vetenskaplig redovisning av Palme än den som EAP givit i sin video. Nämligen de två böckerna ”I takt med tiden – Olof Palme 1927 – 1969” (2008) och ”När vinden vände – Olof Palme 1969 – 1986” (2009), av Kjell Östberg, professor i historia. []
  15. Riksdagen, regeringens proposition om energihushållningen m.m. 1975:30, beslutad den 27 februari 1975, s. 19 – 20. []
  16. Riksdagen, protokoll 1975/76:111, onsdagen den 28 april 1976, 4 § Energihushållningen, m. m. s. 114. []
  17. Riksdagens protokoll 1978/79:21 onsdagen den 25 oktober, se statsminister Ola Ullstens (fp) inledningsanförande där denna förklarar att orsaken till att trepartiregeringen avgick var pga. ”energifrågan och de spänningar den åstadkom mellan och delvis inom partierna.” []
  18. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 24:00 minuter in i videon. []
  19. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 24:00 minuter in i videon. []
  20. För mer kring Palmehatat se SOU 2002:91, Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister m.m. 1965-2002. Se kapital 5, s. 274 – 278. []
  21. Se SOU 1999:88. Granskningskommissionens betänkande i anledning av Brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme. Se kapitel 5, s. 512. []
  22. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 22:49 minuter in i videon. []
  23. SOU 2002:91, Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister m.m. 1965-2002. Se kapital 5, s. 267. []

2 comments

  1. Vad LaRoucherörelsen i Sverige – EAP tar upp i om Olof Palme denna dokumentär är helt riktigt, precis som förutsägelserna om den globala finanskris vi nu står mitt i.
    Den huvudsakliga frågan är Olof Palmes politik, att bromsa tillväxten både i Sverige och Tredje världen. Det handlar inte om anonyma krafter och konspirationer. Du undviker nämna dokumentärens beskrivning av Henry Kissingers direktiv NSSM 200 där han klart pekar på att USA skall hålla tillbaka befolkningstillväxten i tjugo namngivna u-länder för att deras råvaror inte skall förbrukas av dem utan av USA. Det borde inte heller vara en överraskning att den rådande världsordningen har hållit tillbaka tredje världen. Olof Palmes deltog i och stödde Brandtrapporten, där man å ena sidan utlovade en Marshallplan för u-länderna, men samtidigt krävde att denna utveckling skulle ske inom ramen för de existerande finansiella världsinstitutionerna. Först skulle alltså u-länderna betala sina skulder under IMF:s och Världsbankens brutala villkor, först därefter skulle de få hjälp. Palme svek u-länderna i praktiken, och var, trots sin retorik, liksom Sida i realiteten på samma svältlinje som Kissinger. Skall oligarkins folkmordspolitik, som under mer än trettio år kostat fler människoliv än andra världskriget flera gånger om, stoppas måste man veta att den har sina företrädare inte bara till höger.
    När Olof Palme dels drog samman FN:s första miljövårdskonferens, dels där helt sensationellt uttalade sig för nolltillväxt, satte han igång miljörörelsen i Sverige. Palme ledde då ett tillväxtorienterat parti med många ministrar från Erlanders kärnkraftsvänliga regering vilket gjorde att han både i sitt tal där och i energipropositionen var tvungen hålla sig till det. När centern tagit på sig kärnkraftsmotståndet kunde Palme spela maximalt på motsättningarna inom borgerligheten för att fälla regeringen och kunde dessutom hålla de tillväxtvänliga fackföreningarna lugna inom sitt eget parti för att bli återvald.
    Vad Palme själv ville, kunde man se på det nolltillväxtinriktade Sekretariatet för framtidsstudier som han hade knutit till sin egen statsrådsberedning. Han höll möjligheten för en förändring av kärnkraftspolitiken öppen och utnyttjade Harrisburgincidenten för att blockera fortsatt kärnkraftsutbyggnad med folkomröstningen, där alla valalternativ var emot vidare utbyggnad. Faktum kvarstår att Palme både förespråkade och drev en politik för nolltillväxt av energin.
    Nolltillväxt är definitionen på en fascistisk ekonomisk politik som så småningom leder till åtstramning för befolkningen. Därför var lönknyckarfonderna något som var mycket allvarligt. Både arbetsgivare och fack var ense om att löntagarfonderna skulle vara ett tvångssparande, vilket gjorde att de motsvarade föregångare som Hitlers MEFO-avdrag. MEFO stod för MetallForskning och löneavdragen gick rakt till krigsupprustningen, trots löfte om annat. Att sedan svenska facket och arbetsgivarna blev oense om användningen av pengarna, ändrar inte saken att Palmes lönknyckarfonder var en del av en fascistisk, korporativ, politik.
    Sverige har lidit av denna energipolitik och har i praktiken haft en nolltillväxt. Det som sett ut som tillväxt, har antingen varit monetärt glitter eller kommit från att investeringarna liksom barnafödandet hållits tillbaka.
    En del av nolltillväxtpolitiken var också den avreglering av finansmarknaden med (Novemberrevolutionen) Palmes regering genomdrev hösten 1985. Det satte i gång de finansbubblor och därmed de finanskriser, som skulle slå sönder så stora delar av svensk industri och tillväxtkapacitet på 1990-talet och 2000-talet. Om du fortsätter beundra Olof Palme efter detta, kan du inte klaga på ekonomisk nolltillväxt.
    Eftersom du är den förste aktive socialdemokrat att offentligt bemöta det som EAP skrivit om Olof Palmes nazistiska bakgrund, anser jag att denna fråga borde tillåtas diskuteras vidare. Det tillhör Sveriges historia och borde nu kunna diskuteras, precis som man numera kan diskutera hans tvillingsjäl Ingmar Bergman.
    Att tona ner IG Farben till någon slags fabrikör av syntetbensin och Zyklon B är magstarkt. IG Farbens stora projekt var fabrikerna runt koncentrationslägret Auschwitz, som byggdes för att förse IG Farben med slavarbetskraft. Den som utarbetade kontraktet om slavarbetskraften den tyska staten levererade var den högste juristen i IG Farbens ledning Olof Palmes onkel August von Knierenm, som också personligen inspekterade Auschwitz. Att försöka hävda dennes oskuld för att han frikändes i Nürnbergrättegången är också oerhört, med tanke på att von Knierem samarbetade med Standard Oil i USA i en rad bulvanaffärer och därför satt på dokument som ledande krafter i USA inte ville ha publicerat.
    Nåväl, Palme skulle inte kunna klandras för vad släktingar gjort, om det inte var genom sina nazistiska förbindelser han gjorde sin egen karriär. Vi har alla på svensk TV kunnat se Lena Einhorns film ”Handelsresande i liv”, där hon dramatiserade Gilel Storchs första möte med den 18-årige Olof Palme. Storch sökte, som representant för de judiska organisationerna, kontakt med den tyska naziregimen för att rädda fångarna i koncentrationslägren och därför vände han sig till Ottokar von Knierem, chef Dresdner Bank i Sverige och bror till Olof Palmes mor. Jonas Gummesson har i den nedtystade boken ”Olof Palmes ungdomsår” visat hur karriären gick via vänskapen till en grupp svenska nazister till den militära underrättelsetjänsten och sedan IB. Engagemanget av fascister för underrättelsearbetet ”mot kommunismen” följde mönstret från hela Västeuropa. Från IB plockades Palme upp av Tage Erlander som förutom sin kontakt med Säpo, som han grundat, därmed fick en direktkontakt till IB.
    Olof Palme tog aldrig avstånd från dessa sina släktingar. I stället höll han tyst om det och var utsatt för en utpressningsmöjlighet som hotade Sveriges självständighet. Precis som nazisterna tog upp den brittiska malthusianska miljöpolitiken, i grunden var nazisterna en miljörörelse, ledde Palme socialdemokratin mycket beslutsamt in i dagens brittiskstyrda miljöpolitik. Skall Sverige ha en framtid måste Sveriges moderna historia, och orsaken till paradigmskiftet bort från den tillväxtinriktade industripolitiken, kunna diskuteras.
    Dokumentären Sanning om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP är därför ett viktigt bidrag för att Sverige, och inte minst socialdemokratin, skall kunna komma ur sin djupa moraliska och ekonomiska kris.

  2. Ulf Sandmark skrev:
    ”Vad LaRoucherörelsen i Sverige – EAP tar upp i om Olof Palme denna dokumentär är helt riktigt,[…]”

    Inte alls, jag klart och tydligt genom evidens visat varför EAP har fel på en rad punkter.

    Ulf Sandmark skrev:
    ”Den huvudsakliga frågan är Olof Palmes politik, att bromsa tillväxten både i Sverige och Tredje världen.”

    Jaså, nu handlar det alltså om att bromsa tillväxten? I videon talar man om nolltillväxt. Hur ska ni ha det?

    Ulf Sandmark skrev:
    ”Det handlar inte om anonyma krafter och konspirationer.”

    Men om dåligt underbyggda påståenden.

    Ulf Sandmark skrev:
    ”Du undviker nämna dokumentärens beskrivning av Henry Kissingers direktiv NSSM 200 där han klart pekar på att USA skall hålla tillbaka befolkningstillväxten i tjugo namngivna u-länder för att deras råvaror inte skall förbrukas av dem utan av USA. Det borde inte heller vara en överraskning att den rådande världsordningen har hållit tillbaka tredje världen.”

    Blogginlägget berör inte Henry Kissinger utan Olof Palme. Vad gäller Henry Kissingers politik så får den stå för honom. Dock är det välkänt att Palme och Kissinger inte drog jämt på det utrikespolitiska planet, b.la. pga. Palmes Hanoital 1972 som upprörde Kissinger.

    Ulf Sandmark skrev:
    ”När Olof Palme dels drog samman FN:s första miljövårdskonferens, dels där helt sensationellt uttalade sig för nolltillväxt, satte han igång miljörörelsen i Sverige.”

    Som jag har visat så stämmer inte detta. Så här säger Palme i sitt tal vid FN:s miljökonferens 1972: ”tillväxt blir det även i fortsättningen. Detta kan vi och skall vi inte försöka undvika.” (Källa: Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.)

    Ulf Sandmark skrev:
    ”Palme ledde då ett tillväxtorienterat parti med många ministrar från Erlanders kärnkraftsvänliga regering vilket gjorde att han både i sitt tal där och i energipropositionen var tvungen hålla sig till det.”

    Stämmer inte alls att Palme skulle ha en annan åsikt än Erlander och dennes ministrar. Även Palme var en anhängare av användandet av den fredliga atomkraften trots att han med åren tog till sig kritiken rörande kärnkraften.

    Vid sitt välkända tal i Blå Hallen den 12 maj 1964 vid SSU:s kongressfest (där han myntade ”Politik är att vilja”) så sa han så här om utvecklingen:

    ”Nyss jubilerade det socialdemokratiska partiet med en konferens under temat ”Mot nya djärva mål”. Framstående vetenskapsmän gav en fascinerande inblick i den tekniska och vetenskapliga utvecklingens hisnande snabba tempo. Så snabb är den ekonomiska framstegstanken att vi på 30 år kan fördubbla våra nuvarande resurser. Den utvecklingen ger oss möjligheten att förbättra levnadsvillkoren och att avskaffa bristerna i samhället. Glöm inte att den också ger oss möjligheten att äntligen avskaffa klassamhället.” (Källa: Politik är att vilja (1968), av Olof Palme, s. 18.)

    Vid sitt anförande vid Föreningen för samhällsplanering den 23 maj 1966 sa han så här:

    ”Man kan peka finger åt tekniken, visa vad den fört med sig av förstörelse av miljö och levnadsbetingelser. Samtidigt är tekniken mänsklighetens stora chans. Innan européer och amerikaner lärde sig att tillämpa en ny teknologi var medellivslängden ofta lägre än den genomsnittliga giftermålsåldern. Vi möter nu den situationen på det mest fruktansvärda sätt i de fattiga länderna i världen. Därför är det ingen längtan tillbaka till naturen när man vill sätta den industriella produktionens fall på teknikens debetsida. Ty som den amerikanska sociologen Plumb skriver: ”Ingen förnuftig människa skulle ha velat födas i en tidigare tidsålder såvida han inte varit säker på att födas i en rik familj och åtnjuta utomordentliga god hälsa sam vara beredd att stoiskt acceptera att majoriteten av hans barn dog i barnaåren.” (Källa: Politik är att vilja (1968), av Olof Palme, s. 161)

    Ulf Sandmark skrev:
    ”När centern tagit på sig kärnkraftsmotståndet kunde Palme spela maximalt på motsättningarna inom borgerligheten för att fälla regeringen och kunde dessutom hålla de tillväxtvänliga fackföreningarna lugna inom sitt eget parti för att bli återvald.”

    Centerpartiet och Fälldin tog på sig kärnkraftsmotståndet av egen vilja 1973. Palme hade inget som helst med det att göra. Palmes tal vid miljökonferensen ett år innan Fälldin och Centerpartiets ställningstagande talar Palme snarare om att ”vi behöver en avsevärd ökning av antalet enheter för omvandling av atomenergi till elektricitet” (Källa: Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.) Under perioden fram till valet 1976 motsatte sig Centerpartiets politik och efterfrågade en borgerlig linje i frågan. Efter valet kom verkligheten ifatt den borgerliga trepartiregeringen. Palme var konsekvent och agerade efter övertygelse.

    Ulf Sandmark skrev:
    ”Han höll möjligheten för en förändring av kärnkraftspolitiken öppen och utnyttjade Harrisburgincidenten för att blockera fortsatt kärnkraftsutbyggnad med folkomröstningen, där alla valalternativ var emot vidare utbyggnad.”

    Faktum är att kärnkraften även byggdes ut efter folkomröstningen 1980. Ringhals III togs i drift 1981, Ringhals IV togs i drift 1983, Oskarshamn III togs i drift 1985, Forsmark II togs i drift 1981 och Forsmark III togs i drift 1985. Folkomröstningen om kärnkraften med linje två betraktas snarare inom miljörörelsen för en taktik från Palmes sida för att motverka linje tre genom att inte förknippa Socialdemokraterna med Moderaterna och där med förlora röster till linje tre.

    Ulf Sandmark skrev:
    ”Faktum kvarstår att Palme både förespråkade och drev en politik för nolltillväxt av energin.”

    Palme byggde tillsammans med Tage Erlander ut den svenska kärnkraften under 1970 och 1980-talen så ur det perspektivet är det inte relevant att tala om nolltillväxt under 90-talet.

    Ulf Sandmark skrev:
    ”Nolltillväxt är definitionen på en fascistisk ekonomisk politik[…]”

    Inte alls, fascism innebär en korporativism ekonomi. Att det kan ske nolltillväxt i en fascistisk ekonomi kan dock inträffa precis lika mycket som det kan inträffa i en ickefascistisk ekonomi. Förmodar att du likt en del frasradikaler inom den utomparlamentariska vänstern har devalverat ordet fascism dess ursprungliga betydelse.

    Ulf Sandmark skrev:
    ”[…]som så småningom leder till åtstramning för befolkningen.”

    Intressant nog bedrev Italien kolonisering av de ockuperade områdena i Italen. Man ville verka för en befolkningsökning av den egna befolkningen i de här områdena. Så även det nationalsocialitiska Tyskland i de ockuperade områdena i Sovjetunionen.

    Ulf Sandmark skrev:
    ”Därför var lönknyckarfonderna något som var mycket allvarligt. Både arbetsgivare och fack var ense om att löntagarfonderna skulle vara ett tvångssparande, vilket gjorde att de motsvarade föregångare som Hitlers MEFO-avdrag. MEFO stod för MetallForskning och löneavdragen gick rakt till krigsupprustningen, trots löfte om annat. Att sedan svenska facket och arbetsgivarna blev oense om användningen av pengarna, ändrar inte saken att Palmes lönknyckarfonder var en del av en fascistisk, korporativ, politik.”

    Ojdå, det var ju en helt ny historisk beskrivning av de två fenomenen, kan du hänvisa till en vetenskaplig publikation som bekräftar din syn på MEFO och Löntagarfonder?

    Ulf Sandmark skrev:
    ”Sverige har lidit av denna energipolitik och har i praktiken haft en nolltillväxt.”

    Sverige har inte lidit av att vi haft en fullt utbyggd kärnkraftspark.

    Ulf Sandmark skrev:
    ”[…]barnafödandet hållits tillbaka.”

    Snarare har Socialdemokraterna bedrivit en politik som strävar efter att förena goda födelsetal med möjligheten till produktiv arbete. Utbyggnaden av barnomsorgen, maxtaxan mm. ett utslag för denna politiken. En rapport från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFUA) i december 2008 visade t.ex. att sänkningen av förskoleavgifterna i samband med maxtaxans införande innebar att barnafödandet ökade med fem procent. (Källa: Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, Effekter av barnomsorgsavgifter på barnafödandet, rapport 2008:30.) Enligt rapporten var det främst yngre deltidsarbetande som fött fler barn. Sverige har också bedrivit en migrationspolitik som inneburit att Sveriges befolkning har ökat.

    Ulf Sandmark skrev:
    ”Olof Palmes nazistiska bakgrund,[…]”

    Palme har ingen nazistisk bakgrund, han hade en vän som hade en nazistisk bakgrund. Skillnad.

    Ulf Sandmark skrev:
    ”[….]anser jag att denna fråga borde tillåtas diskuteras vidare.”

    Diskutera på hur mycket du vill.

    Ulf Sandmark skrev:
    ”Att tona ner IG Farben till någon slags fabrikör av syntetbensin och Zyklon B är magstarkt.”

    Använder du alltid strawmanargument? Om du återigen läser fotnot nummer sex så skriver jag: ”Som bekant bidrog IG Farben till att Tysklands tillgångar till drivmedel under kriget förbättrades genom företagets produktion av syntetisk bensin. Företaget producerade även nödvändiga kemikaliska produkter till den tyska vapenindustrin. Ett delägt företag (Deutsche Gesellschaft für Schädlingsbekämpfung) till IG Farben framställde också den giftgas (Zyklon B) som användes för att gasa ihjäl människor i de tyska förintelselägren.” Knappast särskilt smickrande beskrivning av IG Farben.

    Ulf Sandmark skrev:
    ”IG Farbens stora projekt var fabrikerna runt koncentrationslägret Auschwitz, som byggdes för att förse IG Farben med slavarbetskraft.”

    Stämmer, inget jag ifrågasatt. Att jag inte berör det beror på att mitt blogginlägg inte är en historieskrivning om IG Farbens hela verksamhet. Att de bistod den nationalsocialistiska staten med nödvändiga komponenter för att bedriva anfallskrig och framställde den gas som användes för att förinta judarna, b.la. i det av dig nämnda Auschwitz, är tillräckligt nog och något jag berör i fotnoten. Jag hänvisar även i fotnot nummer elva till publikationen ”IG Farben – En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten” och skriver att ”Boken ger också en bild av August von Knieriems förehavanden i IG Farben”. I boken nämner författaren August von Knieriems besök i Auschwitz, IG Farbens investering i Auschwitz III (Monowitz) och andra delar av IG Farbens verksamhet som visar på avsaknaden av moral i företagets affärsverksamhet.

    Ulf Sandmark skrev:
    ”Den som utarbetade kontraktet om slavarbetskraften den tyska staten levererade var den högste juristen i IG Farbens ledning Olof Palmes onkel August von Knierenm, som också personligen inspekterade Auschwitz.”

    Inget av det här faller någon skugga på Olof Palme. Precis som jag inte ansvarar för vad mina släktingar har gjort eller inte gjort.

    Ulf Sandmark skrev:
    ”Att försöka hävda dennes oskuld för att han frikändes i Nürnbergrättegången är också oerhört,[…]”

    Återigen strawmanargument, jag har aldrig befriat August von Knierenm från sin skuld. Man ska väl rimligen ange om denne blev friad om man nämner att han blev åtalad?

    Ulf Sandmark skrev:
    ”Nåväl, Palme skulle inte kunna klandras för vad släktingar gjort, om det inte var genom sina nazistiska förbindelser han gjorde sin egen karriär.”

    Palme hade inga nazistiska förbindelser. Att Lennart Hagman hade en nazistiskt bakgrund har inte Palme något ansvar för.

    Ulf Sandmark skrev:
    ”Vi har alla på svensk TV kunnat se Lena Einhorns film ”Handelsresande i liv”, där hon dramatiserade Gilel Storchs första möte med den 18-årige Olof Palme. Storch sökte, som representant för de judiska organisationerna, kontakt med den tyska naziregimen för att rädda fångarna i koncentrationslägren och därför vände han sig till Ottokar von Knierem, chef Dresdner Bank i Sverige och bror till Olof Palmes mor.”

    Jaha? Och?

    Ulf Sandmark skrev:
    ”Jonas Gummesson har i den nedtystade boken ”Olof Palmes ungdomsår”[…]”

    Nedtystad? Inte alls, de som berörde boken var allt från Mårten Palme, Aftonbladet, Dalademokraten till Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen och tidskriften Contra (som ironiskt nog också var kritisk till boken. Se ”Veckans Contra nummer 7 2001 18 februari 2001, Bland nazister, spioner och mytomaner”) Boken debatterades till och med i SVT:s ”Debatt” 2001. (Se Debatt, första säsongen, första avsnittet, den 13 februari 2001)

    Ulf Sandmark skrev:
    ”[…]visat hur karriären gick via vänskapen till en grupp svenska nazister till den militära underrättelsetjänsten och sedan IB. Engagemanget av fascister för underrättelsearbetet ”mot kommunismen” följde mönstret från hela Västeuropa. Från IB plockades Palme upp av Tage Erlander som förutom sin kontakt med Säpo, som han grundat, därmed fick en direktkontakt till IB”

    Palmes relation med Lennart Hagman bevisar ingenting. Socialdemokraternas motstånd mot kommunismen är välkänd.

    Ulf Sandmark skrev:
    ”Olof Palme tog aldrig avstånd från dessa sina släktingar.”

    Det behöver han inte göra därför han inte är ansvarig för deras handlingar. Ingen kräver det, bara ni. (Och måhända Gummesson) Dessutom gjorde han det indirekt genom att bedriva en generös flyktingpolitik. Den s.k. nationella rörelsen (SD, ND, SvP, SMR m.fl.) ogillar snarare Olof Palme då de menar att hans politik (1975) innebar en förändring av svensk migrationspolitik. Från en politik som strävade till assimilering till en politik som uppmuntrade till mångkultur. Även Olof Palmes tal 1965 om invandrarna ger ett klart och tydligt ställningstagande mot nazism och rasism:

    ”En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen – på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken. Därför ligger fördomarna alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks.” (Källa: Politik är att vilja (1968), av Olof Palme. s. 64 – 65.)

    Ulf Sandmark skrev:
    ”I stället höll han tyst om det och var utsatt för en utpressningsmöjlighet som hotade Sveriges självständighet.”

    Bevis för det? Gärna en vetenskaplig avhandling i ämnet. Inga lösa påståenden.

    Ulf Sandmark skrev:
    ”Dokumentären Sanning om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP är därför ett viktigt bidrag för att Sverige, och inte minst socialdemokratin, skall kunna komma ur sin djupa moraliska och ekonomiska kris.”

    Nej, känns mest som en klipp- och klistrafilm som saknar vetenskaplig grund.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *