Som student på Campus Helsingborg kan man inte undgå de tankar och idéer som finns kring det framtida exploateringsområdet H+. Staden har genom skrifter, broschyrer, modeller och filmillustrationer och mötesplatsen SHIP velat ge näring och fantasi åt vad man kan göra åt detta framtida bostadsområde. Vilket är bra och välkomnande. För mig har det i det här fallet givit en inblick i vikten av framtida stadsplanering av området. Därför tänkte jag delge lite av de funderingar som undertecknad har kring området och på hur jag ser på utvecklingsarbetet.

Den första och främsta tanken är att stadsplanerare, politiker, tjänstemän och visionärer ska avskriva tanken på att punkthus, lågmälda byggnader och mellanrum mellan husen skulle utgör en del av en framtida lyckad stadsdel för H+-området. En del enklare trämodeller och idéskisser föresvävar den typen av bebyggelse i H+-området.

I tanken och i teorin kan man tycka att det ena och det andra kan vara ett lyckat koncept. Men när man tittar tillbaka rent historiskt, och då närmast på byggperioden 1965 – 1975 (de s.k. Miljonprogramsåren) så kan vi se att de idéer och visioner som dåtidens politiker och tjänstemän trodde var det optimala för människorna (stora gröna ytor, avstånd mellan husen osv.) inte alls blev så som man tänkt sig. Visserligen var miljonprogrammet ett välbehövligt tillskott till bostadsförsörjningen och för standardförbättringen för vanligt folk. De minde utpräglade storskaliga lösningarna betraktas också som mer lyckat. Men i allt väsentligt är de inte särskilt optimala om man vill ha levande och aktiva bostadsområden. Då får man istället se på den typ av bebyggelse som vuxit fram organiskt genom århundranden, nämligen den traditionella stenstaden. Utmärkande för den är att befolkningsdensiteten är hög, husen är någorlunda höga, kvartsstrukturen är sluten, husfasaden går längst med trottoaren, de döda ytorna (som en del stadsplanerare verkar ha en barnslig förtjusning att slänga in mellan husen) är få, de gröna ytorna är koncentrerade till vissa delar och därför uppfattas som trivsamma och används optimalt av stadens medborgare. (Jämför stadsparken med valfritt grönområde i miljonprogram) Exempel på detta är centrum, Södercity och delar av Tågaborg.

Den typen av kvartersbebyggelse ger upphov till (någorlunda) levande stråk, kvartershandel, butiker, restauranger och festivaler. Det är här man flanerar. Det är här turisterna rör sig när de vill besöka Helsingborg, och inte stadens miljonprogramsområden.  Det behöver inte innebär att man inte kan göra stadsrummet intressant och spännande eller kan bygga häftiga och originella hus. Det finns många bra exempel på enskilda bostadshus och bostadsområden som utformats på ett spännande sätt när man bebyggt ett område med den traditionella stenstadsbyggelsen i åtanke. Man behöver inte efterlikna forna tiders byggstilar eller hemfalla åt pastisch. Det som är det väsentliga är att man har i åtanke att stenstadsprincipen är den mest optimala när man vill ha en levande och urban stadsmiljö. Om man vill att Helsingborgs centrum ska bli större och att mer än de som bor i området ska vilja söka sig till bostadsområdet.

I sammanhanget kan man nämna att det är en rätt stor summa som de lokala och regionala avdelningarna skickar vidare till riksorganisationen. Vid Riksårsmötet 2008, partiets högsta beslutande organ som samma år byte namn till Landsdagarna, ändrade Sverigedemokraterna sin stadgar så att de lokala och regionala avdelningarna skulle skicka vidare 40 procent av de offentliga partiavdragen istället för 25 procent.¹ När Konstitutionsutskottet (KU) 2008 studera hur det kommunala och regionala partistödet användes hos riksdagspartierna, SPI och Sverigedemokraterna 2007, dvs. innan stadgeändringarna, kunde man konstatera att Sverigedemokraterna var det parti som i störst grad förde vidare det kommunala och regionala partistödet till riksorganisationen. Om 62 procent av intäkterna till Sverigedemokraternas riksorganisation finansierades genom bidrag från lokala och regionala avdelningarna så var motsvarande siffra för Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet 10, 13 respektive 7 procent.²

Intäkterna för Sverigedemokraternas riksorganisation från de lokala och regionala organisationer uppgick 2007 till 2,6 miljoner kronor. Enligt samma rapport uppgick inkomsterna för SD 2007 till 4 223 000 kronor. Samma rapport konstaterade att Sverigedemokraterna var ensamma 2007 om att låta medlemsavgiften helt tillfalla riksorganisationen. I de andra partierna delas medlemsavgiften upp bland de olika avdelningarna. Samtidigt kan vi läsa i Dagens Nyheter (DN) att partiet inte har för avsikt att anställa partiombudsmän runt om i landet. Det innebär att arbetsbördan för de regionala och lokala partiavdelningarna inom SD i högre grad än andra partier blir större för gräsrötterna. Den demokratiska tidskriften Expo har också berört det hela och berättar att Jimmie Åkesson och Björn Söder plockar ut extra arvode från partiet trots att man erhåller ett riksdagsarvode på 56 000 kronor. Frågan är om Sverigedemokraterna fortfarande bygger en folkrörelse och om inte SD numera växer in i etablissemanget?

Även Alexander Bengtsson, på Expo, Jimmie Stranne, fullmäktigeledamot för SD, och Jan Rume, tidigare sverigedemokrat, har skrivit om ämnet på sina respektive bloggar.

Alla artiklar i ämnet: Affärsvärlden, DN1, DN2, Expressen och Expo.

Andra skriver intressant om: Politik, Sverigedemokraterna, Dragan Klaric, Björn Söder, Jimmie Åkesson, organisation, parti, stadgar, statligt partistöd, kommunalt partistöd, regionalt partistöd, partievenemang, decentralisering, centralisering

1. Sverigedemokraternas partistadgar. Antagna av Riksårsmötet den 3 maj 2008 i Karlstad. (Se § 20. Avgifter till riksorganisationen.)
2. Utvärdering av det kommunala partistödet. (2008). Stockholm: Sveriges riksdag, s. 71 – 72.

I ett nyligen publicerat inlägg på den politiska bloggen sdlandskrona.blogsport.com¹ riktats en rad pubertala påståenden mot Fredrik Jönsson, aktiv i Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund (SKU) och dennes far, Jan Jönsson, tidigare ordförande för Sveriges Kommunistiska Parti (SKP). Bloggen anklagar Jönsson och dennes far för att vara “lättkränkta rättshaverister“ därför att de två drivit rättprocesser mot en rad företrädare för Sverigedemokraterna (SD). Vad är då en rättshaverist? Enligt Svenska Akademiens ordbok (SAOB) är en rättshaverist att betraktas som någon som “påstridigt hävda sin rätt äv. i fråga om obetydligheter”.² Fredrik Jönsson har anklagas för att ha brukat våld mot en meningsmotståndare under ett politiskt torgmöte – detta kan knappast vara fråga om någon ”obetydlighet”.³ Snarare har just ledande sverigedemokrater pekat på att samhället inte tar våld mot sverigedemokrater på allvar. Inte heller är det någon obetydlighet att som Jan Jönsson bli anklagad för att vilja upprätta utrotningsläger för att kunna likvidera förståndshandikappade.⁴ Även här har ju ledande sverigedemokrater beklagat sig över att man gör jämförelser mellan Sverigedemokraterna och det nationalsocialistiska Tyskland.

Med bloggförfattarnas logik kan Carina Herrstedt, andre vice ordförande i Sverigedemokraterna, och Dragan Klaric, tidigare sekreterare/anställd för SD Helsingborg, betraktas som rättshaverister. Herrstedt ansökte nämligen den 7 januari i år⁵ om stämning mot Fredrik Jönsson för förtal. Herrstedt förlorade och fick ersätta Jönsson för rättegångskostnader med 17 113 kronor jämte ränta.⁶ Dragan Klaric har polisanmält mig  för olovlig avlyssning och ofredande,⁷ trots att rättegångsbalken talar om att “en förhandling vid domstol ska vara offentlig”.⁸ Polisanmälan lades ner av Åklagarmyndigheten i Helsingborg.⁹ Herrstedt har nu dessutom valt att överklaga den senaste  förtalsdomen mot henne.¹⁰ Klaric har sedan tidigare överklagat en dom i Helsingborgs tingsrätt.¹¹

I samma blogginlägg anklagar för övrigt författarna far och son Jönsson för att “tjäna lite pengar på skattebetalarnas bekostnad“.  Detta är ett märkligt resonemang med tanke på att det är ju trots allt de företrädare för Sverigedemokraterna som gjort sig skyldig till förtal som dragit på det allmänna kostnader. Skulle man göra en grov uträkning på vad kostnaden för det allmänna pga. att ledande företrädare för sverigedemokraterna begått en rad brott skulle denna uträkningen landa på 152 400 kronor. Enligt Domstolsverket uppgår nämligen kostnaden till 12 700 kronor för samtliga domstolsslag per avgjort mål.¹² Med tanke på att representanter för sverigedemokraterna har förlorat tolv mål som berör allt från förtal till kräkning av upphovsrätten¹³ blir kostnadsberäkningen följande: 12 mål x 12 700 kronor = 152 400 kronor. (Då har jag inte räknat med nerlagt arbete för de överklagande som inte erhållit prövningstillstånd av hovrätterna)

En annan intressant aspekt är att bloggen anklagar far och son Jönsson för att tro på existensen av konspirationsteorier.¹⁴ I sig är det väl inte så konstigt med tanke på alla de konspirationsteorier som faktiskt finns, t.ex. de konspirationsteorier om att förintelsen och månlandningen aldrig ägt rum. Eller varför inte den om att USA:s regeringen i själva verket stod bakom förstörelsen av World Trade Center (WTC) i New York den 11 september 2001? Jag förmodar att bloggförfattarna snarare avser att far och son Jönsson tror att en rad konspirationsteorier är sanna. Det är en helt annan sak. Dessutom ska väl inte personer som sympatimässigt står SD nära peka finger med tanke på att det parti som de sympatiserar med själv odlar konspirationsteorier om att domar mot sverigedemokrater är att betraktas som “politiska“.¹⁵ Att sedan  “idiotin” existerar här i världen ger ju bloggen sdlandskrona.blogspot.com prov på.

Andra skriver intressant om: Sverigedemokraterna, konspirationsteorier,  Fredrik Jönsson, Jan Jönsson, Sveriges kommunistiska parti, Sveriges kommunistiska ungdomsförbund, sdlandskrona.blogspot.com,  rättshaverist, rättshaverism, blogginlägg, SD Helsingborg, SD Landskrona, Dragan Klaric, Carina Herrstedt, Stefan Olsson

1. Tidigare administrerad av Carina Herrstedt, andra vice ordförande för Sverigedemokraterna (SD) och Stefan Olsson, ordförande partiavdelningen i Landskrona. Numera administreras bloggen av tre anonyma skribenter som kallar sig A.F.A som dessutom beslutat sig för att avveckla urladressen och flytta över bloggens innehåll till en ny urladress.
2. Svenska Akademiens ordbok, se (5 a) RÄTT-HAVERI.
3. Lunds tingsrätt, dom i mål nr FT 3762-07, meddelad den 11 april 2008, s. 5 och Lunds tingsrätt, dom i mål nr FT 5504-08, meddelad den 30 november 2009, s. 6.
4. Lunds tingsrätt, dom i mål nr FT 2603-10, meddelad den 12 oktober 2010, s. 7.
5. Lunds tingsrätt, Ansökan om stämning till Lunds tingsrätt, akt FT 38-10
6. Lunds tingsrätt, dom i mål nr T 38-10, meddelad den 25 maj 2010.
7. ”Ansökan om överklagande till hovrätten av dom i målet FT 7487-09″ vid Helsingborgs tingsrätt, inkommen till Hovrätten över Skåne och Blekinge den 25 maj 2010, FT 1346-10 aktbil 13-14. (s. 2) 
8. Rättegångsbalk (1942:740), 5 Kap. Om offentlighet och ordning m.m. vid domstol, 1 §.
9. Åklagarmyndigheten i Helsingborg, beslut den 14 maj 2010 i ärende AM-75591-10.
10. Lunds tingsrätt, överklagande i mål nr FT 2603-10, ink. 2010-10-20.
11. ”Ansökan om överklagande till hovrätten av dom i målet FT 7487-09″ vid Helsingborgs tingsrätt, inkommen till Hovrätten över Skåne och Blekinge den 25 maj 2010, FT 1346-10 aktbil 13-14.
12. Domstolsverket, Budgetunderlag 2011 – 2013, kapitel 4 Produktionsutveckling, s. 17.
13. Se dom i mål nr FT 3762-07 (Lunds tingsrätt), FT 31-09 (Helsingborgs tingsrätt), FT 5504-08 (Lunds tingsrätt), FT 510-10 (Norrköpings tingsrätt), FT 6453-09 (Lunds tingsrätt), FT 7072-09 (Helsingborgs tingsrätt), T 20221-09 (Stockholms tingsrätt), T 38-10 (Lunds tingsrätt), FT 3783-09 (Norrköpings tingsrätt), FT 404-10 (Umeå tingsrätt), FT 2603-10 (Lunds tingsrätt) och FT 2799-10 (Helsingborgs tingsrätt).
14. ”I kommunisternas värld existerar konspirationsteorier[...]” Se sdlandskrona.blogspot.com, Kommunisten Fredrik ”Finken” Jönsson – ”Inte den skarpaste kniven i lådan”, publicerad 2010-10-20
15. Se Jimmie Åkessons uttalande i Expressens artikel med rubriken ”Jimmie Åkessons pressas efter Expressens granskningar”, publicerad den 18 september 2010.

Hej Anders, Fredrik och Arne,

För det första använder jag inga alias, utan endast de namn som folkbokföringen upptar. Det är inte olagligt eller klandervärt att byta namn – varken tilltalsnamn eller efternamn, men däremot kan det vara olagligt att behandla personuppgifter utan samtycke. Det som jag företog gentemot Stefan Olsson var ett s.k. laga hot – att skilja från olaga hot. En skuld existerar i juridisk mening så fort den uppstått – i detta fall då förtalet hade skett, och skadeståndsskyldighet mot Jan Jönsson därmed förelåg. Vid dessa förhållanden bad jag Stefan Olsson, som tillsammans med Carina Herrstedt ansvarade för det aktuella inlägget enligt en tidigare tingsrättsdom (något hon och hennes advokat aldrig ifrågasatt under den processen, för övrigt), att betala skulden till Jan Jönsson, och angav att rättsliga åtgärder annars skulle vidtas med anledning av förtalet. Då Olsson inte betalade skadeståndet vidtogs rättsliga åtgärder mot den andra som var solidariskt skadeståndsskyldig, Herrstedt. I övriga mål har talan väckts mot både Herrstedt och Olsson, men denna gång inskränktes alltså talan till att bara omfatta Herrstedt (även om även Olsson givetvis, i rättslig mening, var solidariskt betalningsskyldig, något som nu inte blev fastställt av domstolen). Jag begriper inte varför det ses som något klandervärt att jag gav Olsson möjlighet att självmant betala skadeståndet, utan att väcka talan mot honom; hade han gjort det hade ju såväl han som Herrstedt sluppit den uppmärksamhet som tingsrättens dom nu renderade. Det hör till god sed att meddela motparten att man tänker stämma, så att motparten har möjlighet att betala det angivna beloppet godvilligt, eller komma med ett motbud. Det är olyckligt om Stefan Olsson har uppfattat mitt meddelande på annat sätt.

Vänlig hälsning,

Boman
jur. kand.

Komplettering, den 2010-10-14. Ytterligare replikväxling:

Hej igen Anders, Fredrik och Arne,

1) Det är för mig obegripligt att bloggen ifrågasätter att min huvudman INTE har väckt talan mot en viss Sverigedemokrat. Borde ni inte uppskatta att så få som möjligt blir stämda? Det är förenat med ekonomiska risker att väcka talan mot någon. Vid eventuell förlust kan rättegångskostnaderna naturligtvis bli högre om motparterna är flera. Om två eller flera personer är solidariskt betalningsskyldiga för en skuld, innebär detta att man kan rikta en talan mot vem som helst av dem, och detta är således vad min huvudman har gjort.

2) Som sagt existerar en skuld så fort den uppstått, dvs. så fort de omständigheter som ligger till grund för skulden har inträffat (t.ex. att person X har förbundit sig att betala för en vara som han fått av person Y). De flesta tvister slutar inte i domstol, utan i en frivillig uppgörelse. Det är felaktigt att en förpliktelse ”aldrig har existerat förrän domstolen avgjort frågan”. Det enda domstolen gör är att den konstaterar sådant som redan har hänt (i exemplet att personen X verkligen har tagit emot varan från Y, och förbundit sig att betala för den). Den skapar inga nya förpliktelser, utan fastslår sådana som redan finns. I detta fall konstaterade domstolen att brottet förtal förelåg, och att förtalet utgjort en allvarlig kränkning då det begicks i november 2008. Ränta utgår enligt lagen från brottstillfället, och därför utgår ränta från november 2008. Man kan inte betala ränta på en förpliktelse som inte finns, så det är tydligt att förpliktelsen fanns redan i november 2008. En skadeståndsskuld anses förfallen till betalning redan då den skadegörande handlingen har skett. Att ni inte begriper denna juridiska verklighet beror på att ni inte är juridiskt skolade. ”Rätt att agera” finns för övrigt naturligtvis för alla som anser sig förtalade, även om de inte ens har något fog för sin inställning; rättssystemet är tilgängligt för alla i en rättsstat.

3) Jag känner inte till Hermods, men kallar mig jurist för att jag har svensk juris kandidatexamen.

hälsning,

Boman
jur. kand.

Genom Youtube blir jag uppmärksam på att det Europeiska arbetarpartiet (EAP) har tagit fram en film om sig själv som enligt partiets pressmeddelande inneburit ”att Sverige har fått sin första dokumentärfilm över sin modernaste historia.”¹ Anledningen till att jag blev intresserad av filmen är därför att den ger en bild av förhållandet mellan EAP och Olof Palme under 1970- och 1980-talen ur EAP:s perspektiv.² Efter ha sett filmen kan den enligt min mening rakt av avfärdas som en fortsättning på EAP:s hatpropaganda mot Olof Palme.

Delen som behandlar Palme inleds med videoklipp som illustrerar Palmes internationella engagemang för tredje (och andra) världen och hur videons speakerröst börjar tala om bilden av Palmes som ”solidaritetskämpe, krigsmotståndare, och u-ländernas vän” . ³ Det är också det som är det bärande temat för partiets kritik mot Palme. För att förstå varför måste man vara på det klara med att logiken bakom EAP:s samhällskritik handlar om att ledande internationella statsmän och organisationer enligt EAP förhindrar/fördröjer utvecklingsländernas väg mot att bli en del av den industrialiserade världen och där med bidrar till massdöd i utvecklingsländerna. (eftersom ländernas underutveckling förhindrar dem från att bygga upp en tillfredsställande sjukvårdsapparat och bedriva en god socialpolitik och det är här EAP:s politik kommer in i bilden med magnettåg, fusionskraftverk och andra förslag.) Enligt EAP ger Palme uttryck för en falsk internationell solidaritet med utvecklingsländerna i och med att han vill förvägra dem utveckling.

Det är därför speakerrösten, från att talat om Palmes internationella solidaritetsarbete, en kort stund senare något barnsligt börjar tala om att (”lille”) Olof Palme skulle ha varit den mest framträdande inom familjen von Knieriem sedan dennes släkting, och enligt EAP, nazipampen August von Knieriem stod åtalad (men frikänd) i Nürnberg 1947.⁴ Det hela illustreras med att en bild föreställande August von Knieriem förs in i en bild på Palme då han blivit utnämnd till statsråd.⁵ Partiet antyder därför att det skulle finns en direkt linje mellan ”nazipampen” August von Knieriem engagemang i IG Farben⁶  till Palmes internationella engagemang. På vilket sätt den unge Olof Palme har med August von Knieriems förehavande under 30 och 40-talen att göra kan man ju ställa sig frågande till? Palme var vid krigsslutet 18 år och var under merparten av tiden (1933 – 1945) ett barn eller i yngre tonåren.  Måhända att EAP tror på någon slags arvsynd? Eller att ”onkel August” vid stunder med den unge Olof Palme förmedlade sitt budskap.

För att koppla samman det hela med varandra pekar partiet på Olof Palmes tal vid FN:s miljökonferens 1972 i Stockholm. Genom att klippa ut delar av Palmes tal försöker EAP ge bild av Palme som en person som vill förhindra utvecklingsländerna från att uppnå samma utvecklingsnivå med industriländerna.  Men det förefaller inte som att EAP ha hört hela talet när de anger Palmes tal som ett bevis för Palmes utvecklingsfientlighet. Eller så väljer de medvetet att bortse från de delar av talet som går emot EAP:s föreställning om Olof Palme. Istället pekar Palme i talet på att ”tillväxt blir det även i fortsättningen. Detta kan vi och skall vi inte försöka undvika”⁷, att ”vi behöver en avsevärd ökning av antalet enheter för omvandling av atomenergi till elektricitet” ⁸ och att ”vi behöver avsevärt ökat stöd till forskningen om vätekraft”.  ⁹ Särskilt de två sistnämnda punkterna är ju något som ligger EAP närma om hjärtat.  Men visst, EAP kan ju försöka få ihop den delen av Palmes tal där denna talar om vikten av ”internationell spridning av tekniskt kunnande om omvandling av kol till flytande bränsle”¹⁰ till sin släktings förehavanden  i IG Farben¹¹ och där med bevisa Palmes nationalsocialistiska böjelser.

När Palme för övrigt i samma tal menar att vi inte har ”råd med en laissez-faire teknologi”¹² (Som EAP använder som bevis för sin kritik för att Palme skulle motsätta sig teknologisk och ekonomisk utveckling) så bygger det inte på en allmän motvilja mot teknik. Även EAP borde vara medveten om att all teknologi inte är av godo. Genom politiken styr vi och reglerar vi med lagar hur resurstilldelningen för utvecklingen av ny teknik ska gestalta sig. Samtidigt kan det vara väl värt att påpeka att Palme i sitt tal pekar på att problemen förbundna med miljöproblemen kan lösas.

Som ytterligare förklaring till EAP:s ”kritik” mot Palme anger speakerrösten att det beror på att Palme skulle propagera för nolltillväxt på energiområdet  och  ”att världen inte skulle utvecklas”.¹³ Några bevis för påståendet om att Palme skulle motsätta sig en ekonomisk och industriell utveckling i utvecklingsländerna saknar förstås EAP. Kritiken vid den av FN arrangerade miljökonferensen i Stockholm 1972 från Palme riktades mot i huvudsak industriländerna. (Vapenupprustning, utfiskningen av haven, användandet av miljögifter mm.) Istället menade Palme, vilket jag nämnde tidigare, att ”tillväxt blir det även i fortsättningen. Detta kan vi och skall vi inte försöka undvika.”

När det gäller energipolitiken i Sverige är det rätt och riktigt att Palme och Socialdemokraterna pläderade för en oförändrad ökningstakt vid förbrukningen av energi vid 90-talets början. Men detta först sedan hela den svenska kärnkraftsparken byggts ut i Sverige. Då blir det hela mer förståeligt. Under regeringarna Erlander¹⁴ och Palme beslutades det dessutom om att bygga svenska kärnkraftverk. Där med kommer EAP:s dåligt underbyggda argumentering på skam. Det hör även till utvecklingen att man vid ett visst stadium inte är i ett lika stort behov av ytterligare tillförsel av elektrisk kraft. Det behöver inte innebära att man motsätter ekonomisk/industriell utveckling/tillväxt. Samtidigt är det väl värt att peka på att Palme verkade under en tid då motståndet mot kärnkraften formulerades och kanaliserades. Det var inom Centerpartiet kritiken mot kärnkraften växte fram, b.la. vid Centerstämman 1973.  I regeringen Palmes proposition 1975 om energihushållningen kan man istället läsa att:

”De konsekvenser som ett stopp av idrifttagna kärnkraftstationer skulle medföra, eller som successivt skulle inträda om vi stoppade utbyggandet av påbörjade kärnkraftstationer, skulle bli ytterst allvarliga för vår syssel­sättning och vår samhällsutveckling. Vi skulle inom de närmaste åren få räkna med omfattande restriktioner i användningen av elektrisk kraft och risk för arbetslöshet för ca 10 000 personer enbart inom de av kärnkraft-utbyggnaden direkt berörda företagen. Dessutom skulle vi, som jag nyss har berört, frånhända oss handlingsfrihet inför den fortsatta utvecklingen. Det finns ingen med teknikens hjälp framställd energiform som är helt riskfri eller som inte har nackdelar av olika slag. Det gäller såväl fossila bränslen som vattenkraft och kärnkraft. Utsikterna att komma till rätta med de risker som är förbundna med kärnkraften kan betecknas som relativt goda. Skulle det komma fram nya informationer som visar att dessa slutsatser är oriktiga måste vi självfallet vara beredda att ompröva vårt ställnings­tagande. Såvitt nu kan bedömas finns det emellertid inte anledning tro att så kommer att ske. Vi bör därför låta det tidigare beslutade kärnkraftsprogrammet fortgå enligt hittills beviljade tillstånd.”¹⁵

Året efter, vid riksdagsdebatten den 28 april 1976, krävde Fälldin att ”kärn­kraftsutbyggnaden skall avbrytas. De aggregat som ännu inte är påbörjade skall inte sättas i gång. De som är under byggnad avbryts så snart av­lösning av kontrakt medger detta. För de fem aggregat som är i drift upprättas en beredskapsplan för successiv avveckling. När denna plan är färdig sätts den i kraft, om kärnkraftens säkerhetsfrågor icke har kunnat lösas.”¹⁶ Detta motsatte sig Olof Palme och den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Under hela valrörelsen det året efterfrågade Palme en borgerlig energipolitik eftersom de två andra borgerliga partierna (Folkpartiet och Moderaterna) anslöt sig till den socialdemokratiska regeringens utbyggnad av kärnkraften. Något enat borgerligt energipolitisk manifest presenterades aldrig. Detta är förmodligen förklaringen till att regeringen Fälldin avgick i oktober 1978.¹⁷

Intressant nog ger själva videoproduktionen från EAP en bild av det hat som EAP riktade mot Palme under 1970 och 1980-talen. En av stillbilderna i videon, som förefaller härröra från 1980-talet, visar hur EAP på ett plakat med den retoriska frågan om Palme är fascist undrar varför Palme går ”till val på samma ekonomiska program som Hitler”.¹⁸ På ett annat plakat i samma stillbild menar EAP att ”löntagarfonder är fascism”¹⁹ och undrar även där om Palme är fascist.²⁰ Att EAP efter Palmemordet blev intressant för utredarna är därför inte så konstigt.²¹ Videon ger dessutom en bild av dagens hat från EAP:s mot Palme. I en av sekvenserna påstår man att ”Palme använde sin totala tillgång över landets medie för att utmåla sig själv som en sann demokrat och fattigas vän. LaRoucherörelsen i Sverige, EAP, avslöjade att det här var en ren lögn och förklarade för svenska folket vilken roll Palme hade spelat i att montera ner den fysiska ekonomin som byggts upp framförallt efter andra världskriget. ”²² De konspiratoriska påståendena om att den dåvarande demokratiskt valde statsministern skulle ha total tillgång till landest media och att denna inte skulle vara demokrat visar på att EAP fortfarande odlar ett hat mot Palme.

Hade inte EAP och dess internationella förgreningar hemfallit till ledarkult och förgrovat opinionsbildade arbete (Där man ideligen kopplar samman människor och organisationer på nazism, fascism mm.)  så kunde man spelat en positivt kraft  i debatten kring mänskligenheten och dess utveckling. Magnettåg, fusionskraftverk och en framtida exploatering av planeterna/månarna i vårt solsystem är intressanta och angelägna frågor att lyfta upp i debatten. Men i och med man intar en en sådan oförsonlig ståndpunkt i den samhällspolitiska debatten tar ingen dem på allvar. Därför är det inte svårt att ansluta sig till SOU 2002:19 konstaterande att EAP ”genom besynnerliga utspel, konspirationsteorier samt grova personangrepp har partiet och dess underorganisationer i hög grad på egen hand omöjliggjort det mesta av tänkbart inflytande över det politiska skeendet.”²³  Vid riksdagsvalet 2006 erhöll Europeiska arbetarpartiet 86 röster, med stor sannolikhet slutar det säkert på liknande nivå vid årets riksdagsval om partiet fortsätter på samma utslagna väg. En ny propagandavideo hjälper föga.

Andra skriver intressant om: August von Knieriem, demokrati, ekonomi, energipolitik, Europeiska arbetarpartiet, IG Farben, kärnkraft, konspirationsteorier, LaRouche, LaRoucherörelsen, Nürnbergrättegången, Olof Palme, politik, Socialdemokraterna, teknik

1. Europeiska Arbetarpartiet, pressmeddelande om dokumentärfilmen ”Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP”, 100624.
2. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. Se avsnittet ”Striden om Sverige: EAP mot Palme och nolltillväxtfacisterna”. 18:04 minuter in i videon.
3. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 18:38 minuter in i videon.
4. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 19:40 minuter in i videon.
5. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 19:40 minuter in i videon.
6. Som bekant bidrog IG Farben till att Tysklands tillgångar till drivmedel under kriget förbättrades genom företagets produktion av syntetisk bensin. Företaget producerade även nödvändiga kemikaliska produkter till den tyska vapenindustrin. Ett delägt företag (Deutsche Gesellschaft für Schädlingsbekämpfung) till IG Farben framställde också den giftgas (Zyklon B) som användes för att gasa ihjäl människor i de tyska förintelselägren. Se s. 160 – 162 i Hitler och IG Farben – En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten.
7. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
8. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
9. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
10. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
11. För IG Farben och syntetisk bensin se Hitler och IG Farben – En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten, av Joseph Borkin, jurist och tidigare chef för  patent- och kartellsektionen i USA:s justitiedepartements antitrustdivision.  Utgiven av  Tidens förlag. Boken ger också en en bild av August von Knieriems förehavanden i IG Farben
12. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
13. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 22:36 minuter in i videon.
14. Som Palme var en del utav, både som tjänsteman nära Erlander, och senare som politiker. Följande uppdrag hade Palme under Tage Erlander: sekreterare vid statsrådsberedningen, byråchef, konsultativt statsråd, kommunikationsminister och utbildningsminister. I sammanhanget kan jag nämna en mer vetenskaplig redovisning av Palme än den som EAP givit i sin video. Nämligen de två böckerna ”I takt med tiden – Olof Palme 1927 – 1969″ (2008) och ”När vinden vände – Olof Palme 1969 – 1986″ (2009), av Kjell Östberg, professor i historia.
15. Riksdagen, regeringens proposition om energihushållningen m.m. 1975:30, beslutad den 27 februari 1975, s. 19 – 20.
16. Riksdagen, protokoll 1975/76:111, onsdagen den 28 april 1976, 4 § Energihushållningen, m. m. s. 114.
17. Riksdagens protokoll 1978/79:21 onsdagen den 25 oktober, se statsminister Ola Ullstens (fp) inledningsanförande där denna förklarar att orsaken till att trepartiregeringen avgick var pga. ”energifrågan och de spänningar den åstadkom mellan och delvis inom partierna.”
18. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 24:00 minuter in i videon.
19. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 24:00 minuter in i videon.
20. För mer kring Palmehatat se SOU 2002:91, Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister m.m. 1965-2002. Se kapital 5, s. 274 – 278.
21. Se SOU 1999:88. Granskningskommissionens betänkande i anledning av Brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme. Se kapitel 5, s. 512.
22. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 22:49 minuter in i videon.
23. SOU 2002:91, Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister m.m. 1965-2002. Se kapital 5, s. 267.

Med tanke på att det inte framgår i tingsrättsprotokollet³ att någon skulle ha blivit utvisad från tingsrättsförhandlingarna i Helsingborg för att denna skulle ha stört förhandlingen eller på annat sätt uppträtt otillbörligt⁴ så blir det närmast obegripligt varför jag har polisanmälts för ofredande. Särskilt när man har brottsbalken i åtanke:

“Den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud eller annat hänsynslöst beteende eljest ofredar annan, döms för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år.”⁵

Hur det sedan kan vara frågan om olovlig avlyssning att uppta ljud vid en tingsrättsförhandling är för mig än mer obegripligare. Enligt rättegångsbalken ska en “förhandling vid domstol […] vara offentlig”⁶ och då brottsbalken stipulerar att olovlig ljudupptagning först blir aktuell vid en plats där “allmänheten icke äger tillträde och som han själv icke deltager i eller som han  obehörigen berett sig tillträde till”⁷ så förstår jag inte hur Dragan Klaric och dennes ombud Patrik Ohlsson har tänkt.

Iofs. står det i nionde paragrafen rättegångsbalken att “rätten får förbjuda annans ljudupptagning eller ljudöverföring under ett förhör, om det kan antas att upptagningen eller överföringen besvärar den som hörs i sådan grad att det blir till men för utredningen.”⁸ Men med tanke på att det inte var frågan om något förhör, och då någon information inte lämnades från rådmannens sida om att ljudupptagningar skulle vara förbjuda så är inte paragrafen aktuell. Dessutom måste det inför varje förhör göras en individuell prövning ”dels av om upptagningen besvärar den som skall höras, dels av om detta i så fall kan bli till men för utredningen”, så generella förbud mot ljudupptagningar får inte förekomma vid offentliga förhandlingar enligt Justitieombudsmannen (JO).⁹

Det ligger närmast till hands att avfärda Dragan Klarics polisanmälan som ett missbruk av rättssystemet i politisk syfte. I övrigt kan man anmärka på att det något besynnerliga i att en polisanmälan mot mig redovisas i överklagandet när jag inte är part målet. Men vad ska man förvänta sig när Patrik Ohlsson är i farten?

När det gäller själva överklagandet i sak så är det intressant att Klaric med ombud  ondgör sig över att ”förtalsdomar fallit av så ringa orsak”¹⁰ och framför att ”någon mån av höjd måste finnas innan något kan klassas som förtal, även om det rent formellt uppfyller betingelser i 5 kap, 1§ brottsbalken”¹¹ (ett märkligt resonemang i sig; den som begår brott ska enligt Klaric med ombud alltså inte straffas om brottet inte är ”av höjd”).  Man får hoppas att Klaric med ombud nu glädjer sig över att det uppenbarligen finns någon lägre gräns vid förtalsmål – Fredrik Jönsson ansågs ju inte ha förtalat Carina Herrstedt överhuvudtaget!

Media om förtalsmålet: HD1, HD2, Sydsvenskan, Medievärlden, Aftonbladet, DN, Expo

Andra skriver intressant om: Politik, Sverigedemokraterna, Dragan Klaric, SD Helsingborg, Patrik Ohlsson, SD Ängelholm,   juridik, hovrätt, hovrätten, tingsrätt, tingsrätten, anmälan, ofredande, olovlig, avlyssning, Fredrik Jönsson, Carina Herrstedt

1. ”Ansökan om överklagande till hovrätten av dom i målet FT 7487-09″ vid Helsingborgs tingsrätt, inkommen till Hovrätten över Skåne och Blekinge den 25 maj 2010, FT 1346-10 aktbil 13-14. (s. 2)
2. Ibid.
3. Helsingborgs tingsrätt (Avdelning 2), protokoll för muntlig förberedelse i Helsingborg den 24 mars 2010. Aktbilaga 21, mål nr: FT 7587-09.
4. Se Rättegångsbalk (1942:740) Första avdelningen – Om domstolsväsendet, 5 Kap. Om offentlighet och ordning m.m. vid domstol, 9 §. “Det ankommer på rättens ordförande att upprätthålla ordningen vid rättens sammanträden och att meddela de ordningsregler som behövs. Ordföranden får utvisa den som stör förhandlingen eller på annat sätt uppträder otillbörligt.”
5. Brottsbalk (1962:700), 4 kap. Om brott mot frihet och frid, 7 §.
6. Rättegångsbalk (1942:740), 5 Kap. Om offentlighet och ordning m.m. vid domstol, 1 §.
7. Brottsbalk (1962:700), 4 kap. Om brott mot frihet och frid, 9 b §.
8. Rättegångsbalk (1942:740), 5 Kap. Om offentlighet och ordning m.m. vid domstol, 9 §.
9. Riksdagens ombudsmän. Anmälan mot Södertälje tingsrätt med anledning av ett beslut om förbud mot ljudupptagning under en huvudförhandling i ett brottmål. Beslutsdatum: 2006-10-27, Dnr 1622-2005.
10. ”Ansökan om överklagande till hovrätten av dom i målet FT 7487-09″ vid Helsingborgs tingsrätt, inkommen till Hovrätten över Skåne och Blekinge (s. 4)
11. ”Ansökan om överklagande till hovrätten av dom i målet FT 7487-09″ vid Helsingborgs tingsrätt, inkommen till Hovrätten över Skåne och Blekinge (s. 4)

(Dragan Klaric, sekreterare i SD Helsingborg, tillsammans med Bengt Lindahl och Kjell Dahlin. © Martin Tunström)

I onsdags meddelade Helsingborgs tingsrätt dom i tvisten mellan Fredrik Jönsson, aktiv i Sveriges kommunistiska ungdomsförbund (SKU), och Dragan Klaric, sekreterare i sverigedemokraternas lokalavdelning i Helsingborg. Enligt tingsrätten har Klaric gjort sig skyldig till “förtal, som med sitt innehåll, får anses ha allvarligt kränkt Fredrik Jönsson”¹ och åläggs därför att “genast till Fredrik Jönsson betala 5 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 9 november 2008 till dess betalning sker.”²

Med tanke på att det inte är första gången Klaric har gjort sig skyldig till förtal³ inställer sig frågan om inte partiledningen i Stockholm bör se över de uppdrag som Klaric innehar. Det kan ju knappast vara så särskilt förtroendeingivande att ha en sekreterare som vid två tillfällen har gjort sig skyldig till förtal. Även det faktumet att Klaric svarar som chef- och produktionsansvarig för ett av partiets viktigaste optionsbildande medier SD-Television (där han plockat in den tidigare NRP-medlemmen⁴ Patrik Ehn som medarbetare) gör det än mer angeläget att se över Klaric:s roll i partiet. (Att Klaric redan nu sett över sin blogg genom att rensa ut ett stort antal blogginlägg och börjat om på ny vända borde dock ses som en fördel för partiet. Frågan är dock hur lång tid det tar innan Klaric återfaller till samma destruktiva bloggande?)

Likväl måste jag säga att jag fann ett viss nöje att medverka vid tingsrättsförhandlingarna då målet var uppe för behandling. Klaric ville vid två tillfällen uppdra tingsrätten att ange definitionen för olika begrepp.

Vid ena tillfället ville Klaric veta om han var brottsling om tingsrätten finner att han gjort sig skyldig till förtal. Ordförande hänvisade honom efter längre tids resonerande till någon annan för “rättsliga råd”. För att hjälpa Klaric något på traven så kan jag upplysa denna om att en brottsling enligt Svenska Akademins ordbok (SAOB) är en ”person som begått ngt brott; […]”.

Vid det andra tillfället ville Klaric få inskrivet i domen vad en offentlig person är. Ordförande replikerade med att Klaric inte skulle “hoppas på” det, och att tingsrätten hade för avsikt att bedöma endast huruvida Fredrik Jönsson är att betrakta som en offentlig person eller inte. I domen skriver tingsrätten att man inte anser “att de uppgifter som lämnats om Fredrik Jönsson i målet visar att han är att betrakta som en offentlig person, inte ens lokalt. Uppgifter om honom på bloggen har därmed ett mycket begränsat allmänintresse.”⁵ För övrigt kan man ju ställa sig frågande till om det inte räcker med tre tingsrättsdomar på att Fredrik Jönsson inte är en offentlig person ⁶, eller om det behövs en av Norrköpings tingsrätt också innan sverigedemokraterna fattat?

För den som vill lyssna på konversationen mellan Dragan Klaric och ordförande återfinner två ljudfiler längre ner i det här blogginlägget.

Ps. I övrigt kan jag informera Patrik Ohlsson, sverigedemokraternas fullmäktigeledamot i Ängelholm, att en ansökan om stämning för förtal riktad mot honom har lämnas in. (FT 2799-10) Stämningen berör det faktum att Ohlsson bl.a. påstått att en person varit misstänkt för att ha lejt en mördare att utföra ett mord som aldrig har begåtts. Komik på högsta nivå! Ds.

Media: HD1, HD2, Sydsvenskan, Medievärlden, Aftonbladet, DN, Expo
Bloggare: Stefan Stenudd, Kristian Krassman, Netopia

Andra skriver intressant om: Politik, Sverigedemokraterna, Dragan Klaric, SD Helsingborg, Helsingborg, dom, tingsrätt, brottsling, brott, Fredrik Jönsson, SKU

1. Helsingborgs tingsrätt, dom 2010-04-28, mål nr FT 7487-09. (s. 10)
2. Helsingborgs tingsrätt, dom 2010-04-28, mål nr FT 7487-09. (s. 1)
3. Helsingborgs tingsrätt, dom 2009-04-21, mål nr FT 31-09.
4. Med NRP avses det numera nerlagda Nordiska rikspartiet. Enligt Heléne Lööw, filosofie doktor i historia, var NRP att betraktas som ett nationalsocialistiskt parti och fungerade dessutom “i mångt och mycket den förmedlande länken mellan mellankrigstidens nationalsocialister och den moderna rasideologiska undergroundkulturen“. Se Nazismen i Sverige 1924 – 1979 – Pionjärerna, partierna, propagandan (2004, Stockholm), av Heléne Lööw, filosofie doktor i historia. Utgiven av Ordfront förlag. (s. 161 och 23)
5. Helsingborgs tingsrätt, dom 2010-04-28, mål nr FT 7487-09. (s. 10)
6. Se FT 3762-07, FT 5504-08 och FT 7487-09.

Modellen, med Ångfärjan förflyttad till en ny plats.

I förgår blev jag uppringd och intervjuad av Helsingborgs Dagblads nöjesjournalist Magnus Ransheim. Han ville veta hur SSU här i Helsingborg ställer sig till Ångfärjestationens framtid. Frågan har blivit aktuell i och med det att Helsingborgs stad den 27 januari presenterade det vinnande förslaget för stadens markanvisningstävling för området Ångfärjan. Idag är hela området i stort sett en tråkig parkeringsplats på en landets mest attraktiva platser. Undantaget är Ångefärjstationen där ”The Tivoli” bedriver en mycket uppskattad verksamhet. Enligt det vinnande förslaget så öppnar man upp för en flytt av Ångfärjan från sin nuvarande plats till andra sidan om Hamntorget. (se bilden ovan)

Eftersom SSU i Helsingborg inte tagit något beslut kring Ångfärjans framtid så kunde jag inte heller säga att SSU-kommunen har en ståndpunkt. Men jag berättade att vi ska ha ett söndagsmöte nu i veckan och att jag skulle ta ett initiativ till en debatt om Ångfärjan. Jag pekade dock på att jag har uppfattat att det som att många i SSU snarare föredrar en flytt av Ångfärjan framför en rivning. Det är en viktig markering eftersom det funnits personer som tyckt att en rivning av Ångfärjan hade varit mer aktuell. Samtidigt påpekade jag att det finns fördelar med den nya platsen, dvs. att man får ett helt trädäck mot inre hamnen där ett café kan ha uteservering och att det kommer finnas möjlighet för en utomhusarena på samma trädäck.

Kritiken så som jag förstått den är att många anser är att verksamheten kommer bli lidande under den period som flytten genomförs, och att delar av Ångfärjan kommer rivas. Rivningen innebär att delar av verksamheten kommer försvinna. Den kritiken kan jag förstå. men när jag studerar själva modellen för det vinnande förslaget så ser jag att det finns möjlighet rent utrymmesmässigt att flytta hela Ångfärjestationen till den föreslagna platsen. Om det sedan är tekniskt genomförbart  låter jag vara osagt.

När det sedan gäller själva tidsåtgången för flytten av Ångfärjan har jag inte sett några angivna datum för när flytten ska påbörjas och när flytten kommer ses som genomförd. Därför är det svårt att bilda sig en uppfattning. Dock verkar en del tro att det flytten kommer vara klar när själva projektet är klart, dvs om ”fem år från det att markanvisningstävlingen är avslutad”. (Juryns rekommendation, pdf) Problemet med det påståendet är att Ångfärjan måste bort innan man börjar bygga det föreslagna kongresscentret. Därför kommer det definitivt INTE ta fem år att flytta Ångfärjan. Man måste nämligen räkna in själva byggperioden för kongresscentret. (och då kan man inte bara räkna med själva bygget av huset, utan också att man ska gräva sig ner i marken)

I alla fall, den som är SSU:are och som är intresserad av att göra sin röst hörd kring Ångfärjans/The Tivolis framtid uppmanas att komma till SSU:s söndagsmöte. Tiden för mötet är klockan 14:00. SSU-mötet är på femte våningen på Folkets hus (ABF).

Andra skriver intressant om: Politik, Helsingborg, SSU, SSU Helsingborg, Ångfärjan, Ångfärjestationen, The Tivoli, debatt, demokrati, projekt, kongresscenter, Helsingborgs Dagblad

I första meningen påstår Olsson att ”Sverige har i dag en statsskuld på nästan 1300 MILJARDER och vi betalar c:a 89 miljarder enbart i räntor årligen.” ¹ Var Olssons fått sina siffror ifrån kan man endast spekulera i eftersom han inte anger några källor, men enligt budgetpropositionen för 2010 så uppgick räntorna på statsskulden 2008 till 33 miljarder svenska kronor. ² Alltså långt ifrån de 89 miljarder kronor som Olsson påstår. Inte heller stämmer påståendet om man studerar budgetåret 2007, då uppgick räntorna på statsskulden till 47 miljarder kronor. ³ Vad sedan avser själva statsskulden så anger Riksgälden i pressmeddelande från idag att den uppgick till 1 150 miljarder svenska kronor den 30 november. ⁴ Inte 1 300 miljarder kronor!

När det gäller den andra meningen i blogginlägget gör Olsson ett liknande misstag som partiordförande Åkesson har gjort vid ett flertal tillfällen då denna debatterat svenska migrationspolitik. Olsson blandar nämligen ihop begreppen när han påstår att ”svensk flyktingpolitik kostar oss mer än 300 MILJARDER varje år.” ⁵ Här talar Olsson om flyktingpolitik när det är invandringspolitiken mhan avser. För det är en skillnad på flyktingpolitik och invandringspolitik även om sverigedemokraterna har lite svårt att se skillnaden.  Enligt budgetpropositionen för 2010 uppgick kostnaderna för migrationen (tex. Migrationsverket, ersättningar, bostadskostnader, utresor för avvisade och utvisade, migrationsdomstolarna, och Migrationsöverdomstolen), dit flyktingpolitiken hör hemma, till 6 miljarder kronor 2008. ⁶ När det gäller invandringspolitiken har Jan Ekberg, professor i nationalekonomi, räknat ut en kostnad på mellan 45 – 51 miljarder kronor för 2006. ⁷ Långtifrån de 300 miljarder som Olsson påstår att den svenska invandringspolitiken skulle kosta.

Sedan blir det närmast komiskt när man läser vidare i blogginlägget. Olsson menar att ”vi svenska skattebetalare som tvingas betala notan” [...] ”skall” [...] ”ha rätt att bestämma var våra pengar skall satsas.” ⁸ Men det är ju det vi gör idag. Genom allmänna val beslutar vi vilka som ska få representera oss. Studerar man för övrigt statistiken från valmyndigheten så var det en förkrossande övervikt för de partier som propagerar för en generös invandringspolitik framför de partier som företräder en mer restriktiv invandringspolitik. 94,32 procent av dem som valde att delta i valet la sin röst på något av de partier som pläderar för en generös invandringspolitik. ⁹ Endast 2,9 procent av väljarna la sin röst på Sverigedemokraterna, 0,06 procent på Nationaldemokraterna (ND) och 0,03 procent på Nationalsocialistisk Front (NSF).

Varför vi sedan ska ha en folkomröstning kring flyktingpolitiken är för mig en gåta. Sverige är en representativ demokrati, och inte en direktdemokrati.

^{Fotnoter:
[1] Carina & Stefans SD blogg, kräv en folkomröstning i flyktingfrågan!, 091206.
[2] Budgetpropositionen för 2010 (Prop. 2009/10:1) Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m. (s. 9, tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 26)
[3] Budgetpropositionen för 2009 (Prop. 2009/10:1) Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m. (s. 9, tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 26)
[4] Riksgälden, Pressmeddelande, 091207. (Bilaga till pressmeddelande ”Statens betalningar visade ett överskott i november”)
[5] Carina & Stefans SD blogg, kräv en folkomröstning i flyktingfrågan!, 091206.
[6] Budgetpropositionen för 2010 (Prop. 2009/10:1) Utgiftsområde 8: Migration (s. 10, tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 8 Migration)
[7] Invandringen och de offentliga finanserna (ESO 2009:3), av Jan Ekberg, professor i nationalekonomi. Utgiven av Finansdepartementet. (s. 72)
[8] Carina & Stefans SD blogg, kräv en folkomröstning i flyktingfrågan!, 091206.
[9] Valmyndigheten, Fördelning av mandat m.m., Beslut 2006-09-21. (Dnr 06-192/4) Bilaga 1. ( s. 1)}

Andra skriver intressant om: Politik, sverigedemokraterna, invandring, flyktingpolitik, invandringspolitik, Carina Herrstedt, Stefan Olsson, statsskulden, statsskuld, ekonomi, budgetpropositionen, desinformation, demokrati, folkviljan

Reaktionerna på måndagens dom från sverigedemokraternas sida har varit sparsamma och har begränsats sig till antal sverigedemokratiska bloggare. En av dem som berört domen är Patrik Ohlsson, ledamot i Ängelholms kommunfullmäktige för sverigedemokraterna. På sin blogg menar Ohlsson att domen ska betraktas som en politisk dom. Några bevis för påstående presenterats dock inte. Istället försöker Ohlsson relativisera både domen från i måndags och den i april 2008. Han relativiserar även en annan dom meddelad i år, där en annan partikamrat till Ohlsson fälldes för förtal.⁴

Carina Herrstedt (SD) © Martin Tunström

Ohlsson betecknar nämligen beskyllningarna mot Jönsson rörande attackerna i Malmö och Eslöv så som “rena skitsaker”. Som samhällsmedborgare borde man ta en attack mot en politisk sammankomst arrangerat av ett demokratiskt valt parti på större allvar och önska tillse att ansvarsfrågan klargörs och att man inte kommer med ogrundade beskyllningar som varit fallet på Herrstedt och Olssons blogg. En av regeringen tillsatt utredning pekade år 2007 på ”behovet av de utvidgade bestämmelserna i fråga om utredningar om brott mot medborgerlig frihet enligt 18 kap. 5 § brottsbalken, har visat sig senast under hösten förra året vid utredningen i anledning av ett attentat riktat mot en sammankomst i Eslöv vid vilken folkvalda företrädare för Sverigedemokraterna deltog. ”⁵ Nu visar det sig alltså att Ohlsson anser att ansvarsfrågan är en skitsak. Det är enligt Ohlsson inte allvarligt att falskeligen anklaga någon för att attackera en politisk sammankomst. Där med kan man konstatera att regeringen är mer mån om sverigedemokraternas demokratiska rättigheter än Ohlsson. Det hade varit intressant att få reda på hur de andra sverigedemokraterna resonerar kring Ohlssons påstående. Allt som oftast har ju de sverigedemokratiska sympatisörerna beklagat sig över regeringens och oppositionspartiernas bristande intresse över de attacker sverigedemokraterna har utsatts för under åren.

När det så gäller den tredje domen så har det varit fråga om att Ohlssons partikamrat i Helsingborg, Dragan Klaric, på sin blogg bland annat påstått att den tidigare sverigedemokraten Tommy Funebos “[…] mentala hälsa inte var bra, att han har svår psykos med borderline-personlighetsklyvning, att han har alkoholproblem, att han blandade sprit med tabletter, att han var hustrumisshandlare, att han var var kriminell[…]”⁶ Tingsrätten i Helsingborg skrev då i sin domskäl att “själva uttalandets innebörd måste innefatta en allvarlig integritetskräkning”⁷ Där med blir det närmast patetiskt när Ohlsson försöker relativisera det hela genom att på sin blogg påstå “att det möjligen [var] en lite råare ton”. ⁸ Vad hade mer krävts av Ohlsson för att det skulle vara frågan om förtal? Att Funebo skulle ha blivit kallad pedofil? (Som en viss fiktiv bloggare gjort)

Även betydelsen av Funebos agerande, som Ohlsson berör i sitt blogginlägg, togs i beaktande av tingsrätten. (s. 5 – 7) Tingsrätten konstaterar dock att “skillnaden mellan Tommy Funebos inlägg […] och Dragan Klarics […] [är] inte bara en skillnad i grad utan också i art. Tommy Funebos inlägg har, om än ibland perifera, kopplingar till politiska sakfrågor medan Dragan Klarics inlägg enbart riktades mot Tommy Funebos person. Tommy Funebo har alltså inte provocerat Dragan Klaric på ett sådant sätt att han skall anses ha underlåtit att värna sin integritet.” ⁹

Dragan Klaric (SD) © Martin Tunström

Vidare skriver Ohlsson att “den här sortens domslut mot vad som skrivs på bloggar, är mycket ovanliga.”¹⁰ Jaha? Ska det föreställa ett argument för att de tre domarna skulle vara politiska sådana? Bara för att det finns få domslut innebär det inte att det inte är fel domslut eller att de skulle vara politiska. Påståendet från Ohlsson får ses som ett argumentationsfel även om påståendet i sak säkerligen är riktigt.

För övrigt hade det varit intressant om Ohlsson hade kunnat presentera bevis för att “domstolar i länder som Zimbabwe, Iran och Vitryssland” till skillnad från svenska sådana  “tänker efter en gång extra innan de ger sig i kast med” låta “domslut avgöras av människors politiska hemvist.” ¹¹ Behöver jag påpeka för Ohlsson att Iran, Vitryssland och Zimbabwe enligt senaste föreliggande demokratiindex från The Economist Intelligence Unit’s betraktas som auktoritära regimer?¹²

Egentligen kan man bara dra den slutsatsen att Ohlsson inte läst de domar som han recenserar, men även att han saknar kompetens att uttala sig om dem. Ta bara påståendet om att ”reell substans för dom saknas”¹³ när det gäller den dom som föll i måndags. Läser man domen ifråga så erkänner Herrstedt-Olsson att uppgifterna publicerats på deras blogg, och dessutom kan man inte läsa i domen att de kunnat styrka att Fredrik Jönsson utövade något våld mot Erik. Ohlssons blogginlägg får därmed betraktas som rent munväder.

Media om måndagens dom: HD1, HD2, Sydsvenskan, KB, SKD, NS, SVD
Andra bloggare: Tommy Funebo, Hans Lind, J N, Mårten Schultz

^{Fotnoter:
[1] Lunds tingsrätt, Dom 2009-11-30 FT 5504-08. (s. 2)
[2] Lunds tingsrätt, Dom 2009-11-30 FT 5504-08. (s. 1)
[3] Lunds tingsrätt, Dom 2008-04-11 FT 3762-07. (s. 2)
[4] Med att ‘fällas för förtal’ åsyftar jag att en domstol konstaterat att ett förtalsbrott har begåtts, och utdömt skadestånd för kränkning med anledning av brottet.
[5] Frågan om fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning. (Ds 2007:2, s. 128)
[6] Helsingborgs tingsrätt, Dom 2009-04-21 FT 31-09. (s. 3)
[7] Helsingborgs tingsrätt, Dom 2009-04-21 FT 31-09. (s. 4)
[8] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.
[9] Helsingborgs tingsrätt, Dom 2009-04-21 FT 31-09. (s. 6)
[10] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.
[11] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.
[12] The Economist Intelligence Unit’s Index of Democracy 2008. (s. 7, figur 2)
[13] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.}

Andra skriver intressant om: Politik, juridik, Sverigedemokraterna, Carina Herrstedt, Stefan Olsson, Fredrik Jönsson, Patrik Ohlsson, SD Landskrona, SD Ängelholm, Ängelholm, Landskrona, Malmö, Eslöv, Lunds tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, förtal, blogg, Erik Almqvist, Dragan Klaric, demokrati, rättsstat