Som student på Campus Helsingborg kan man inte undgå de tankar och idéer som finns kring det framtida exploateringsområdet H+. Staden har genom skrifter, broschyrer, modeller och filmillustrationer och mötesplatsen SHIP velat ge näring och fantasi åt vad man kan göra åt detta framtida bostadsområde. Vilket är bra och välkomnande. För mig har det i det här fallet givit en inblick i vikten av framtida stadsplanering av området. Därför tänkte jag delge lite av de funderingar som undertecknad har kring området och på hur jag ser på utvecklingsarbetet.

Den första och främsta tanken är att stadsplanerare, politiker, tjänstemän och visionärer ska avskriva tanken på att punkthus, lågmälda byggnader och mellanrum mellan husen skulle utgör en del av en framtida lyckad stadsdel för H+-området. En del enklare trämodeller och idéskisser föresvävar den typen av bebyggelse i H+-området.

I tanken och i teorin kan man tycka att det ena och det andra kan vara ett lyckat koncept. Men när man tittar tillbaka rent historiskt, och då närmast på byggperioden 1965 – 1975 (de s.k. Miljonprogramsåren) så kan vi se att de idéer och visioner som dåtidens politiker och tjänstemän trodde var det optimala för människorna (stora gröna ytor, avstånd mellan husen osv.) inte alls blev så som man tänkt sig. Visserligen var miljonprogrammet ett välbehövligt tillskott till bostadsförsörjningen och för standardförbättringen för vanligt folk. De minde utpräglade storskaliga lösningarna betraktas också som mer lyckat. Men i allt väsentligt är de inte särskilt optimala om man vill ha levande och aktiva bostadsområden. Då får man istället se på den typ av bebyggelse som vuxit fram organiskt genom århundranden, nämligen den traditionella stenstaden. Utmärkande för den är att befolkningsdensiteten är hög, husen är någorlunda höga, kvartsstrukturen är sluten, husfasaden går längst med trottoaren, de döda ytorna (som en del stadsplanerare verkar ha en barnslig förtjusning att slänga in mellan husen) är få, de gröna ytorna är koncentrerade till vissa delar och därför uppfattas som trivsamma och används optimalt av stadens medborgare. (Jämför stadsparken med valfritt grönområde i miljonprogram) Exempel på detta är centrum, Södercity och delar av Tågaborg.

Den typen av kvartersbebyggelse ger upphov till (någorlunda) levande stråk, kvartershandel, butiker, restauranger och festivaler. Det är här man flanerar. Det är här turisterna rör sig när de vill besöka Helsingborg, och inte stadens miljonprogramsområden.  Det behöver inte innebär att man inte kan göra stadsrummet intressant och spännande eller kan bygga häftiga och originella hus. Det finns många bra exempel på enskilda bostadshus och bostadsområden som utformats på ett spännande sätt när man bebyggt ett område med den traditionella stenstadsbyggelsen i åtanke. Man behöver inte efterlikna forna tiders byggstilar eller hemfalla åt pastisch. Det som är det väsentliga är att man har i åtanke att stenstadsprincipen är den mest optimala när man vill ha en levande och urban stadsmiljö. Om man vill att Helsingborgs centrum ska bli större och att mer än de som bor i området ska vilja söka sig till bostadsområdet.

Men banden till Socialdemokraterna och de två organisationernas ungdomsförbund (SSU) utgör en värdefull arena för att kanalisera organisationens åsikter på det partipolitiska planet. Skulle LO förlora den plattformen skulle organisationens förmåga att förändra politiska beslut, som berör LO-medlemmarna, försvagas. Så frågan man kan ställa sig är vad som den bakomliggande förklaringen till att Bengt Göransson tycker att LO och Socialdemokraterna ska klippa de organisatoriska banden? Är det möjligen så att det finns ett politiskt intresse från Göransson att försvaga den svenska arbetarrörelsen? Om så är fallet så voro det mer klädsamt att redovisa det. Men en försvagad arbetarrörelse är knappast till fördel för LO-medlemmarna när den politiska och ekonomiska makten i dagens Sverige är koncentrerad till en liten grupp av människor hemmahörande i den svenska borgerligheten.

Martin Tunström (s)
Kassör SSU Helsingborg

Andra skriver intressant om: Politik, Socialdemokraterna, Socialdemokratin, SSU, LO, facket, partiet,  samarbete, fackpolitisk kamp, argumentationsfel

Samma dag meddelade Hovrätten över Skåne och Blekinge att man ändrar Helsingborgs tingsrätts dom i tvisten mellan Fredrik Jönsson och en tidigare Sverigedemokrat i den del där Fredrik Jönsson var tappande. Den tidigare Sverigedemokraten förpliktas att till Fredrik Jönsson betala femtusen (5 000) kr jämte ränta och där till att betala rättegångskostnader i tingsrätten med ettusenfemhundrasextiofem (1565) kr och rättegångskostnader i hovrätten med åttahundraåttiosju (887) kr.²

För min egen del fastställde Göta hovrätt den 19 april Norrköpings tingsrätts dom som ålägger Markus Wiechel att till mig utge femtusen (5 000) kronor jämte ränta och ersätta mig för rättegångskostnader med ettusentrehundrafemtiofem (1 355) kr. Wiechel ska även ersätta mig för rättegångskostnader i hovrätten med åttahundrasextiotre (863) kronor.³ Det är glädjande, samtidigt som man förundras över hur förvirrat Wiechel försvarat sig under hela processens gång. I tingsrätten i Norrköping anförde Wiechel att den uppkomna kommentaren på hans blogg kunde vara resultatet av att någon annan hade tillgång till hans blogg.⁴ I hovrätten anförde inte Wiechel denna argumentation utan hänvisade till BBS-lagen (som jag kommer att återkomma till lite längre ner). Men när han sedan överklagar till Högsta domstolen så anför Wiechel återigen (i ett ostrukturerat överklagande som e-postats till fel domstol) återigen att någon annan som haft tillgång till bloggen skulle ha kunnat publicera kommentaren.⁵ Har han månne biträtts av en jurist som nu insett att hans sak är hopplös?

Utöver domarna har Jonathan Lindborg till Polismyndigheten i Skåne lämnat in en anmälan mot Kent Ekeroth, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, för att det på Ekeroths blogg återfunnits en kommentar som innehöll förtalsliknande påståenden mot Lindborg.⁶ Kommentaren innehöll påståenden om att Lindborg skulle ha ”utövat våld mot flera nationella aktivister, men då burit maskering och därför undandragit sig upptäckt och rättvisa straff” med den något retoriska frågeställningen ”Vad ska man göra med sådana kriminella?”⁷ Därför är det inte så märkligt att Lindborg i Skånskan uttryckte sitt obehag över det hela:

”Ja, det känns obehagligt eftersom det är en ren lögn. Bloggen är modererad och då har Ekeroth ansvar för vad som skrivs i kommentarerna. Just därför har jag polisanmält honom för förtal, säger Lindborg.”

Att Kent Ekeroth som sitter en lagstiftande församling medverkar till att den typen av kommenterar får ta plats på hans blogg är ju anmärkningsvärt. Till Skånskan försvarar sig Ekeroth med att bloggen inte alltid är modererad och att ” Vissa kommentarer skickas till mig för granskning och andra slinker igenom osedda. Just den här har jag inte sett. Och hade jag gjort det hade jag tagit bort den med en gång.” Påståendet om att kommentaren inte hade förhandsmodererats är felaktigt. I ett rättsutlåtande till samma polismyndighet, författat av en från Jonathan Lindborg anlitad jurist, framkommer det att den aktuella kommentaren faktiskt var förhandsmodererad. Detta framgår bland annat av att Googles cache från två dagar efter att kommentaren skrevs, inte har med kommentaren, vilket givetvis hade varit fallet om kommentaren publicerats direkt och automatiskt.

I tvisten mellan Fredrik Jönsson och den tidigare Sverigedemokraten har intressant nog en förtroendevald Sverigedemokrat agerat ombud. Ombudet är Patrik Ohlsson, eller Olsson, som hans namn stavas enligt folkbokföringen, och är ordförande för Sverigedemokraternas lokalavdelning i Ängelholm och ledamot för samma parti i Ängelholms kommunfullmäktige. Det kan tyckas något märkligt. Den tidigare Sverigedemokraten har nämligen närmast agerat partiskadligt mot sitt tidigare parti när han valde att lämna det. Dels sa han sig ha blivit rövknullad av Sverigedemokraternas partiledning och dels har han inte velat lämna tillbaka utrustning som Sverigedemokraterna menar tillhör partiet. Det här har dock uppenbarligen inte renderat någon reprimand för Ohlssons del.

När det kommer till det juridiska har Ohlssons anfört att hans ”klient” inte kan stå som ansvarig för kommentarer som andra lämnat på klientens blogg eftersom det inte finns någon skyldighet enligt lag (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) om att ta bort kommentarer som utgör förtal. (5 §) Som en konsekvens menar Ohlsson att hans klient inte kan straffas enligt första stycket sjunde paragrafen i samma lag. Ohlsson har även bistått Markus Wiechel med den här informationen eftersom Wiechel även han anfört den här argumentation i Göta hovrätt när det gäller tvisten mellan undertecknad och Wiechel. Läser man dock andra stycket sjunde paragrafen i BBS-lagen återfinner man en lydelse som påpekar att första stycket i sjunde paragrafen inte är tillämplig ”[…]om det för gärningen kan dömas till ansvar enligt brottsbalken[…]”. (7 § 2 st) Det här innebär att BBS-lagen är subsidiär till brottsbalken (BrB). Mitt ombuds tolkning av förhållandet mellan lagarna stöddes  av professorn i civilrätt Mårten Schultz, som skrev ett utlåtande (vilket jag är väldigt tacksam för).

För att rädda sin och andra sverigedemokraters politiska person har Ohlsson dels tillgripit närmast rätthaveristiska anklagelser mot svenskt rättsväsende men även förklarat att man inte på grundval av domarna kan ses som en brottsling.

Hur förhåller det sig då när det gäller begreppet brottsling? I ”Straffrättens påföljdslära” skriver Nils Jareborg, professor emeritus i straffrätt vid Uppsala universitet, och Josef Zila, professor i straffrätt vid Örebro universitet, att med ett brott avses ”[...]att någon bryter mot samhällets regler[…]” (Jareborg & Zila, 2010:13) och de pekar samtidigt på att i brottsbalkens (BrB) allmänna bestämmer så ses ett brott som en ”gärning som är beskriven i denna balk eller i annan lag eller författning och för vilket straff som sägs nedan är förskrivet.” (BrB 1 kap. 1 §) Letar man sig fram till femte kapitlet i BrB återfinns gärningen förtal där. (5 kap. 1 §) Går vi sedan till Svenska Akademins ordbok (SAOB) så är en brottsling en ”person som begått ngt brott; […]”. Vad kan vi dra för slutsats utifrån detta? Patrik Ohlsson är nog i alla fall tillräckligt intelligent för att dra rätt slutsats.

”Är inte alla som begått ett brott brottslingar?”⁸
- Suzanne Wennberg, professor i straffrätt.

Ohlssons besynnerliga inställning tycks delas av partiet, som försvarar honom. ”Det är ett civilrättsligt mål och då är det mindre allvarligt än om det hade varit ett brottmål, säger Eric Myrin, Sverigedemokraternas pressekreterare”, enligt Metro. Tydligen har SD inte begripit att kränkningsersättning förutsätter brott och att förtal är ett sådant. Att en hovrätt anser att en SD-företrädare har gjort sig skyldig till brott, är uppenbarligen egalt för partiet.

När det sedan kommer till de mer rättshaveristiska påståendena från Ohlsson så menar denna att domarna mot en rad Sverigedemokrater, där ibland sig själv, är politiska. I en intervju till en anonym blogg, där han själv dessutom är medskribent, menar Ohlsson något patetiskt att den dom i Helsingborgs tingsrätt som meddelat att han gjort sig skyldig till brottet förtal mot vänsterpartisten Marie Lindén är ”kränkande och odemokratisk” och ”är fattad antingen p.g.a. inkompetens och oförstånd, eller så är den politiskt motiverad. Möjligen kan det vara en kombination.”⁹ Detta är ett något besynnerligt och märkligt påstående då de förenklade tvistemål där Sverigedemokrater varit föremål för stämning inte handlagts av nämndemän från de politiska partierna. Enligt rättegångsbalken handläggs förenklade tvistemål, där förlikning om saken är tillåten, av en lagfaren domare. (RB 1 kap. 3 d §) Att domstolarna dessutom ska vara opartiska är något som regeringsformen (RF) stipulerar: ”domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet.” (RF 1 kap. 9 §) Även hovrättens domare är uppenbarligen inkompetenta, politiskt motiverade eller oförståndiga, enligt Ohlssons förmenande, då hovrätten gick på tingsrättens linje i skadeståndsfrågan, och fann att Ohlsson gjort sig skyldig till förtal.¹⁰

Om nu Patrik Ohlsson, ordförande för Sverigedemokraternas lokalavdelning i Ängelholm och ledamot av Ängelholms fullmäktige, därför anser att domstolarna meddelat politiska domar är det väl på sin plats att denne, tillsammans med sina övriga partikamrater, inkommer med ett klagomål till tillsynsmyndigheten JO.

Men med stor sannolikhet kommer Patrik Ohlsson aldrig inkomma med någon klagan till JO. Insikten om hur absurda påståendena innebär att Ohlssons anklagelser endast stannar vid blogginlägg och kommentarer i anslutning till blogginlägg som behandlat domarna. Politiskt måste Ohlsson försvara sig men i övrigt vet Ohlsson att han rent objektivt har fel och att hans påståenden är direkt patetiska. Så frågorna blir: När ska SD:arna lära sig att 1) sluta förtala andra och 2) anlita kompetenta jurister?

Läs mer här: Skånskan, Expo, SR P4 Östergötland, Corren, Norrköpings Tidningar, SR P4 Östergötland, Nya Folkbladet i Östergötland, Norrköpings Tidningar, SVT Östnytt, SR P4 Göteborg, SVT Västnytt

Andra skriver intressant om: Juridik, rättshaverism, rättshaverist, politik, sverigedemokraterna, förtal, bbs-lagen, stämning, anmälan, brottsbalken, rättegångsbalken, regeringsformen, brott, brottsling, blogg, Göta hovrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Norrköpings tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Patrik Ohlsson, Ängelholm, Markus Wiechel, Norrköping, Kent Ekeroth, Fredrik Jönsson, Martin Tunström,   Jonathan Lindborg,  Nils Jareborg,  Josef Zila,  Suzanne Wennberg

Fotnoter:

1. Göta hovrätt, dom i mål nr FT 2522-10, meddelad 2011-06-01.
2. Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr FT 1346-10, meddelad 2011-06-01.
3. Göta hovrätt, dom i mål nr FT 2010-10, meddelad 2011-04-19.
4. Norrköpings tingsrätt, dom i mål nr FT 3783-09, meddelad 2010-06-10.
5. Markus Wiechels överklagan mot Göta hovrätts dom FT 2010-10, ink. 2011-05-16.
6. Polismyndigheten i Skåne, Polisanmälan K72044-11.
7. Polismyndigheten i Skåne, Polisanmälan K72044-11.
8. Introduktion till Straffrätten (2008) av Suzanne Wennberg. Wennberg är professor i straffrätt och har ett avgörande inflytande på den juridiska diskursen.
9. Se bloggen ”Mittenradikalen” med blogginlägget ”Mittenradikalens grundare förtalsfälld” daterat den 26 oktober 2010.
10. Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr FT 3051-10, meddelad 2011-05-23.

I sammanhanget kan man nämna att det är en rätt stor summa som de lokala och regionala avdelningarna skickar vidare till riksorganisationen. Vid Riksårsmötet 2008, partiets högsta beslutande organ som samma år byte namn till Landsdagarna, ändrade Sverigedemokraterna sin stadgar så att de lokala och regionala avdelningarna skulle skicka vidare 40 procent av de offentliga partiavdragen istället för 25 procent.¹ När Konstitutionsutskottet (KU) 2008 studera hur det kommunala och regionala partistödet användes hos riksdagspartierna, SPI och Sverigedemokraterna 2007, dvs. innan stadgeändringarna, kunde man konstatera att Sverigedemokraterna var det parti som i störst grad förde vidare det kommunala och regionala partistödet till riksorganisationen. Om 62 procent av intäkterna till Sverigedemokraternas riksorganisation finansierades genom bidrag från lokala och regionala avdelningarna så var motsvarande siffra för Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet 10, 13 respektive 7 procent.²

Intäkterna för Sverigedemokraternas riksorganisation från de lokala och regionala organisationer uppgick 2007 till 2,6 miljoner kronor. Enligt samma rapport uppgick inkomsterna för SD 2007 till 4 223 000 kronor. Samma rapport konstaterade att Sverigedemokraterna var ensamma 2007 om att låta medlemsavgiften helt tillfalla riksorganisationen. I de andra partierna delas medlemsavgiften upp bland de olika avdelningarna. Samtidigt kan vi läsa i Dagens Nyheter (DN) att partiet inte har för avsikt att anställa partiombudsmän runt om i landet. Det innebär att arbetsbördan för de regionala och lokala partiavdelningarna inom SD i högre grad än andra partier blir större för gräsrötterna. Den demokratiska tidskriften Expo har också berört det hela och berättar att Jimmie Åkesson och Björn Söder plockar ut extra arvode från partiet trots att man erhåller ett riksdagsarvode på 56 000 kronor. Frågan är om Sverigedemokraterna fortfarande bygger en folkrörelse och om inte SD numera växer in i etablissemanget?

Även Alexander Bengtsson, på Expo, Jimmie Stranne, fullmäktigeledamot för SD, och Jan Rume, tidigare sverigedemokrat, har skrivit om ämnet på sina respektive bloggar.

Alla artiklar i ämnet: Affärsvärlden, DN1, DN2, Expressen och Expo.

Andra skriver intressant om: Politik, Sverigedemokraterna, Dragan Klaric, Björn Söder, Jimmie Åkesson, organisation, parti, stadgar, statligt partistöd, kommunalt partistöd, regionalt partistöd, partievenemang, decentralisering, centralisering

1. Sverigedemokraternas partistadgar. Antagna av Riksårsmötet den 3 maj 2008 i Karlstad. (Se § 20. Avgifter till riksorganisationen.)
2. Utvärdering av det kommunala partistödet. (2008). Stockholm: Sveriges riksdag, s. 71 – 72.

Genom Youtube blir jag uppmärksam på att det Europeiska arbetarpartiet (EAP) har tagit fram en film om sig själv som enligt partiets pressmeddelande inneburit ”att Sverige har fått sin första dokumentärfilm över sin modernaste historia.”¹ Anledningen till att jag blev intresserad av filmen är därför att den ger en bild av förhållandet mellan EAP och Olof Palme under 1970- och 1980-talen ur EAP:s perspektiv.² Efter ha sett filmen kan den enligt min mening rakt av avfärdas som en fortsättning på EAP:s hatpropaganda mot Olof Palme.

Delen som behandlar Palme inleds med videoklipp som illustrerar Palmes internationella engagemang för tredje (och andra) världen och hur videons speakerröst börjar tala om bilden av Palmes som ”solidaritetskämpe, krigsmotståndare, och u-ländernas vän” . ³ Det är också det som är det bärande temat för partiets kritik mot Palme. För att förstå varför måste man vara på det klara med att logiken bakom EAP:s samhällskritik handlar om att ledande internationella statsmän och organisationer enligt EAP förhindrar/fördröjer utvecklingsländernas väg mot att bli en del av den industrialiserade världen och där med bidrar till massdöd i utvecklingsländerna. (eftersom ländernas underutveckling förhindrar dem från att bygga upp en tillfredsställande sjukvårdsapparat och bedriva en god socialpolitik och det är här EAP:s politik kommer in i bilden med magnettåg, fusionskraftverk och andra förslag.) Enligt EAP ger Palme uttryck för en falsk internationell solidaritet med utvecklingsländerna i och med att han vill förvägra dem utveckling.

Det är därför speakerrösten, från att talat om Palmes internationella solidaritetsarbete, en kort stund senare något barnsligt börjar tala om att (”lille”) Olof Palme skulle ha varit den mest framträdande inom familjen von Knieriem sedan dennes släkting, och enligt EAP, nazipampen August von Knieriem stod åtalad (men frikänd) i Nürnberg 1947.⁴ Det hela illustreras med att en bild föreställande August von Knieriem förs in i en bild på Palme då han blivit utnämnd till statsråd.⁵ Partiet antyder därför att det skulle finns en direkt linje mellan ”nazipampen” August von Knieriem engagemang i IG Farben⁶  till Palmes internationella engagemang. På vilket sätt den unge Olof Palme har med August von Knieriems förehavande under 30 och 40-talen att göra kan man ju ställa sig frågande till? Palme var vid krigsslutet 18 år och var under merparten av tiden (1933 – 1945) ett barn eller i yngre tonåren.  Måhända att EAP tror på någon slags arvsynd? Eller att ”onkel August” vid stunder med den unge Olof Palme förmedlade sitt budskap.

För att koppla samman det hela med varandra pekar partiet på Olof Palmes tal vid FN:s miljökonferens 1972 i Stockholm. Genom att klippa ut delar av Palmes tal försöker EAP ge bild av Palme som en person som vill förhindra utvecklingsländerna från att uppnå samma utvecklingsnivå med industriländerna.  Men det förefaller inte som att EAP ha hört hela talet när de anger Palmes tal som ett bevis för Palmes utvecklingsfientlighet. Eller så väljer de medvetet att bortse från de delar av talet som går emot EAP:s föreställning om Olof Palme. Istället pekar Palme i talet på att ”tillväxt blir det även i fortsättningen. Detta kan vi och skall vi inte försöka undvika”⁷, att ”vi behöver en avsevärd ökning av antalet enheter för omvandling av atomenergi till elektricitet” ⁸ och att ”vi behöver avsevärt ökat stöd till forskningen om vätekraft”.  ⁹ Särskilt de två sistnämnda punkterna är ju något som ligger EAP närma om hjärtat.  Men visst, EAP kan ju försöka få ihop den delen av Palmes tal där denna talar om vikten av ”internationell spridning av tekniskt kunnande om omvandling av kol till flytande bränsle”¹⁰ till sin släktings förehavanden  i IG Farben¹¹ och där med bevisa Palmes nationalsocialistiska böjelser.

När Palme för övrigt i samma tal menar att vi inte har ”råd med en laissez-faire teknologi”¹² (Som EAP använder som bevis för sin kritik för att Palme skulle motsätta sig teknologisk och ekonomisk utveckling) så bygger det inte på en allmän motvilja mot teknik. Även EAP borde vara medveten om att all teknologi inte är av godo. Genom politiken styr vi och reglerar vi med lagar hur resurstilldelningen för utvecklingen av ny teknik ska gestalta sig. Samtidigt kan det vara väl värt att påpeka att Palme i sitt tal pekar på att problemen förbundna med miljöproblemen kan lösas.

Som ytterligare förklaring till EAP:s ”kritik” mot Palme anger speakerrösten att det beror på att Palme skulle propagera för nolltillväxt på energiområdet  och  ”att världen inte skulle utvecklas”.¹³ Några bevis för påståendet om att Palme skulle motsätta sig en ekonomisk och industriell utveckling i utvecklingsländerna saknar förstås EAP. Kritiken vid den av FN arrangerade miljökonferensen i Stockholm 1972 från Palme riktades mot i huvudsak industriländerna. (Vapenupprustning, utfiskningen av haven, användandet av miljögifter mm.) Istället menade Palme, vilket jag nämnde tidigare, att ”tillväxt blir det även i fortsättningen. Detta kan vi och skall vi inte försöka undvika.”

När det gäller energipolitiken i Sverige är det rätt och riktigt att Palme och Socialdemokraterna pläderade för en oförändrad ökningstakt vid förbrukningen av energi vid 90-talets början. Men detta först sedan hela den svenska kärnkraftsparken byggts ut i Sverige. Då blir det hela mer förståeligt. Under regeringarna Erlander¹⁴ och Palme beslutades det dessutom om att bygga svenska kärnkraftverk. Där med kommer EAP:s dåligt underbyggda argumentering på skam. Det hör även till utvecklingen att man vid ett visst stadium inte är i ett lika stort behov av ytterligare tillförsel av elektrisk kraft. Det behöver inte innebära att man motsätter ekonomisk/industriell utveckling/tillväxt. Samtidigt är det väl värt att peka på att Palme verkade under en tid då motståndet mot kärnkraften formulerades och kanaliserades. Det var inom Centerpartiet kritiken mot kärnkraften växte fram, b.la. vid Centerstämman 1973.  I regeringen Palmes proposition 1975 om energihushållningen kan man istället läsa att:

”De konsekvenser som ett stopp av idrifttagna kärnkraftstationer skulle medföra, eller som successivt skulle inträda om vi stoppade utbyggandet av påbörjade kärnkraftstationer, skulle bli ytterst allvarliga för vår syssel­sättning och vår samhällsutveckling. Vi skulle inom de närmaste åren få räkna med omfattande restriktioner i användningen av elektrisk kraft och risk för arbetslöshet för ca 10 000 personer enbart inom de av kärnkraft-utbyggnaden direkt berörda företagen. Dessutom skulle vi, som jag nyss har berört, frånhända oss handlingsfrihet inför den fortsatta utvecklingen. Det finns ingen med teknikens hjälp framställd energiform som är helt riskfri eller som inte har nackdelar av olika slag. Det gäller såväl fossila bränslen som vattenkraft och kärnkraft. Utsikterna att komma till rätta med de risker som är förbundna med kärnkraften kan betecknas som relativt goda. Skulle det komma fram nya informationer som visar att dessa slutsatser är oriktiga måste vi självfallet vara beredda att ompröva vårt ställnings­tagande. Såvitt nu kan bedömas finns det emellertid inte anledning tro att så kommer att ske. Vi bör därför låta det tidigare beslutade kärnkraftsprogrammet fortgå enligt hittills beviljade tillstånd.”¹⁵

Året efter, vid riksdagsdebatten den 28 april 1976, krävde Fälldin att ”kärn­kraftsutbyggnaden skall avbrytas. De aggregat som ännu inte är påbörjade skall inte sättas i gång. De som är under byggnad avbryts så snart av­lösning av kontrakt medger detta. För de fem aggregat som är i drift upprättas en beredskapsplan för successiv avveckling. När denna plan är färdig sätts den i kraft, om kärnkraftens säkerhetsfrågor icke har kunnat lösas.”¹⁶ Detta motsatte sig Olof Palme och den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Under hela valrörelsen det året efterfrågade Palme en borgerlig energipolitik eftersom de två andra borgerliga partierna (Folkpartiet och Moderaterna) anslöt sig till den socialdemokratiska regeringens utbyggnad av kärnkraften. Något enat borgerligt energipolitisk manifest presenterades aldrig. Detta är förmodligen förklaringen till att regeringen Fälldin avgick i oktober 1978.¹⁷

Intressant nog ger själva videoproduktionen från EAP en bild av det hat som EAP riktade mot Palme under 1970 och 1980-talen. En av stillbilderna i videon, som förefaller härröra från 1980-talet, visar hur EAP på ett plakat med den retoriska frågan om Palme är fascist undrar varför Palme går ”till val på samma ekonomiska program som Hitler”.¹⁸ På ett annat plakat i samma stillbild menar EAP att ”löntagarfonder är fascism”¹⁹ och undrar även där om Palme är fascist.²⁰ Att EAP efter Palmemordet blev intressant för utredarna är därför inte så konstigt.²¹ Videon ger dessutom en bild av dagens hat från EAP:s mot Palme. I en av sekvenserna påstår man att ”Palme använde sin totala tillgång över landets medie för att utmåla sig själv som en sann demokrat och fattigas vän. LaRoucherörelsen i Sverige, EAP, avslöjade att det här var en ren lögn och förklarade för svenska folket vilken roll Palme hade spelat i att montera ner den fysiska ekonomin som byggts upp framförallt efter andra världskriget. ”²² De konspiratoriska påståendena om att den dåvarande demokratiskt valde statsministern skulle ha total tillgång till landest media och att denna inte skulle vara demokrat visar på att EAP fortfarande odlar ett hat mot Palme.

Hade inte EAP och dess internationella förgreningar hemfallit till ledarkult och förgrovat opinionsbildade arbete (Där man ideligen kopplar samman människor och organisationer på nazism, fascism mm.)  så kunde man spelat en positivt kraft  i debatten kring mänskligenheten och dess utveckling. Magnettåg, fusionskraftverk och en framtida exploatering av planeterna/månarna i vårt solsystem är intressanta och angelägna frågor att lyfta upp i debatten. Men i och med man intar en en sådan oförsonlig ståndpunkt i den samhällspolitiska debatten tar ingen dem på allvar. Därför är det inte svårt att ansluta sig till SOU 2002:19 konstaterande att EAP ”genom besynnerliga utspel, konspirationsteorier samt grova personangrepp har partiet och dess underorganisationer i hög grad på egen hand omöjliggjort det mesta av tänkbart inflytande över det politiska skeendet.”²³  Vid riksdagsvalet 2006 erhöll Europeiska arbetarpartiet 86 röster, med stor sannolikhet slutar det säkert på liknande nivå vid årets riksdagsval om partiet fortsätter på samma utslagna väg. En ny propagandavideo hjälper föga.

Andra skriver intressant om: August von Knieriem, demokrati, ekonomi, energipolitik, Europeiska arbetarpartiet, IG Farben, kärnkraft, konspirationsteorier, LaRouche, LaRoucherörelsen, Nürnbergrättegången, Olof Palme, politik, Socialdemokraterna, teknik

1. Europeiska Arbetarpartiet, pressmeddelande om dokumentärfilmen ”Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP”, 100624.
2. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. Se avsnittet ”Striden om Sverige: EAP mot Palme och nolltillväxtfacisterna”. 18:04 minuter in i videon.
3. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 18:38 minuter in i videon.
4. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 19:40 minuter in i videon.
5. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 19:40 minuter in i videon.
6. Som bekant bidrog IG Farben till att Tysklands tillgångar till drivmedel under kriget förbättrades genom företagets produktion av syntetisk bensin. Företaget producerade även nödvändiga kemikaliska produkter till den tyska vapenindustrin. Ett delägt företag (Deutsche Gesellschaft für Schädlingsbekämpfung) till IG Farben framställde också den giftgas (Zyklon B) som användes för att gasa ihjäl människor i de tyska förintelselägren. Se s. 160 – 162 i Hitler och IG Farben – En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten.
7. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
8. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
9. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
10. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
11. För IG Farben och syntetisk bensin se Hitler och IG Farben – En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten, av Joseph Borkin, jurist och tidigare chef för  patent- och kartellsektionen i USA:s justitiedepartements antitrustdivision.  Utgiven av  Tidens förlag. Boken ger också en en bild av August von Knieriems förehavanden i IG Farben
12. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
13. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 22:36 minuter in i videon.
14. Som Palme var en del utav, både som tjänsteman nära Erlander, och senare som politiker. Följande uppdrag hade Palme under Tage Erlander: sekreterare vid statsrådsberedningen, byråchef, konsultativt statsråd, kommunikationsminister och utbildningsminister. I sammanhanget kan jag nämna en mer vetenskaplig redovisning av Palme än den som EAP givit i sin video. Nämligen de två böckerna ”I takt med tiden – Olof Palme 1927 – 1969″ (2008) och ”När vinden vände – Olof Palme 1969 – 1986″ (2009), av Kjell Östberg, professor i historia.
15. Riksdagen, regeringens proposition om energihushållningen m.m. 1975:30, beslutad den 27 februari 1975, s. 19 – 20.
16. Riksdagen, protokoll 1975/76:111, onsdagen den 28 april 1976, 4 § Energihushållningen, m. m. s. 114.
17. Riksdagens protokoll 1978/79:21 onsdagen den 25 oktober, se statsminister Ola Ullstens (fp) inledningsanförande där denna förklarar att orsaken till att trepartiregeringen avgick var pga. ”energifrågan och de spänningar den åstadkom mellan och delvis inom partierna.”
18. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 24:00 minuter in i videon.
19. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 24:00 minuter in i videon.
20. För mer kring Palmehatat se SOU 2002:91, Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister m.m. 1965-2002. Se kapital 5, s. 274 – 278.
21. Se SOU 1999:88. Granskningskommissionens betänkande i anledning av Brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme. Se kapitel 5, s. 512.
22. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 22:49 minuter in i videon.
23. SOU 2002:91, Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister m.m. 1965-2002. Se kapital 5, s. 267.

Bildtext: Riksdagsledamoten Grethe Lundblad håller appellmöte i Stattena centrum tillsammans med SSU. (08-09-1979)

Grethe Lundblad har gått bort. Grethe har varit en av Helsingborgs stora politiska profiler. Hon kom att betyda mycket för kvinnornas intåg i politiken. Grethe som föddes i Danmark 1925. Hon blev ledamot i Helsingborgs kommunfullmäktige 1960. Efter det framgångsrika valet 1968 blev Grethe ledamot av Sveriges Riksdag, där hon stannade som ledamot fram till 1991.

I riksdagen arbetade Grethe med många politiska frågor. Hon var en av de socialdemokrater som i början på 1970-talet arbetade fram en ny familjepolitik. Hon kom att bli den ledande socialdemokraten i riksdagen, när det gäller konsumentfrågor. Hon var under många år ledamot av Nordiska Rådet och dess vice ordförande.

I det socialdemokratiska partiet hade Grethe många viktiga uppdrag. Bl.a. var hon under en följd av år ledamot av partistyrelsen.

Grethe var en drivande och kompetent politiker. Hon var också en varm och positiv person. Själv fick jag ta del av hennes stora kunskaper och hennes breda erfarenhet, då jag kom till Sveriges Riksdag efter valet 1988.

Vi bevarar det ljusa minnet av Grethe Lundblad i våra hjärtan.

Jan Andersson
Ordförande för socialdemokraterna i Helsingborg

(Artikeln är från hemsidan för Helsingborgs arbetarekommun. Tryck här för att komma till sidan)

Reaktionerna på måndagens dom från sverigedemokraternas sida har varit sparsamma och har begränsats sig till antal sverigedemokratiska bloggare. En av dem som berört domen är Patrik Ohlsson, ledamot i Ängelholms kommunfullmäktige för sverigedemokraterna. På sin blogg menar Ohlsson att domen ska betraktas som en politisk dom. Några bevis för påstående presenterats dock inte. Istället försöker Ohlsson relativisera både domen från i måndags och den i april 2008. Han relativiserar även en annan dom meddelad i år, där en annan partikamrat till Ohlsson fälldes för förtal.⁴

Carina Herrstedt (SD) © Martin Tunström

Ohlsson betecknar nämligen beskyllningarna mot Jönsson rörande attackerna i Malmö och Eslöv så som “rena skitsaker”. Som samhällsmedborgare borde man ta en attack mot en politisk sammankomst arrangerat av ett demokratiskt valt parti på större allvar och önska tillse att ansvarsfrågan klargörs och att man inte kommer med ogrundade beskyllningar som varit fallet på Herrstedt och Olssons blogg. En av regeringen tillsatt utredning pekade år 2007 på ”behovet av de utvidgade bestämmelserna i fråga om utredningar om brott mot medborgerlig frihet enligt 18 kap. 5 § brottsbalken, har visat sig senast under hösten förra året vid utredningen i anledning av ett attentat riktat mot en sammankomst i Eslöv vid vilken folkvalda företrädare för Sverigedemokraterna deltog. ”⁵ Nu visar det sig alltså att Ohlsson anser att ansvarsfrågan är en skitsak. Det är enligt Ohlsson inte allvarligt att falskeligen anklaga någon för att attackera en politisk sammankomst. Där med kan man konstatera att regeringen är mer mån om sverigedemokraternas demokratiska rättigheter än Ohlsson. Det hade varit intressant att få reda på hur de andra sverigedemokraterna resonerar kring Ohlssons påstående. Allt som oftast har ju de sverigedemokratiska sympatisörerna beklagat sig över regeringens och oppositionspartiernas bristande intresse över de attacker sverigedemokraterna har utsatts för under åren.

När det så gäller den tredje domen så har det varit fråga om att Ohlssons partikamrat i Helsingborg, Dragan Klaric, på sin blogg bland annat påstått att den tidigare sverigedemokraten Tommy Funebos “[…] mentala hälsa inte var bra, att han har svår psykos med borderline-personlighetsklyvning, att han har alkoholproblem, att han blandade sprit med tabletter, att han var hustrumisshandlare, att han var var kriminell[…]”⁶ Tingsrätten i Helsingborg skrev då i sin domskäl att “själva uttalandets innebörd måste innefatta en allvarlig integritetskräkning”⁷ Där med blir det närmast patetiskt när Ohlsson försöker relativisera det hela genom att på sin blogg påstå “att det möjligen [var] en lite råare ton”. ⁸ Vad hade mer krävts av Ohlsson för att det skulle vara frågan om förtal? Att Funebo skulle ha blivit kallad pedofil? (Som en viss fiktiv bloggare gjort)

Även betydelsen av Funebos agerande, som Ohlsson berör i sitt blogginlägg, togs i beaktande av tingsrätten. (s. 5 – 7) Tingsrätten konstaterar dock att “skillnaden mellan Tommy Funebos inlägg […] och Dragan Klarics […] [är] inte bara en skillnad i grad utan också i art. Tommy Funebos inlägg har, om än ibland perifera, kopplingar till politiska sakfrågor medan Dragan Klarics inlägg enbart riktades mot Tommy Funebos person. Tommy Funebo har alltså inte provocerat Dragan Klaric på ett sådant sätt att han skall anses ha underlåtit att värna sin integritet.” ⁹

Dragan Klaric (SD) © Martin Tunström

Vidare skriver Ohlsson att “den här sortens domslut mot vad som skrivs på bloggar, är mycket ovanliga.”¹⁰ Jaha? Ska det föreställa ett argument för att de tre domarna skulle vara politiska sådana? Bara för att det finns få domslut innebär det inte att det inte är fel domslut eller att de skulle vara politiska. Påståendet från Ohlsson får ses som ett argumentationsfel även om påståendet i sak säkerligen är riktigt.

För övrigt hade det varit intressant om Ohlsson hade kunnat presentera bevis för att “domstolar i länder som Zimbabwe, Iran och Vitryssland” till skillnad från svenska sådana  “tänker efter en gång extra innan de ger sig i kast med” låta “domslut avgöras av människors politiska hemvist.” ¹¹ Behöver jag påpeka för Ohlsson att Iran, Vitryssland och Zimbabwe enligt senaste föreliggande demokratiindex från The Economist Intelligence Unit’s betraktas som auktoritära regimer?¹²

Egentligen kan man bara dra den slutsatsen att Ohlsson inte läst de domar som han recenserar, men även att han saknar kompetens att uttala sig om dem. Ta bara påståendet om att ”reell substans för dom saknas”¹³ när det gäller den dom som föll i måndags. Läser man domen ifråga så erkänner Herrstedt-Olsson att uppgifterna publicerats på deras blogg, och dessutom kan man inte läsa i domen att de kunnat styrka att Fredrik Jönsson utövade något våld mot Erik. Ohlssons blogginlägg får därmed betraktas som rent munväder.

Media om måndagens dom: HD1, HD2, Sydsvenskan, KB, SKD, NS, SVD
Andra bloggare: Tommy Funebo, Hans Lind, J N, Mårten Schultz

^{Fotnoter:
[1] Lunds tingsrätt, Dom 2009-11-30 FT 5504-08. (s. 2)
[2] Lunds tingsrätt, Dom 2009-11-30 FT 5504-08. (s. 1)
[3] Lunds tingsrätt, Dom 2008-04-11 FT 3762-07. (s. 2)
[4] Med att ‘fällas för förtal’ åsyftar jag att en domstol konstaterat att ett förtalsbrott har begåtts, och utdömt skadestånd för kränkning med anledning av brottet.
[5] Frågan om fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning. (Ds 2007:2, s. 128)
[6] Helsingborgs tingsrätt, Dom 2009-04-21 FT 31-09. (s. 3)
[7] Helsingborgs tingsrätt, Dom 2009-04-21 FT 31-09. (s. 4)
[8] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.
[9] Helsingborgs tingsrätt, Dom 2009-04-21 FT 31-09. (s. 6)
[10] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.
[11] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.
[12] The Economist Intelligence Unit’s Index of Democracy 2008. (s. 7, figur 2)
[13] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.}

Andra skriver intressant om: Politik, juridik, Sverigedemokraterna, Carina Herrstedt, Stefan Olsson, Fredrik Jönsson, Patrik Ohlsson, SD Landskrona, SD Ängelholm, Ängelholm, Landskrona, Malmö, Eslöv, Lunds tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, förtal, blogg, Erik Almqvist, Dragan Klaric, demokrati, rättsstat

Partiet har valt att offentliggöra sin valstrategi. Som mål har man att bli ett 40-procentsparti och erhålla makten i alla landsting. (s. 1) Vilket enligt min mening är bra målsättning och ett önskvärt resultat i valet. När det gäller strategin att möta väljarna så innehåller valstrategin knappast några nyheter. (s. 4) Dörrknackning utövade jag själv under valrörelsen 2006, och gensvaret var bara positivt.

Folk tog välvilligt emot vårt material och bland de som valde att samtala var det många som var positiva. Egentligen kan jag inte minnas någon negativ respons. Nervöst var det i början, men ju mer man kom in i det ju lättare blev det. Bäst är det väl om man är två som går tillsammans.

Intressant nog stötte jag faktiskt på i Sten Andersson memoarer (s. 266, 267) hur Gunnar Sträng reagerade på när man inför 1976 års val hade beslutat att partistyrelsens ledamöter skulle ut och knacka dörr:

“Att fredagen den trettonde är en olycksdag, det stämmer ibland. I vilket fall var den det 1976, då det årets valrörelse inleddes fredagen den 13 augusti med valupptakt i Örebro. Redan en vecka före upptakten ringde Gunnar Sträng till mig på partiexpeditionen och gormade:
“Vad är det för ett jädrans jippo du har hittat på? Familjefest och trollkarl! Och barnteater! Valmöten ska ordnas som på Per Albins och Erlanders  tid. Begrips? Det värsta jag vet är när ungdjäklarna springer mellan benen på mig då jag står och talar.”
Det var en salva som det gällde att besvara med välriktad moteld. “Hur dum får en finansminister vara egentligen? Hajar du inte att trollkarlen och barnteatern inte är till för att roa dig och föräldrarna utan ungarna så att de inte springer mellan benen på dig?”
Det blev tyst någon sekund i telefonen och så kom det:
“Hm! Jaha. Men den där djäkla prostitutionen säger jag nej till.”
“Vilken prostitution?”:
“Det står i kallelsen att partistyrelsens ledamöter en dag ska knacka dörr bland väljarna. Jag ska alltså knacka på hos Svensson, bocka mig och säga:
´Skulle herr Svensson vilja vara så vänlig att rösta på mig, Gunnar Emanuel Sträng?´
Det är förbanne mig inget annat är prostitution och det undanber jag mig.”
“Alla ledamöter ska knacka dörr, men inte du! Kommer du och knackar på hos Svensson, blir Svensson vettskrämd. Han tror det är frågan om indrivning! Så för din del har vi ordnat ett så kallat familjemöte. En sossefamilj bjuder in några grannar på kaffe och så kommer du gästar dem. Du försöker visa dina bästa sidor, pratar politik och svarar på frågor.”
“Hm! Jaha! Men hörru, jag ska åtminstone ha 30 personer på mötet.”
“Det är inte alla som äger stenhus i Gamla stan, du får nöja dig med det antal som ryms i en trerumslägenhet!”
Sträng accepterade naturligtvis. Det gjorde han alltid när partiet kallade. Han gjorde stor succé, pratade politik och berättade historier på ett sätt som han var mäktig.”

Media om strategin: Sydsvenskan, Aftonbladet

Andra skriver intressant om: Politik, Socialdemokraterna, valstrategi, dörrknackning, väljarna, Gunnar Sträng, Sten Andersson

Det har hettat till kring Helsingborgs Dagblads (HD) nyhetsrapportering. Bakgrunden är att Sverigedemokraterna i Helsingborg sedan tid tillbaka bedriver en kampanj mot byggandet av ett islamsk center i Helsingborg. Enligt HD baserar sig dock kampanjen “på felaktigheter”, vilket tidningen påpekade i två artiklar den 6 november. Det föranledde Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder att i en bloggartikel dagen därpå påstå att HD:s artiklar är att betrakta som “svinaktighet“ och att journalisten bakom artikeln “lever i fablernas värld”.  Söder menar även att HD:s ledarskribenter “är hämtade ur det socialdemokratiska partiet.” Några bevis för det sistnämnda presenterar dock inte Söder. Idag bemöter HD:s chefsredaktör Lars Johansson det hela genom en krönika i B-delen.

Att Sverigedemokraterna har ett taskigt förhållande till HD är dock ingen nyhet. Redan 2006 då Björn Söder äntrade sin plats i kommunfullmäktige etiketterade Söder HD som “SD-fientlig”.¹ Sverigedemokraterna har  även under perioden 2006 – 2009 velat strypa kommunfullmäktiges annonsering i tidningen. ² I fullmäktiges talarstol har sverigedemokraternas Kaarina Andersson anfört  följande som ett försvar på partiets yrkande om indragen annonsering: “att Hd rapporterar om kommunfullmäktige, men många gånger så rapporterar de inte något om sverigedemokraterna så det är inte så konstigt att vi kanske har ett horn vid sidan om dom.” ³ Björn Söder har i samma församling ställt de retoriska frågorna “varför inte annonsera i hela Sveriges medier i så fall? Någon kan känna sig trampad på tårna?” ⁴ Att Helsingborgs Dagblad är stadens enda dagstidning verkar inte ha gått upp för Björn Söder.

Redan när Lars Johansson tillträde som chefsredaktör på Helsingborgs Dagblad reagerade företrädare för sverigedemokraterna. Jens Leandersson, ledamot i Klippans kommunfullmäktige och tidigare ordförande i lokalavdelningen i Helsingborg⁵, menade i en artikel i partiets nyhetsorgan SD-Kuriren att Helsingborgs Dagblad i Johansson “hittat en chefredaktör som passar perfekt för uppdraget; ingen ryggrad, ingen hjärna, men med näsa som vet vart vinden blåser” ⁶ och konstaterade att ”med andra ord kvittar det med vad de klär sig i på HD; trynet sticker fram ändå.”⁷

Egentligen är det bara tacka och bocka, Sverigedemokraternas görande och låtande kring Helsingborgs Dagblad visar att partiet knappast är särskilt normalt. Jag kan bara säga som Sverigedemokraternas tidigare partiorganisatören Funebo brukar säga: “Allmänheten varnas!”

^{Fotnoter:
[1] Björn Söders blogg, Svensk journalistik, 060817.
[2] Sammanträdesprotokoll för Helsingborgs kommunfullmäktige den 26 oktober 2005 (Kf § 157, Ks § 172) Annonsering av kommunfullmäktiges sammanträden 2006. (Dnr 00729/2005) Se s. 16. Sammanträdesprotokoll för Helsingborgs kommunfullmäktige den 22 november 2006 (Kf § 167, Ks § 189) Annonsering av kommunfullmäktiges sammanträden 2007. (Dnr 00717/2006) Se s. 10 och 11. Sammanträdesprotokoll för Helsingborgs kommunfullmäktige den 24 oktober 2007. (Kf § 155, Ks § §72) Annonsering av kommunfullmäktiges sammanträden 2008. (Dnr 00693/2007) Se s. 17. Sammanträdesprotokoll för Helsingborgs kommunfullmäktige den 22 oktober 2008. (Kf § 157, Kf § 158) Annonsering av kommunfullmäktiges sammanträden 2009. (Dnr 00612/2008) Se s. 11 och 12.
[3] Helsingborgs stads ljudinspelning av kommunfullmäktiges sammanträde den 22 november 2006 vid dagordningspunkt 6.
[4] Helsingborgs stads ljudinspelning av kommunfullmäktiges sammanträde den 22 november 2006 vid dagordningspunkt 6.
[5] 20 röster om 20 år – Sverigedemokraterna 1988-2008 (2008), Blåsippans förlag. Se kapitlet med Jens Leandersson. (s. 91)
[6] SD-Kuriren nr 71, Nya kläder men samma tryne, av Jens  Leandersson, 2007. (s. 5)
[7] SD-Kuriren nr 71, Nya kläder men samma tryne, av Jens  Leandersson, 2007. (s. 5)}

Andra skriver intressant om: Politik, media, Sverigedemokraterna, Helsingborgs Dagblad, Björn Söder, Kaarina Andersson, Lars Johansson, Helsingborg. Jens Leandersson, SD-Kuriren