Modellen, med Ångfärjan förflyttad till en ny plats.

I förgår blev jag uppringd och intervjuad av Helsingborgs Dagblads nöjesjournalist Magnus Ransheim. Han ville veta hur SSU här i Helsingborg ställer sig till Ångfärjestationens framtid. Frågan har blivit aktuell i och med det att Helsingborgs stad den 27 januari presenterade det vinnande förslaget för stadens markanvisningstävling för området Ångfärjan. Idag är hela området i stort sett en tråkig parkeringsplats på en landets mest attraktiva platser. Undantaget är Ångefärjstationen där ”The Tivoli” bedriver en mycket uppskattad verksamhet. Enligt det vinnande förslaget så öppnar man upp för en flytt av Ångfärjan från sin nuvarande plats till andra sidan om Hamntorget. (se bilden ovan)

Eftersom SSU i Helsingborg inte tagit något beslut kring Ångfärjans framtid så kunde jag inte heller säga att SSU-kommunen har en ståndpunkt. Men jag berättade att vi ska ha ett söndagsmöte nu i veckan och att jag skulle ta ett initiativ till en debatt om Ångfärjan. Jag pekade dock på att jag har uppfattat att det som att många i SSU snarare föredrar en flytt av Ångfärjan framför en rivning. Det är en viktig markering eftersom det funnits personer som tyckt att en rivning av Ångfärjan hade varit mer aktuell. Samtidigt påpekade jag att det finns fördelar med den nya platsen, dvs. att man får ett helt trädäck mot inre hamnen där ett café kan ha uteservering och att det kommer finnas möjlighet för en utomhusarena på samma trädäck.

Kritiken så som jag förstått den är att många anser är att verksamheten kommer bli lidande under den period som flytten genomförs, och att delar av Ångfärjan kommer rivas. Rivningen innebär att delar av verksamheten kommer försvinna. Den kritiken kan jag förstå. men när jag studerar själva modellen för det vinnande förslaget så ser jag att det finns möjlighet rent utrymmesmässigt att flytta hela Ångfärjestationen till den föreslagna platsen. Om det sedan är tekniskt genomförbart  låter jag vara osagt.

När det sedan gäller själva tidsåtgången för flytten av Ångfärjan har jag inte sett några angivna datum för när flytten ska påbörjas och när flytten kommer ses som genomförd. Därför är det svårt att bilda sig en uppfattning. Dock verkar en del tro att det flytten kommer vara klar när själva projektet är klart, dvs om ”fem år från det att markanvisningstävlingen är avslutad”. (Juryns rekommendation, pdf) Problemet med det påståendet är att Ångfärjan måste bort innan man börjar bygga det föreslagna kongresscentret. Därför kommer det definitivt INTE ta fem år att flytta Ångfärjan. Man måste nämligen räkna in själva byggperioden för kongresscentret. (och då kan man inte bara räkna med själva bygget av huset, utan också att man ska gräva sig ner i marken)

I alla fall, den som är SSU:are och som är intresserad av att göra sin röst hörd kring Ångfärjans/The Tivolis framtid uppmanas att komma till SSU:s söndagsmöte. Tiden för mötet är klockan 14:00. SSU-mötet är på femte våningen på Folkets hus (ABF).

Andra skriver intressant om: Politik, Helsingborg, SSU, SSU Helsingborg, Ångfärjan, Ångfärjestationen, The Tivoli, debatt, demokrati, projekt, kongresscenter, Helsingborgs Dagblad

I första meningen påstår Olsson att ”Sverige har i dag en statsskuld på nästan 1300 MILJARDER och vi betalar c:a 89 miljarder enbart i räntor årligen.” ¹ Var Olssons fått sina siffror ifrån kan man endast spekulera i eftersom han inte anger några källor, men enligt budgetpropositionen för 2010 så uppgick räntorna på statsskulden 2008 till 33 miljarder svenska kronor. ² Alltså långt ifrån de 89 miljarder kronor som Olsson påstår. Inte heller stämmer påståendet om man studerar budgetåret 2007, då uppgick räntorna på statsskulden till 47 miljarder kronor. ³ Vad sedan avser själva statsskulden så anger Riksgälden i pressmeddelande från idag att den uppgick till 1 150 miljarder svenska kronor den 30 november. ⁴ Inte 1 300 miljarder kronor!

När det gäller den andra meningen i blogginlägget gör Olsson ett liknande misstag som partiordförande Åkesson har gjort vid ett flertal tillfällen då denna debatterat svenska migrationspolitik. Olsson blandar nämligen ihop begreppen när han påstår att ”svensk flyktingpolitik kostar oss mer än 300 MILJARDER varje år.” ⁵ Här talar Olsson om flyktingpolitik när det är invandringspolitiken mhan avser. För det är en skillnad på flyktingpolitik och invandringspolitik även om sverigedemokraterna har lite svårt att se skillnaden.  Enligt budgetpropositionen för 2010 uppgick kostnaderna för migrationen (tex. Migrationsverket, ersättningar, bostadskostnader, utresor för avvisade och utvisade, migrationsdomstolarna, och Migrationsöverdomstolen), dit flyktingpolitiken hör hemma, till 6 miljarder kronor 2008. ⁶ När det gäller invandringspolitiken har Jan Ekberg, professor i nationalekonomi, räknat ut en kostnad på mellan 45 – 51 miljarder kronor för 2006. ⁷ Långtifrån de 300 miljarder som Olsson påstår att den svenska invandringspolitiken skulle kosta.

Sedan blir det närmast komiskt när man läser vidare i blogginlägget. Olsson menar att ”vi svenska skattebetalare som tvingas betala notan” [...] ”skall” [...] ”ha rätt att bestämma var våra pengar skall satsas.” ⁸ Men det är ju det vi gör idag. Genom allmänna val beslutar vi vilka som ska få representera oss. Studerar man för övrigt statistiken från valmyndigheten så var det en förkrossande övervikt för de partier som propagerar för en generös invandringspolitik framför de partier som företräder en mer restriktiv invandringspolitik. 94,32 procent av dem som valde att delta i valet la sin röst på något av de partier som pläderar för en generös invandringspolitik. ⁹ Endast 2,9 procent av väljarna la sin röst på Sverigedemokraterna, 0,06 procent på Nationaldemokraterna (ND) och 0,03 procent på Nationalsocialistisk Front (NSF).

Varför vi sedan ska ha en folkomröstning kring flyktingpolitiken är för mig en gåta. Sverige är en representativ demokrati, och inte en direktdemokrati.

^{Fotnoter:
[1] Carina & Stefans SD blogg, kräv en folkomröstning i flyktingfrågan!, 091206.
[2] Budgetpropositionen för 2010 (Prop. 2009/10:1) Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m. (s. 9, tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 26)
[3] Budgetpropositionen för 2009 (Prop. 2009/10:1) Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m. (s. 9, tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 26)
[4] Riksgälden, Pressmeddelande, 091207. (Bilaga till pressmeddelande ”Statens betalningar visade ett överskott i november”)
[5] Carina & Stefans SD blogg, kräv en folkomröstning i flyktingfrågan!, 091206.
[6] Budgetpropositionen för 2010 (Prop. 2009/10:1) Utgiftsområde 8: Migration (s. 10, tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 8 Migration)
[7] Invandringen och de offentliga finanserna (ESO 2009:3), av Jan Ekberg, professor i nationalekonomi. Utgiven av Finansdepartementet. (s. 72)
[8] Carina & Stefans SD blogg, kräv en folkomröstning i flyktingfrågan!, 091206.
[9] Valmyndigheten, Fördelning av mandat m.m., Beslut 2006-09-21. (Dnr 06-192/4) Bilaga 1. ( s. 1)}

Andra skriver intressant om: Politik, sverigedemokraterna, invandring, flyktingpolitik, invandringspolitik, Carina Herrstedt, Stefan Olsson, statsskulden, statsskuld, ekonomi, budgetpropositionen, desinformation, demokrati, folkviljan

Reaktionerna på måndagens dom från sverigedemokraternas sida har varit sparsamma och har begränsats sig till antal sverigedemokratiska bloggare. En av dem som berört domen är Patrik Ohlsson, ledamot i Ängelholms kommunfullmäktige för sverigedemokraterna. På sin blogg menar Ohlsson att domen ska betraktas som en politisk dom. Några bevis för påstående presenterats dock inte. Istället försöker Ohlsson relativisera både domen från i måndags och den i april 2008. Han relativiserar även en annan dom meddelad i år, där en annan partikamrat till Ohlsson fälldes för förtal.⁴

Carina Herrstedt (SD) © Martin Tunström

Ohlsson betecknar nämligen beskyllningarna mot Jönsson rörande attackerna i Malmö och Eslöv så som “rena skitsaker”. Som samhällsmedborgare borde man ta en attack mot en politisk sammankomst arrangerat av ett demokratiskt valt parti på större allvar och önska tillse att ansvarsfrågan klargörs och att man inte kommer med ogrundade beskyllningar som varit fallet på Herrstedt och Olssons blogg. En av regeringen tillsatt utredning pekade år 2007 på ”behovet av de utvidgade bestämmelserna i fråga om utredningar om brott mot medborgerlig frihet enligt 18 kap. 5 § brottsbalken, har visat sig senast under hösten förra året vid utredningen i anledning av ett attentat riktat mot en sammankomst i Eslöv vid vilken folkvalda företrädare för Sverigedemokraterna deltog. ”⁵ Nu visar det sig alltså att Ohlsson anser att ansvarsfrågan är en skitsak. Det är enligt Ohlsson inte allvarligt att falskeligen anklaga någon för att attackera en politisk sammankomst. Där med kan man konstatera att regeringen är mer mån om sverigedemokraternas demokratiska rättigheter än Ohlsson. Det hade varit intressant att få reda på hur de andra sverigedemokraterna resonerar kring Ohlssons påstående. Allt som oftast har ju de sverigedemokratiska sympatisörerna beklagat sig över regeringens och oppositionspartiernas bristande intresse över de attacker sverigedemokraterna har utsatts för under åren.

När det så gäller den tredje domen så har det varit fråga om att Ohlssons partikamrat i Helsingborg, Dragan Klaric, på sin blogg bland annat påstått att den tidigare sverigedemokraten Tommy Funebos “[…] mentala hälsa inte var bra, att han har svår psykos med borderline-personlighetsklyvning, att han har alkoholproblem, att han blandade sprit med tabletter, att han var hustrumisshandlare, att han var var kriminell[…]”⁶ Tingsrätten i Helsingborg skrev då i sin domskäl att “själva uttalandets innebörd måste innefatta en allvarlig integritetskräkning”⁷ Där med blir det närmast patetiskt när Ohlsson försöker relativisera det hela genom att på sin blogg påstå “att det möjligen [var] en lite råare ton”. ⁸ Vad hade mer krävts av Ohlsson för att det skulle vara frågan om förtal? Att Funebo skulle ha blivit kallad pedofil? (Som en viss fiktiv bloggare gjort)

Även betydelsen av Funebos agerande, som Ohlsson berör i sitt blogginlägg, togs i beaktande av tingsrätten. (s. 5 – 7) Tingsrätten konstaterar dock att “skillnaden mellan Tommy Funebos inlägg […] och Dragan Klarics […] [är] inte bara en skillnad i grad utan också i art. Tommy Funebos inlägg har, om än ibland perifera, kopplingar till politiska sakfrågor medan Dragan Klarics inlägg enbart riktades mot Tommy Funebos person. Tommy Funebo har alltså inte provocerat Dragan Klaric på ett sådant sätt att han skall anses ha underlåtit att värna sin integritet.” ⁹

Dragan Klaric (SD) © Martin Tunström

Vidare skriver Ohlsson att “den här sortens domslut mot vad som skrivs på bloggar, är mycket ovanliga.”¹⁰ Jaha? Ska det föreställa ett argument för att de tre domarna skulle vara politiska sådana? Bara för att det finns få domslut innebär det inte att det inte är fel domslut eller att de skulle vara politiska. Påståendet från Ohlsson får ses som ett argumentationsfel även om påståendet i sak säkerligen är riktigt.

För övrigt hade det varit intressant om Ohlsson hade kunnat presentera bevis för att “domstolar i länder som Zimbabwe, Iran och Vitryssland” till skillnad från svenska sådana  “tänker efter en gång extra innan de ger sig i kast med” låta “domslut avgöras av människors politiska hemvist.” ¹¹ Behöver jag påpeka för Ohlsson att Iran, Vitryssland och Zimbabwe enligt senaste föreliggande demokratiindex från The Economist Intelligence Unit’s betraktas som auktoritära regimer?¹²

Egentligen kan man bara dra den slutsatsen att Ohlsson inte läst de domar som han recenserar, men även att han saknar kompetens att uttala sig om dem. Ta bara påståendet om att ”reell substans för dom saknas”¹³ när det gäller den dom som föll i måndags. Läser man domen ifråga så erkänner Herrstedt-Olsson att uppgifterna publicerats på deras blogg, och dessutom kan man inte läsa i domen att de kunnat styrka att Fredrik Jönsson utövade något våld mot Erik. Ohlssons blogginlägg får därmed betraktas som rent munväder.

Media om måndagens dom: HD1, HD2, Sydsvenskan, KB, SKD, NS, SVD
Andra bloggare: Tommy Funebo, Hans Lind, J N, Mårten Schultz

^{Fotnoter:
[1] Lunds tingsrätt, Dom 2009-11-30 FT 5504-08. (s. 2)
[2] Lunds tingsrätt, Dom 2009-11-30 FT 5504-08. (s. 1)
[3] Lunds tingsrätt, Dom 2008-04-11 FT 3762-07. (s. 2)
[4] Med att ‘fällas för förtal’ åsyftar jag att en domstol konstaterat att ett förtalsbrott har begåtts, och utdömt skadestånd för kränkning med anledning av brottet.
[5] Frågan om fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning. (Ds 2007:2, s. 128)
[6] Helsingborgs tingsrätt, Dom 2009-04-21 FT 31-09. (s. 3)
[7] Helsingborgs tingsrätt, Dom 2009-04-21 FT 31-09. (s. 4)
[8] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.
[9] Helsingborgs tingsrätt, Dom 2009-04-21 FT 31-09. (s. 6)
[10] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.
[11] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.
[12] The Economist Intelligence Unit’s Index of Democracy 2008. (s. 7, figur 2)
[13] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.}

Andra skriver intressant om: Politik, juridik, Sverigedemokraterna, Carina Herrstedt, Stefan Olsson, Fredrik Jönsson, Patrik Ohlsson, SD Landskrona, SD Ängelholm, Ängelholm, Landskrona, Malmö, Eslöv, Lunds tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, förtal, blogg, Erik Almqvist, Dragan Klaric, demokrati, rättsstat

“Det har spekulerats en del kring min inställning till löntagarfonderna. Bland annat har en del ljushuvuden velat tro att den bäst återges i en liten ironisk vers,[…] De skulle således enligt min mening vara “ett jävla skit.”[3] […] “De ovan återgivna raderna har av flera tänkare upphöjts till att vara min innersta uppfattning om löntagarfonder. I denna bok har jag redovisat både vad jag ansåg om det ursprungliga förslaget och om de reviderade versioner jag sedan varit med om att utarbeta. Den proposition jag i regeringens namn kunde lägga fram hösten 1983 var resultatet av en bearbetning av det fondförslag som år 1981 hade presenterats i rapporten Arbetarrörelsen och löntagarfonderna med mig som huvudansvarig. Jag har förvånat mig över att man kunde tro mig om att ha en så utvecklad personlighetsklyvning att jag hade varit delaktig i hela denna process, lagt ner så mycket arbete på att få fram ett realiserbart förslag – och samtidigt tyckt att hela idén var skit.” [4]

När de gäller de ombudsmän som är anställda av SSU – så väl av distrikt som av förbund – så var de under kongressens gång upptagna med att utföra en rad arbetsuppgifter som så bemanning av café, reception m.m. Så vad våra ombudsmän har med beslutet om löntagarfondernas utredning att göra förstår jag inte? Ombuden däremot var under kongressens gång en del av den demokratiska beslutandeprocessen. Det vore därför klädsamt om Westberg hade tagit sig tiden att sätta sig in hur SSU fungerar organisatoriskt. Nu blir det mest pinsamheter.

Dessutom blir det ju bara fånigt att behöva upplysa Westerberg om att även Socialdemokraterna har skrivningar (alt. “piruetter“) av liknande slag kring kapitalism och marknadsekonomi som SSU. Det Socialdemokratiska partiprogrammet formulerar det hela så här:

“I konflikten mellan kapital och arbete företräder socialdemokratin alltid arbetets intressen. Socialdemokratin är och förblir ett antikapitalistiskt parti, som alltid byggt motkrafter mot kapitalets anspråk på makt över ekonomi och samhälle.” [5]

“Kapitalism och marknadsekonomi ska hållas i sär. Marknadsekonomi är ett distributionssystem, där varor och tjänster byter ägare med pengar som bytesvärde. Kapitalism är ett maktsystem med förräntningen av kapital som överordnad norm.” [6]

När det kommer till avdraget för hushållsnära tjänster så bekräftar SCB att höginkomsttagare i högre grad nyttjar avdraget. Enligt SCB så var det endast tre promille av dem som hade årsinkomst under 300 000 kronor som använde sig av avdraget. [7] Samma siffra för dem som tjänade mellan 300 000 – 500 000 och över 500 000 var en procent respektive fyra procent. [8] Bland de som hade årsinkomst på en miljon var siffran åtta procent.[9] (Se diagrammet)

Bildkälla: SCB.

Enligt min mening kan de här människorna gott betala det här själva. När det sedan gäller arbetslinjen så är det SSU:s uppfattning om att den fulla sysselsättningen är en del av förverkligandet av de reformer som Westberg och andra betecknar som verklighetsfrånvända. Hundratusentals människor är idag arbetslösa, sjukskrivna mm. Genom att erhålla full sysselsättning skulle regeringen dels spara miljarder kronor i utbetalningar och dels erhålla nya skatteintäkter.  Samtidigt skall man ha i åtanke att de reformer som SSU vill förverkliga inte skall göras över en natt. Tänk för övrigt om du skulle ha kommit fram till en svensk medborgare 1907 och berättade för denna om dagens välfärdssamhälle. Förmodligen skulle han och den tidens ekonomer fråga sig: Hur har vi råd?

Fotnoter:
[1] Se regeringen Palmes proposition 1983/84:50 om löntagarfonder.
[2] Alla dessa dagar… I regeringen 1982 – 1990, av Kjell-Olof Feldt, tidigare finansminister. Utgiven av Nordstedts förlag AB. (s. 152)
[3] Alla dessa dagar… I regeringen 1982 – 1990, av Kjell-Olof Feldt, tidigare finansminister. Utgiven av Nordstedts förlag AB. (s. 27 – 28)
[4] Alla dessa dagar… I regeringen 1982 – 1990, av Kjell-Olof Feldt, tidigare finansminister. Utgiven av Nordstedts förlag AB. (s. 153)
[5] Partiprogram för Socialdemokraterna. Antaget vid partikongressen 2001. (s. 19)
[6] Partiprogram för Socialdemokraterna. Antaget vid partikongressen 2001. (s. 21)
[7] Statistiska centralbyråns (SCB) publikation ”Välfärd” nr 2, Hushållsnära tjänster – mest för höginkomsttagare, av Lovisa Sköld. (s. 25)
[8] Ibid.
[9] Ibid.

Fler om Westbergs artikel: Peter Andersson, Daniel Scythe, Linuz Aggeborn, Jenny Petersson

Andra skriver intressant om: Politik, Rikard Westerberg, Dagens Nyheter, löntagarfonder, SSU, kongress, Kjell-Olof Feldt, Socialdemokraterna, kapitalism, marknad, SCB

Huruvida demonstrationerna i Iran skall ses som ett uttryck för en folklig resning mot regimen tänker jag inte kommentera i och med jag saknar kunskaperna för uttala mig om det. Men eftersom Omar väljer att dra några paralleller mellan Iran och Sverige i sitt försvar för regimen Iran så kommer jag här nedan presentera mina invändningar.

Det första argumentet Omar framför, för att legitimera det iranska folkets uppfattning om att man lever i en demokrati, är att det svenska folket skulle ansett att de levde i en demokrati trots att kvinnorna saknade rösträtt. Några bevis för det finns vad jag vet inte. Men vad jag vet är att 1914 så fick man ihop 360 000 namnunderskrifter för kvinnlig rösträtt. [1] Nu nämner Omar inget datum, men om vi utgår från att männen erhöll allmän och lika rösträtt till riksdagen 1908 (vilket kan ifrågasättas) så var man uppenbart inte nöjda eftersom männen 1918 också fick allmän och lika rösträtt när det gällde kommunalvalen. Dessutom plockade man bort den 40-gradiga skalan (dvs. att en juridisk person fick ha så många som 40 röster) samma år. Ett år senare (1919) infördes den kvinnliga rösträtten, och där med hade vi i Sverige allmän och lika rösträtt för både könen. [2]

Det andra påståendet från Omar är att vi i Sverige inte accepterar att ett nationalsocialistiska parti ställer upp allmänna val. Men vare sig ur ett historisk eller nutida perspektiv stämmer detta. Under 30-talet hade vi ett flertal nationalsocialistiska partier som ställde upp i allmänna val så som Svenska Nationalsocialistiska Partiet (SNSP), Socialistiska Partiet (SP) och Svensk Socialistisk Samling (SSS). [3] Även efterkrigstidens stora nationalsocialistiska parti Nordiska Rikspartiet (NRP) ställde upp i val och då bl.a. 1964, 1968 och 1985. [4] Så sent som i det senaste riksdagsvalet (2006) ställde även det numera avvecklade partiet Nationalsocialistisk Front (NSF) upp. [5] Enligt valmyndigheten erhöll partiet 0,03 procent i riksdagsvalet. (1 417 röster). [6]

Och även om Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna inte är några nationalsocialistiska partier så sägs de enligt riksdagspartierna inte dela den värdegrund (som Omar åberopar som ett av hindren [7] för att kunna ställa upp i val i Sverige) som riksdagspartierna själva bygger på. Men även de här partierna har sedan 1988 (Sverigedemokraterna) [8] och 2002 (Nationaldemokraterna) fått ställa upp i allmänna val. [9]

I övrigt kan det väl vara värt i sammanhanget att nämna att The Economist Intelligence Unite positionerar Iran på plats nr 145 i deras demokratindex, alltså i den grupp (“Authoritarian regimes“) dit länder som Nordkorea (167), Zimbabwe (148), Kina (136), Libyen (159) och Kuba (125) räknas in i. [10] Sverige, som Omar drar paralleller till, hamnar på den hedersamma förstaplatsen i samma index:

“The ”near-perfect democracy” is Sweden, the country with the highest score. The other Nordic countries also have high ranks. By contrast, the US and UK are near the bottom of the full democracy category. In the US there has been a perceptible erosion in civil liberties related to the fight against terrorism.” [11]

Även Amnesty skulle kunna vittna om hur det är ställt i Iran. Men att referera till Amnesty kring situationen Iran är väl endast att tala inför döva öron med tanke på Omar i en intervju i Nationaldemokraternas partiorgan “Nationell Idag” menar att Amnesty är den där “sionistiska organisationen”. [12]

Debattens citat:

”Reportern: Hur kan du säga att det är fungerande när folk arresteras när de går ut och demonstrerar?
Omar: Ja, men dom arresteras också i Egypten[...]”

Läs mer hos: Kjell Häglund, Nima Dervish, Jonathan Leman, Magnus Sandelin (”den sionistiske springpojken” enligt Omar [13]) och Charlotte Wiberg.

Fotnoter:
[1] En svensk historia från vikingatid taltid (2000), av Lars Berggren, docent i historia och Mats Greiff, docent i historia. Studentlitteratur.
[2] Ibid.
[3] Nazismen i Sverige 1924 – 1979 – Pionjärerna, partierna, propagandan av Heléne Lööw, fil. dr i hisoria. Se s. 241 – 252. (Kapitel 8. Att erövra makten inifrån – Deltagande i de allmänna valen och förankring i lokalsamhället)
[4] Ibid.
[5] I sammanhanget bör påpekas att NSF även ställde upp i kommunalvalet i Karlskrona 2002 och då fick 200 röster. Källa: Nazismen i Sverige 1924 – 1979 – Pionjärerna, partierna, propagandan av Heléne Lööw.
[6] Valmyndigheten, val till riskdagen. (2006) Se övriga partier.
[7] Det andra hindret enligt Omar skulle vara förbudet mot hets mot folkgrupp (se brottsbalken SFS 1962:700, 2 avd., 16 kap., 8 §).
[8] Sverigedemokraterna – Den nationella rörelsen, av Stieg Larsson och Mikael Ekman.
[9] Ibid.
[10] The Economist Intelligence Unit’s Index of Democracy 2008.
[11] Ibid. Se s. 3.
[12] Nationell Idag, Intervju med Mohamed Omar: Från TV-soffan ut i kylan, 090712. (webbversionen)
[13] Ibid.

Andra skriver intressant om: Politik, Mohamed Omar, SVT, Gomorron Sverige, Iran, demokrati, rösträtt, Sverige, nazism, nationalsocialism, Economist Intelligence Unite, Amnesty, Nationaldemokraterna, Nationell idag

Anledningen, kan jag förmoda, till att man skriver att det kan “vara intressant att införa någon form av TV-utsändningar” beror nog förmodligen  på att utredningen från kommunikations- och utvecklingsavdelningen konstaterade att “live-sändning är betydligt dyrare än bandade program som läggs ut i efterhand.” Enligt utredningen från kommunikations- och utvecklingsavdelningen skulle det nämligen kosta 420 000 kronor per år att (både) sända live (och lägga upp det på hemsidan i efterhand). Samtidigt skulle det kosta 136 460 kronor att endast lägga upp materialet i efterhand på stadens hemsida.

Dock kan man anmärka på en del detaljer i kommunikations- och utvecklingsavdelningens remissyttrande. För det första så skriver man att det skulle kosta 136 460 kronor “per år” att endast lägga upp materialet i efterhand på stadens hemsida. Men det är fel, kostnaden blir nämligen 136 460 första året, åren därefter blir 86 460 per år. Detta då man inte kan räkna in engångskostnaderna för inköp av teknisk utrustning varje nästföljande år. Detta är också något som tjänstemännen på kommunikations- och utvecklingsavdelningen tog till sig när jag besökte dem i onsdags, och något de kommer rätta till.

Den andra anmärkningen från min sida är att man inte tydligtgjort att den första uträkningen, som kom fram till 420 000 kronor, bygger på att man valt att ta in ett bolag som sköter sändningarna. Den andra kostnadsberäkningen (som kom fram till 136 000) bygger på att kommunen själv står för driften. Problemet där är att man inte räknat vad det skulle kosta för kommunen att själva både sända live och att lägga upp materialet i efterhand. Skulle man även sända live i egen regi skulle det enligt kommunikationsdirektören kosta ungefär, mellan tummen och pekfingret, 200 000 kronor till.  Det var också en anmärkning från min sida som man skulle ta till sig. Således landar kostnaden, för kommunen att själv sända webb-tv, på 286 000 kronor.

Och 286 000 kronor per år en stor summa, utslaget per månad blir det 23 800 kronor, eller 26 000 kronor per fullmäktigesammanträde. (Fullmäktige sammanträder 11 gånger per år) Samtidigt har ett flertal mindre kommuner i Skåne (Ängelholm och Båstad) valt att sända webb-tv. Så varför skulle inte Helsingborg kunna?

Men skall man välja något av alternativen så skulle jag nog själv föredra att man kan se fullmäktige i efterhand på stadens hemsida. Detta då materialet skulle finnas där en längre tid på hemsidan så att de som missade fullmäktige skulle kunna se det i efterhand. Dessutom möjliggör man för de politiska partierna att gå tillbaka för att se vad som sades i fullmäktige.

Läs förslaget på svar från kommunstyrelsen (pdf)

Andra skriver intressant om: Politik, Helsingborg, fullmäktige, webbtv, kommunfullmäktige