Men en del av argument som anförs innehåller dock sakfel. Göransson åberopar t.ex. att det är en demokratisk princip att man själv ska få avgöra vilken politisk rörelse man vill stödja och antyder därmed att så inte är fallet för medlemmarna. Men det är fel. Dels har man som presumtiv medlem möjlighet att avstå från att ansluta sig till ett fackförbund som stödjer en annan ideell förening. För det andra har det stöd som utgår från LO till SAP fattats i demokratisk ordning vid de beslutande organen inom LO.

Eftersom vi har föreningsfrihet i Sverige utgår jag från att Göransson i demokratisk anda respekterar de beslut inom LO som har tagits i demokratisk ordning av medlemmarnas representanter. Att antalet LO-medlemmar som röstar på SAP minskar är sant, men de utgör fortfarande 50 procent. I övrigt betraktar jag inte inskränkt möjlighet för LO-medlemmarna att få igenom politiska förslag som en förnyelse utan, för att använda ett mindre floskelbetungat ord, som en försämring. Vad Bodström anser i frågan lägger jag ingen större vikt kring.

Martin Tunström (s)
Kassör SSU Helsingborg

Andra skriver intressant om: Politik, fackpolitisk samverkan, facket, LO, SAP, Socialdemokraterna, Landsorganisationen, Bengt Göransson, demokrati, beslut, föreningsfrihet, Thomas Bodström

Genom Youtube blir jag uppmärksam på att det Europeiska arbetarpartiet (EAP) har tagit fram en film om sig själv som enligt partiets pressmeddelande inneburit ”att Sverige har fått sin första dokumentärfilm över sin modernaste historia.”¹ Anledningen till att jag blev intresserad av filmen är därför att den ger en bild av förhållandet mellan EAP och Olof Palme under 1970- och 1980-talen ur EAP:s perspektiv.² Efter ha sett filmen kan den enligt min mening rakt av avfärdas som en fortsättning på EAP:s hatpropaganda mot Olof Palme.

Delen som behandlar Palme inleds med videoklipp som illustrerar Palmes internationella engagemang för tredje (och andra) världen och hur videons speakerröst börjar tala om bilden av Palmes som ”solidaritetskämpe, krigsmotståndare, och u-ländernas vän” . ³ Det är också det som är det bärande temat för partiets kritik mot Palme. För att förstå varför måste man vara på det klara med att logiken bakom EAP:s samhällskritik handlar om att ledande internationella statsmän och organisationer enligt EAP förhindrar/fördröjer utvecklingsländernas väg mot att bli en del av den industrialiserade världen och där med bidrar till massdöd i utvecklingsländerna. (eftersom ländernas underutveckling förhindrar dem från att bygga upp en tillfredsställande sjukvårdsapparat och bedriva en god socialpolitik och det är här EAP:s politik kommer in i bilden med magnettåg, fusionskraftverk och andra förslag.) Enligt EAP ger Palme uttryck för en falsk internationell solidaritet med utvecklingsländerna i och med att han vill förvägra dem utveckling.

Det är därför speakerrösten, från att talat om Palmes internationella solidaritetsarbete, en kort stund senare något barnsligt börjar tala om att (”lille”) Olof Palme skulle ha varit den mest framträdande inom familjen von Knieriem sedan dennes släkting, och enligt EAP, nazipampen August von Knieriem stod åtalad (men frikänd) i Nürnberg 1947.⁴ Det hela illustreras med att en bild föreställande August von Knieriem förs in i en bild på Palme då han blivit utnämnd till statsråd.⁵ Partiet antyder därför att det skulle finns en direkt linje mellan ”nazipampen” August von Knieriem engagemang i IG Farben⁶  till Palmes internationella engagemang. På vilket sätt den unge Olof Palme har med August von Knieriems förehavande under 30 och 40-talen att göra kan man ju ställa sig frågande till? Palme var vid krigsslutet 18 år och var under merparten av tiden (1933 – 1945) ett barn eller i yngre tonåren.  Måhända att EAP tror på någon slags arvsynd? Eller att ”onkel August” vid stunder med den unge Olof Palme förmedlade sitt budskap.

För att koppla samman det hela med varandra pekar partiet på Olof Palmes tal vid FN:s miljökonferens 1972 i Stockholm. Genom att klippa ut delar av Palmes tal försöker EAP ge bild av Palme som en person som vill förhindra utvecklingsländerna från att uppnå samma utvecklingsnivå med industriländerna.  Men det förefaller inte som att EAP ha hört hela talet när de anger Palmes tal som ett bevis för Palmes utvecklingsfientlighet. Eller så väljer de medvetet att bortse från de delar av talet som går emot EAP:s föreställning om Olof Palme. Istället pekar Palme i talet på att ”tillväxt blir det även i fortsättningen. Detta kan vi och skall vi inte försöka undvika”⁷, att ”vi behöver en avsevärd ökning av antalet enheter för omvandling av atomenergi till elektricitet” ⁸ och att ”vi behöver avsevärt ökat stöd till forskningen om vätekraft”.  ⁹ Särskilt de två sistnämnda punkterna är ju något som ligger EAP närma om hjärtat.  Men visst, EAP kan ju försöka få ihop den delen av Palmes tal där denna talar om vikten av ”internationell spridning av tekniskt kunnande om omvandling av kol till flytande bränsle”¹⁰ till sin släktings förehavanden  i IG Farben¹¹ och där med bevisa Palmes nationalsocialistiska böjelser.

När Palme för övrigt i samma tal menar att vi inte har ”råd med en laissez-faire teknologi”¹² (Som EAP använder som bevis för sin kritik för att Palme skulle motsätta sig teknologisk och ekonomisk utveckling) så bygger det inte på en allmän motvilja mot teknik. Även EAP borde vara medveten om att all teknologi inte är av godo. Genom politiken styr vi och reglerar vi med lagar hur resurstilldelningen för utvecklingen av ny teknik ska gestalta sig. Samtidigt kan det vara väl värt att påpeka att Palme i sitt tal pekar på att problemen förbundna med miljöproblemen kan lösas.

Som ytterligare förklaring till EAP:s ”kritik” mot Palme anger speakerrösten att det beror på att Palme skulle propagera för nolltillväxt på energiområdet  och  ”att världen inte skulle utvecklas”.¹³ Några bevis för påståendet om att Palme skulle motsätta sig en ekonomisk och industriell utveckling i utvecklingsländerna saknar förstås EAP. Kritiken vid den av FN arrangerade miljökonferensen i Stockholm 1972 från Palme riktades mot i huvudsak industriländerna. (Vapenupprustning, utfiskningen av haven, användandet av miljögifter mm.) Istället menade Palme, vilket jag nämnde tidigare, att ”tillväxt blir det även i fortsättningen. Detta kan vi och skall vi inte försöka undvika.”

När det gäller energipolitiken i Sverige är det rätt och riktigt att Palme och Socialdemokraterna pläderade för en oförändrad ökningstakt vid förbrukningen av energi vid 90-talets början. Men detta först sedan hela den svenska kärnkraftsparken byggts ut i Sverige. Då blir det hela mer förståeligt. Under regeringarna Erlander¹⁴ och Palme beslutades det dessutom om att bygga svenska kärnkraftverk. Där med kommer EAP:s dåligt underbyggda argumentering på skam. Det hör även till utvecklingen att man vid ett visst stadium inte är i ett lika stort behov av ytterligare tillförsel av elektrisk kraft. Det behöver inte innebära att man motsätter ekonomisk/industriell utveckling/tillväxt. Samtidigt är det väl värt att peka på att Palme verkade under en tid då motståndet mot kärnkraften formulerades och kanaliserades. Det var inom Centerpartiet kritiken mot kärnkraften växte fram, b.la. vid Centerstämman 1973.  I regeringen Palmes proposition 1975 om energihushållningen kan man istället läsa att:

”De konsekvenser som ett stopp av idrifttagna kärnkraftstationer skulle medföra, eller som successivt skulle inträda om vi stoppade utbyggandet av påbörjade kärnkraftstationer, skulle bli ytterst allvarliga för vår syssel­sättning och vår samhällsutveckling. Vi skulle inom de närmaste åren få räkna med omfattande restriktioner i användningen av elektrisk kraft och risk för arbetslöshet för ca 10 000 personer enbart inom de av kärnkraft-utbyggnaden direkt berörda företagen. Dessutom skulle vi, som jag nyss har berört, frånhända oss handlingsfrihet inför den fortsatta utvecklingen. Det finns ingen med teknikens hjälp framställd energiform som är helt riskfri eller som inte har nackdelar av olika slag. Det gäller såväl fossila bränslen som vattenkraft och kärnkraft. Utsikterna att komma till rätta med de risker som är förbundna med kärnkraften kan betecknas som relativt goda. Skulle det komma fram nya informationer som visar att dessa slutsatser är oriktiga måste vi självfallet vara beredda att ompröva vårt ställnings­tagande. Såvitt nu kan bedömas finns det emellertid inte anledning tro att så kommer att ske. Vi bör därför låta det tidigare beslutade kärnkraftsprogrammet fortgå enligt hittills beviljade tillstånd.”¹⁵

Året efter, vid riksdagsdebatten den 28 april 1976, krävde Fälldin att ”kärn­kraftsutbyggnaden skall avbrytas. De aggregat som ännu inte är påbörjade skall inte sättas i gång. De som är under byggnad avbryts så snart av­lösning av kontrakt medger detta. För de fem aggregat som är i drift upprättas en beredskapsplan för successiv avveckling. När denna plan är färdig sätts den i kraft, om kärnkraftens säkerhetsfrågor icke har kunnat lösas.”¹⁶ Detta motsatte sig Olof Palme och den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Under hela valrörelsen det året efterfrågade Palme en borgerlig energipolitik eftersom de två andra borgerliga partierna (Folkpartiet och Moderaterna) anslöt sig till den socialdemokratiska regeringens utbyggnad av kärnkraften. Något enat borgerligt energipolitisk manifest presenterades aldrig. Detta är förmodligen förklaringen till att regeringen Fälldin avgick i oktober 1978.¹⁷

Intressant nog ger själva videoproduktionen från EAP en bild av det hat som EAP riktade mot Palme under 1970 och 1980-talen. En av stillbilderna i videon, som förefaller härröra från 1980-talet, visar hur EAP på ett plakat med den retoriska frågan om Palme är fascist undrar varför Palme går ”till val på samma ekonomiska program som Hitler”.¹⁸ På ett annat plakat i samma stillbild menar EAP att ”löntagarfonder är fascism”¹⁹ och undrar även där om Palme är fascist.²⁰ Att EAP efter Palmemordet blev intressant för utredarna är därför inte så konstigt.²¹ Videon ger dessutom en bild av dagens hat från EAP:s mot Palme. I en av sekvenserna påstår man att ”Palme använde sin totala tillgång över landets medie för att utmåla sig själv som en sann demokrat och fattigas vän. LaRoucherörelsen i Sverige, EAP, avslöjade att det här var en ren lögn och förklarade för svenska folket vilken roll Palme hade spelat i att montera ner den fysiska ekonomin som byggts upp framförallt efter andra världskriget. ”²² De konspiratoriska påståendena om att den dåvarande demokratiskt valde statsministern skulle ha total tillgång till landest media och att denna inte skulle vara demokrat visar på att EAP fortfarande odlar ett hat mot Palme.

Hade inte EAP och dess internationella förgreningar hemfallit till ledarkult och förgrovat opinionsbildade arbete (Där man ideligen kopplar samman människor och organisationer på nazism, fascism mm.)  så kunde man spelat en positivt kraft  i debatten kring mänskligenheten och dess utveckling. Magnettåg, fusionskraftverk och en framtida exploatering av planeterna/månarna i vårt solsystem är intressanta och angelägna frågor att lyfta upp i debatten. Men i och med man intar en en sådan oförsonlig ståndpunkt i den samhällspolitiska debatten tar ingen dem på allvar. Därför är det inte svårt att ansluta sig till SOU 2002:19 konstaterande att EAP ”genom besynnerliga utspel, konspirationsteorier samt grova personangrepp har partiet och dess underorganisationer i hög grad på egen hand omöjliggjort det mesta av tänkbart inflytande över det politiska skeendet.”²³  Vid riksdagsvalet 2006 erhöll Europeiska arbetarpartiet 86 röster, med stor sannolikhet slutar det säkert på liknande nivå vid årets riksdagsval om partiet fortsätter på samma utslagna väg. En ny propagandavideo hjälper föga.

Andra skriver intressant om: August von Knieriem, demokrati, ekonomi, energipolitik, Europeiska arbetarpartiet, IG Farben, kärnkraft, konspirationsteorier, LaRouche, LaRoucherörelsen, Nürnbergrättegången, Olof Palme, politik, Socialdemokraterna, teknik

1. Europeiska Arbetarpartiet, pressmeddelande om dokumentärfilmen ”Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP”, 100624.
2. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. Se avsnittet ”Striden om Sverige: EAP mot Palme och nolltillväxtfacisterna”. 18:04 minuter in i videon.
3. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 18:38 minuter in i videon.
4. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 19:40 minuter in i videon.
5. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 19:40 minuter in i videon.
6. Som bekant bidrog IG Farben till att Tysklands tillgångar till drivmedel under kriget förbättrades genom företagets produktion av syntetisk bensin. Företaget producerade även nödvändiga kemikaliska produkter till den tyska vapenindustrin. Ett delägt företag (Deutsche Gesellschaft für Schädlingsbekämpfung) till IG Farben framställde också den giftgas (Zyklon B) som användes för att gasa ihjäl människor i de tyska förintelselägren. Se s. 160 – 162 i Hitler och IG Farben – En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten.
7. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
8. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
9. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
10. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
11. För IG Farben och syntetisk bensin se Hitler och IG Farben – En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten, av Joseph Borkin, jurist och tidigare chef för  patent- och kartellsektionen i USA:s justitiedepartements antitrustdivision.  Utgiven av  Tidens förlag. Boken ger också en en bild av August von Knieriems förehavanden i IG Farben
12. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
13. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 22:36 minuter in i videon.
14. Som Palme var en del utav, både som tjänsteman nära Erlander, och senare som politiker. Följande uppdrag hade Palme under Tage Erlander: sekreterare vid statsrådsberedningen, byråchef, konsultativt statsråd, kommunikationsminister och utbildningsminister. I sammanhanget kan jag nämna en mer vetenskaplig redovisning av Palme än den som EAP givit i sin video. Nämligen de två böckerna ”I takt med tiden – Olof Palme 1927 – 1969″ (2008) och ”När vinden vände – Olof Palme 1969 – 1986″ (2009), av Kjell Östberg, professor i historia.
15. Riksdagen, regeringens proposition om energihushållningen m.m. 1975:30, beslutad den 27 februari 1975, s. 19 – 20.
16. Riksdagen, protokoll 1975/76:111, onsdagen den 28 april 1976, 4 § Energihushållningen, m. m. s. 114.
17. Riksdagens protokoll 1978/79:21 onsdagen den 25 oktober, se statsminister Ola Ullstens (fp) inledningsanförande där denna förklarar att orsaken till att trepartiregeringen avgick var pga. ”energifrågan och de spänningar den åstadkom mellan och delvis inom partierna.”
18. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 24:00 minuter in i videon.
19. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 24:00 minuter in i videon.
20. För mer kring Palmehatat se SOU 2002:91, Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister m.m. 1965-2002. Se kapital 5, s. 274 – 278.
21. Se SOU 1999:88. Granskningskommissionens betänkande i anledning av Brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme. Se kapitel 5, s. 512.
22. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 22:49 minuter in i videon.
23. SOU 2002:91, Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister m.m. 1965-2002. Se kapital 5, s. 267.

Modellen, med Ångfärjan förflyttad till en ny plats.

I förgår blev jag uppringd och intervjuad av Helsingborgs Dagblads nöjesjournalist Magnus Ransheim. Han ville veta hur SSU här i Helsingborg ställer sig till Ångfärjestationens framtid. Frågan har blivit aktuell i och med det att Helsingborgs stad den 27 januari presenterade det vinnande förslaget för stadens markanvisningstävling för området Ångfärjan. Idag är hela området i stort sett en tråkig parkeringsplats på en landets mest attraktiva platser. Undantaget är Ångefärjstationen där ”The Tivoli” bedriver en mycket uppskattad verksamhet. Enligt det vinnande förslaget så öppnar man upp för en flytt av Ångfärjan från sin nuvarande plats till andra sidan om Hamntorget. (se bilden ovan)

Eftersom SSU i Helsingborg inte tagit något beslut kring Ångfärjans framtid så kunde jag inte heller säga att SSU-kommunen har en ståndpunkt. Men jag berättade att vi ska ha ett söndagsmöte nu i veckan och att jag skulle ta ett initiativ till en debatt om Ångfärjan. Jag pekade dock på att jag har uppfattat att det som att många i SSU snarare föredrar en flytt av Ångfärjan framför en rivning. Det är en viktig markering eftersom det funnits personer som tyckt att en rivning av Ångfärjan hade varit mer aktuell. Samtidigt påpekade jag att det finns fördelar med den nya platsen, dvs. att man får ett helt trädäck mot inre hamnen där ett café kan ha uteservering och att det kommer finnas möjlighet för en utomhusarena på samma trädäck.

Kritiken så som jag förstått den är att många anser är att verksamheten kommer bli lidande under den period som flytten genomförs, och att delar av Ångfärjan kommer rivas. Rivningen innebär att delar av verksamheten kommer försvinna. Den kritiken kan jag förstå. men när jag studerar själva modellen för det vinnande förslaget så ser jag att det finns möjlighet rent utrymmesmässigt att flytta hela Ångfärjestationen till den föreslagna platsen. Om det sedan är tekniskt genomförbart  låter jag vara osagt.

När det sedan gäller själva tidsåtgången för flytten av Ångfärjan har jag inte sett några angivna datum för när flytten ska påbörjas och när flytten kommer ses som genomförd. Därför är det svårt att bilda sig en uppfattning. Dock verkar en del tro att det flytten kommer vara klar när själva projektet är klart, dvs om ”fem år från det att markanvisningstävlingen är avslutad”. (Juryns rekommendation, pdf) Problemet med det påståendet är att Ångfärjan måste bort innan man börjar bygga det föreslagna kongresscentret. Därför kommer det definitivt INTE ta fem år att flytta Ångfärjan. Man måste nämligen räkna in själva byggperioden för kongresscentret. (och då kan man inte bara räkna med själva bygget av huset, utan också att man ska gräva sig ner i marken)

I alla fall, den som är SSU:are och som är intresserad av att göra sin röst hörd kring Ångfärjans/The Tivolis framtid uppmanas att komma till SSU:s söndagsmöte. Tiden för mötet är klockan 14:00. SSU-mötet är på femte våningen på Folkets hus (ABF).

Andra skriver intressant om: Politik, Helsingborg, SSU, SSU Helsingborg, Ångfärjan, Ångfärjestationen, The Tivoli, debatt, demokrati, projekt, kongresscenter, Helsingborgs Dagblad

I första meningen påstår Olsson att ”Sverige har i dag en statsskuld på nästan 1300 MILJARDER och vi betalar c:a 89 miljarder enbart i räntor årligen.” ¹ Var Olssons fått sina siffror ifrån kan man endast spekulera i eftersom han inte anger några källor, men enligt budgetpropositionen för 2010 så uppgick räntorna på statsskulden 2008 till 33 miljarder svenska kronor. ² Alltså långt ifrån de 89 miljarder kronor som Olsson påstår. Inte heller stämmer påståendet om man studerar budgetåret 2007, då uppgick räntorna på statsskulden till 47 miljarder kronor. ³ Vad sedan avser själva statsskulden så anger Riksgälden i pressmeddelande från idag att den uppgick till 1 150 miljarder svenska kronor den 30 november. ⁴ Inte 1 300 miljarder kronor!

När det gäller den andra meningen i blogginlägget gör Olsson ett liknande misstag som partiordförande Åkesson har gjort vid ett flertal tillfällen då denna debatterat svenska migrationspolitik. Olsson blandar nämligen ihop begreppen när han påstår att ”svensk flyktingpolitik kostar oss mer än 300 MILJARDER varje år.” ⁵ Här talar Olsson om flyktingpolitik när det är invandringspolitiken mhan avser. För det är en skillnad på flyktingpolitik och invandringspolitik även om sverigedemokraterna har lite svårt att se skillnaden.  Enligt budgetpropositionen för 2010 uppgick kostnaderna för migrationen (tex. Migrationsverket, ersättningar, bostadskostnader, utresor för avvisade och utvisade, migrationsdomstolarna, och Migrationsöverdomstolen), dit flyktingpolitiken hör hemma, till 6 miljarder kronor 2008. ⁶ När det gäller invandringspolitiken har Jan Ekberg, professor i nationalekonomi, räknat ut en kostnad på mellan 45 – 51 miljarder kronor för 2006. ⁷ Långtifrån de 300 miljarder som Olsson påstår att den svenska invandringspolitiken skulle kosta.

Sedan blir det närmast komiskt när man läser vidare i blogginlägget. Olsson menar att ”vi svenska skattebetalare som tvingas betala notan” [...] ”skall” [...] ”ha rätt att bestämma var våra pengar skall satsas.” ⁸ Men det är ju det vi gör idag. Genom allmänna val beslutar vi vilka som ska få representera oss. Studerar man för övrigt statistiken från valmyndigheten så var det en förkrossande övervikt för de partier som propagerar för en generös invandringspolitik framför de partier som företräder en mer restriktiv invandringspolitik. 94,32 procent av dem som valde att delta i valet la sin röst på något av de partier som pläderar för en generös invandringspolitik. ⁹ Endast 2,9 procent av väljarna la sin röst på Sverigedemokraterna, 0,06 procent på Nationaldemokraterna (ND) och 0,03 procent på Nationalsocialistisk Front (NSF).

Varför vi sedan ska ha en folkomröstning kring flyktingpolitiken är för mig en gåta. Sverige är en representativ demokrati, och inte en direktdemokrati.

^{Fotnoter:
[1] Carina & Stefans SD blogg, kräv en folkomröstning i flyktingfrågan!, 091206.
[2] Budgetpropositionen för 2010 (Prop. 2009/10:1) Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m. (s. 9, tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 26)
[3] Budgetpropositionen för 2009 (Prop. 2009/10:1) Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m. (s. 9, tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 26)
[4] Riksgälden, Pressmeddelande, 091207. (Bilaga till pressmeddelande ”Statens betalningar visade ett överskott i november”)
[5] Carina & Stefans SD blogg, kräv en folkomröstning i flyktingfrågan!, 091206.
[6] Budgetpropositionen för 2010 (Prop. 2009/10:1) Utgiftsområde 8: Migration (s. 10, tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 8 Migration)
[7] Invandringen och de offentliga finanserna (ESO 2009:3), av Jan Ekberg, professor i nationalekonomi. Utgiven av Finansdepartementet. (s. 72)
[8] Carina & Stefans SD blogg, kräv en folkomröstning i flyktingfrågan!, 091206.
[9] Valmyndigheten, Fördelning av mandat m.m., Beslut 2006-09-21. (Dnr 06-192/4) Bilaga 1. ( s. 1)}

Andra skriver intressant om: Politik, sverigedemokraterna, invandring, flyktingpolitik, invandringspolitik, Carina Herrstedt, Stefan Olsson, statsskulden, statsskuld, ekonomi, budgetpropositionen, desinformation, demokrati, folkviljan

Reaktionerna på måndagens dom från sverigedemokraternas sida har varit sparsamma och har begränsats sig till antal sverigedemokratiska bloggare. En av dem som berört domen är Patrik Ohlsson, ledamot i Ängelholms kommunfullmäktige för sverigedemokraterna. På sin blogg menar Ohlsson att domen ska betraktas som en politisk dom. Några bevis för påstående presenterats dock inte. Istället försöker Ohlsson relativisera både domen från i måndags och den i april 2008. Han relativiserar även en annan dom meddelad i år, där en annan partikamrat till Ohlsson fälldes för förtal.⁴

Carina Herrstedt (SD) © Martin Tunström

Ohlsson betecknar nämligen beskyllningarna mot Jönsson rörande attackerna i Malmö och Eslöv så som “rena skitsaker”. Som samhällsmedborgare borde man ta en attack mot en politisk sammankomst arrangerat av ett demokratiskt valt parti på större allvar och önska tillse att ansvarsfrågan klargörs och att man inte kommer med ogrundade beskyllningar som varit fallet på Herrstedt och Olssons blogg. En av regeringen tillsatt utredning pekade år 2007 på ”behovet av de utvidgade bestämmelserna i fråga om utredningar om brott mot medborgerlig frihet enligt 18 kap. 5 § brottsbalken, har visat sig senast under hösten förra året vid utredningen i anledning av ett attentat riktat mot en sammankomst i Eslöv vid vilken folkvalda företrädare för Sverigedemokraterna deltog. ”⁵ Nu visar det sig alltså att Ohlsson anser att ansvarsfrågan är en skitsak. Det är enligt Ohlsson inte allvarligt att falskeligen anklaga någon för att attackera en politisk sammankomst. Där med kan man konstatera att regeringen är mer mån om sverigedemokraternas demokratiska rättigheter än Ohlsson. Det hade varit intressant att få reda på hur de andra sverigedemokraterna resonerar kring Ohlssons påstående. Allt som oftast har ju de sverigedemokratiska sympatisörerna beklagat sig över regeringens och oppositionspartiernas bristande intresse över de attacker sverigedemokraterna har utsatts för under åren.

När det så gäller den tredje domen så har det varit fråga om att Ohlssons partikamrat i Helsingborg, Dragan Klaric, på sin blogg bland annat påstått att den tidigare sverigedemokraten Tommy Funebos “[…] mentala hälsa inte var bra, att han har svår psykos med borderline-personlighetsklyvning, att han har alkoholproblem, att han blandade sprit med tabletter, att han var hustrumisshandlare, att han var var kriminell[…]”⁶ Tingsrätten i Helsingborg skrev då i sin domskäl att “själva uttalandets innebörd måste innefatta en allvarlig integritetskräkning”⁷ Där med blir det närmast patetiskt när Ohlsson försöker relativisera det hela genom att på sin blogg påstå “att det möjligen [var] en lite råare ton”. ⁸ Vad hade mer krävts av Ohlsson för att det skulle vara frågan om förtal? Att Funebo skulle ha blivit kallad pedofil? (Som en viss fiktiv bloggare gjort)

Även betydelsen av Funebos agerande, som Ohlsson berör i sitt blogginlägg, togs i beaktande av tingsrätten. (s. 5 – 7) Tingsrätten konstaterar dock att “skillnaden mellan Tommy Funebos inlägg […] och Dragan Klarics […] [är] inte bara en skillnad i grad utan också i art. Tommy Funebos inlägg har, om än ibland perifera, kopplingar till politiska sakfrågor medan Dragan Klarics inlägg enbart riktades mot Tommy Funebos person. Tommy Funebo har alltså inte provocerat Dragan Klaric på ett sådant sätt att han skall anses ha underlåtit att värna sin integritet.” ⁹

Dragan Klaric (SD) © Martin Tunström

Vidare skriver Ohlsson att “den här sortens domslut mot vad som skrivs på bloggar, är mycket ovanliga.”¹⁰ Jaha? Ska det föreställa ett argument för att de tre domarna skulle vara politiska sådana? Bara för att det finns få domslut innebär det inte att det inte är fel domslut eller att de skulle vara politiska. Påståendet från Ohlsson får ses som ett argumentationsfel även om påståendet i sak säkerligen är riktigt.

För övrigt hade det varit intressant om Ohlsson hade kunnat presentera bevis för att “domstolar i länder som Zimbabwe, Iran och Vitryssland” till skillnad från svenska sådana  “tänker efter en gång extra innan de ger sig i kast med” låta “domslut avgöras av människors politiska hemvist.” ¹¹ Behöver jag påpeka för Ohlsson att Iran, Vitryssland och Zimbabwe enligt senaste föreliggande demokratiindex från The Economist Intelligence Unit’s betraktas som auktoritära regimer?¹²

Egentligen kan man bara dra den slutsatsen att Ohlsson inte läst de domar som han recenserar, men även att han saknar kompetens att uttala sig om dem. Ta bara påståendet om att ”reell substans för dom saknas”¹³ när det gäller den dom som föll i måndags. Läser man domen ifråga så erkänner Herrstedt-Olsson att uppgifterna publicerats på deras blogg, och dessutom kan man inte läsa i domen att de kunnat styrka att Fredrik Jönsson utövade något våld mot Erik. Ohlssons blogginlägg får därmed betraktas som rent munväder.

Media om måndagens dom: HD1, HD2, Sydsvenskan, KB, SKD, NS, SVD
Andra bloggare: Tommy Funebo, Hans Lind, J N, Mårten Schultz

^{Fotnoter:
[1] Lunds tingsrätt, Dom 2009-11-30 FT 5504-08. (s. 2)
[2] Lunds tingsrätt, Dom 2009-11-30 FT 5504-08. (s. 1)
[3] Lunds tingsrätt, Dom 2008-04-11 FT 3762-07. (s. 2)
[4] Med att ‘fällas för förtal’ åsyftar jag att en domstol konstaterat att ett förtalsbrott har begåtts, och utdömt skadestånd för kränkning med anledning av brottet.
[5] Frågan om fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning. (Ds 2007:2, s. 128)
[6] Helsingborgs tingsrätt, Dom 2009-04-21 FT 31-09. (s. 3)
[7] Helsingborgs tingsrätt, Dom 2009-04-21 FT 31-09. (s. 4)
[8] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.
[9] Helsingborgs tingsrätt, Dom 2009-04-21 FT 31-09. (s. 6)
[10] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.
[11] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.
[12] The Economist Intelligence Unit’s Index of Democracy 2008. (s. 7, figur 2)
[13] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.}

Andra skriver intressant om: Politik, juridik, Sverigedemokraterna, Carina Herrstedt, Stefan Olsson, Fredrik Jönsson, Patrik Ohlsson, SD Landskrona, SD Ängelholm, Ängelholm, Landskrona, Malmö, Eslöv, Lunds tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, förtal, blogg, Erik Almqvist, Dragan Klaric, demokrati, rättsstat

“Det har spekulerats en del kring min inställning till löntagarfonderna. Bland annat har en del ljushuvuden velat tro att den bäst återges i en liten ironisk vers,[…] De skulle således enligt min mening vara “ett jävla skit.”[3] […] “De ovan återgivna raderna har av flera tänkare upphöjts till att vara min innersta uppfattning om löntagarfonder. I denna bok har jag redovisat både vad jag ansåg om det ursprungliga förslaget och om de reviderade versioner jag sedan varit med om att utarbeta. Den proposition jag i regeringens namn kunde lägga fram hösten 1983 var resultatet av en bearbetning av det fondförslag som år 1981 hade presenterats i rapporten Arbetarrörelsen och löntagarfonderna med mig som huvudansvarig. Jag har förvånat mig över att man kunde tro mig om att ha en så utvecklad personlighetsklyvning att jag hade varit delaktig i hela denna process, lagt ner så mycket arbete på att få fram ett realiserbart förslag – och samtidigt tyckt att hela idén var skit.” [4]

När de gäller de ombudsmän som är anställda av SSU – så väl av distrikt som av förbund – så var de under kongressens gång upptagna med att utföra en rad arbetsuppgifter som så bemanning av café, reception m.m. Så vad våra ombudsmän har med beslutet om löntagarfondernas utredning att göra förstår jag inte? Ombuden däremot var under kongressens gång en del av den demokratiska beslutandeprocessen. Det vore därför klädsamt om Westberg hade tagit sig tiden att sätta sig in hur SSU fungerar organisatoriskt. Nu blir det mest pinsamheter.

Dessutom blir det ju bara fånigt att behöva upplysa Westerberg om att även Socialdemokraterna har skrivningar (alt. “piruetter“) av liknande slag kring kapitalism och marknadsekonomi som SSU. Det Socialdemokratiska partiprogrammet formulerar det hela så här:

“I konflikten mellan kapital och arbete företräder socialdemokratin alltid arbetets intressen. Socialdemokratin är och förblir ett antikapitalistiskt parti, som alltid byggt motkrafter mot kapitalets anspråk på makt över ekonomi och samhälle.” [5]

“Kapitalism och marknadsekonomi ska hållas i sär. Marknadsekonomi är ett distributionssystem, där varor och tjänster byter ägare med pengar som bytesvärde. Kapitalism är ett maktsystem med förräntningen av kapital som överordnad norm.” [6]

När det kommer till avdraget för hushållsnära tjänster så bekräftar SCB att höginkomsttagare i högre grad nyttjar avdraget. Enligt SCB så var det endast tre promille av dem som hade årsinkomst under 300 000 kronor som använde sig av avdraget. [7] Samma siffra för dem som tjänade mellan 300 000 – 500 000 och över 500 000 var en procent respektive fyra procent. [8] Bland de som hade årsinkomst på en miljon var siffran åtta procent.[9] (Se diagrammet)

Bildkälla: SCB.

Enligt min mening kan de här människorna gott betala det här själva. När det sedan gäller arbetslinjen så är det SSU:s uppfattning om att den fulla sysselsättningen är en del av förverkligandet av de reformer som Westberg och andra betecknar som verklighetsfrånvända. Hundratusentals människor är idag arbetslösa, sjukskrivna mm. Genom att erhålla full sysselsättning skulle regeringen dels spara miljarder kronor i utbetalningar och dels erhålla nya skatteintäkter.  Samtidigt skall man ha i åtanke att de reformer som SSU vill förverkliga inte skall göras över en natt. Tänk för övrigt om du skulle ha kommit fram till en svensk medborgare 1907 och berättade för denna om dagens välfärdssamhälle. Förmodligen skulle han och den tidens ekonomer fråga sig: Hur har vi råd?

Fotnoter:
[1] Se regeringen Palmes proposition 1983/84:50 om löntagarfonder.
[2] Alla dessa dagar… I regeringen 1982 – 1990, av Kjell-Olof Feldt, tidigare finansminister. Utgiven av Nordstedts förlag AB. (s. 152)
[3] Alla dessa dagar… I regeringen 1982 – 1990, av Kjell-Olof Feldt, tidigare finansminister. Utgiven av Nordstedts förlag AB. (s. 27 – 28)
[4] Alla dessa dagar… I regeringen 1982 – 1990, av Kjell-Olof Feldt, tidigare finansminister. Utgiven av Nordstedts förlag AB. (s. 153)
[5] Partiprogram för Socialdemokraterna. Antaget vid partikongressen 2001. (s. 19)
[6] Partiprogram för Socialdemokraterna. Antaget vid partikongressen 2001. (s. 21)
[7] Statistiska centralbyråns (SCB) publikation ”Välfärd” nr 2, Hushållsnära tjänster – mest för höginkomsttagare, av Lovisa Sköld. (s. 25)
[8] Ibid.
[9] Ibid.

Fler om Westbergs artikel: Peter Andersson, Daniel Scythe, Linuz Aggeborn, Jenny Petersson

Andra skriver intressant om: Politik, Rikard Westerberg, Dagens Nyheter, löntagarfonder, SSU, kongress, Kjell-Olof Feldt, Socialdemokraterna, kapitalism, marknad, SCB

Huruvida demonstrationerna i Iran skall ses som ett uttryck för en folklig resning mot regimen tänker jag inte kommentera i och med jag saknar kunskaperna för uttala mig om det. Men eftersom Omar väljer att dra några paralleller mellan Iran och Sverige i sitt försvar för regimen Iran så kommer jag här nedan presentera mina invändningar.

Det första argumentet Omar framför, för att legitimera det iranska folkets uppfattning om att man lever i en demokrati, är att det svenska folket skulle ansett att de levde i en demokrati trots att kvinnorna saknade rösträtt. Några bevis för det finns vad jag vet inte. Men vad jag vet är att 1914 så fick man ihop 360 000 namnunderskrifter för kvinnlig rösträtt. [1] Nu nämner Omar inget datum, men om vi utgår från att männen erhöll allmän och lika rösträtt till riksdagen 1908 (vilket kan ifrågasättas) så var man uppenbart inte nöjda eftersom männen 1918 också fick allmän och lika rösträtt när det gällde kommunalvalen. Dessutom plockade man bort den 40-gradiga skalan (dvs. att en juridisk person fick ha så många som 40 röster) samma år. Ett år senare (1919) infördes den kvinnliga rösträtten, och där med hade vi i Sverige allmän och lika rösträtt för både könen. [2]

Det andra påståendet från Omar är att vi i Sverige inte accepterar att ett nationalsocialistiska parti ställer upp allmänna val. Men vare sig ur ett historisk eller nutida perspektiv stämmer detta. Under 30-talet hade vi ett flertal nationalsocialistiska partier som ställde upp i allmänna val så som Svenska Nationalsocialistiska Partiet (SNSP), Socialistiska Partiet (SP) och Svensk Socialistisk Samling (SSS). [3] Även efterkrigstidens stora nationalsocialistiska parti Nordiska Rikspartiet (NRP) ställde upp i val och då bl.a. 1964, 1968 och 1985. [4] Så sent som i det senaste riksdagsvalet (2006) ställde även det numera avvecklade partiet Nationalsocialistisk Front (NSF) upp. [5] Enligt valmyndigheten erhöll partiet 0,03 procent i riksdagsvalet. (1 417 röster). [6]

Och även om Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna inte är några nationalsocialistiska partier så sägs de enligt riksdagspartierna inte dela den värdegrund (som Omar åberopar som ett av hindren [7] för att kunna ställa upp i val i Sverige) som riksdagspartierna själva bygger på. Men även de här partierna har sedan 1988 (Sverigedemokraterna) [8] och 2002 (Nationaldemokraterna) fått ställa upp i allmänna val. [9]

I övrigt kan det väl vara värt i sammanhanget att nämna att The Economist Intelligence Unite positionerar Iran på plats nr 145 i deras demokratindex, alltså i den grupp (“Authoritarian regimes“) dit länder som Nordkorea (167), Zimbabwe (148), Kina (136), Libyen (159) och Kuba (125) räknas in i. [10] Sverige, som Omar drar paralleller till, hamnar på den hedersamma förstaplatsen i samma index:

“The ”near-perfect democracy” is Sweden, the country with the highest score. The other Nordic countries also have high ranks. By contrast, the US and UK are near the bottom of the full democracy category. In the US there has been a perceptible erosion in civil liberties related to the fight against terrorism.” [11]

Även Amnesty skulle kunna vittna om hur det är ställt i Iran. Men att referera till Amnesty kring situationen Iran är väl endast att tala inför döva öron med tanke på Omar i en intervju i Nationaldemokraternas partiorgan “Nationell Idag” menar att Amnesty är den där “sionistiska organisationen”. [12]

Debattens citat:

”Reportern: Hur kan du säga att det är fungerande när folk arresteras när de går ut och demonstrerar?
Omar: Ja, men dom arresteras också i Egypten[...]”

Läs mer hos: Kjell Häglund, Nima Dervish, Jonathan Leman, Magnus Sandelin (”den sionistiske springpojken” enligt Omar [13]) och Charlotte Wiberg.

Fotnoter:
[1] En svensk historia från vikingatid taltid (2000), av Lars Berggren, docent i historia och Mats Greiff, docent i historia. Studentlitteratur.
[2] Ibid.
[3] Nazismen i Sverige 1924 – 1979 – Pionjärerna, partierna, propagandan av Heléne Lööw, fil. dr i hisoria. Se s. 241 – 252. (Kapitel 8. Att erövra makten inifrån – Deltagande i de allmänna valen och förankring i lokalsamhället)
[4] Ibid.
[5] I sammanhanget bör påpekas att NSF även ställde upp i kommunalvalet i Karlskrona 2002 och då fick 200 röster. Källa: Nazismen i Sverige 1924 – 1979 – Pionjärerna, partierna, propagandan av Heléne Lööw.
[6] Valmyndigheten, val till riskdagen. (2006) Se övriga partier.
[7] Det andra hindret enligt Omar skulle vara förbudet mot hets mot folkgrupp (se brottsbalken SFS 1962:700, 2 avd., 16 kap., 8 §).
[8] Sverigedemokraterna – Den nationella rörelsen, av Stieg Larsson och Mikael Ekman.
[9] Ibid.
[10] The Economist Intelligence Unit’s Index of Democracy 2008.
[11] Ibid. Se s. 3.
[12] Nationell Idag, Intervju med Mohamed Omar: Från TV-soffan ut i kylan, 090712. (webbversionen)
[13] Ibid.

Andra skriver intressant om: Politik, Mohamed Omar, SVT, Gomorron Sverige, Iran, demokrati, rösträtt, Sverige, nazism, nationalsocialism, Economist Intelligence Unite, Amnesty, Nationaldemokraterna, Nationell idag

Anledningen, kan jag förmoda, till att man skriver att det kan “vara intressant att införa någon form av TV-utsändningar” beror nog förmodligen  på att utredningen från kommunikations- och utvecklingsavdelningen konstaterade att “live-sändning är betydligt dyrare än bandade program som läggs ut i efterhand.” Enligt utredningen från kommunikations- och utvecklingsavdelningen skulle det nämligen kosta 420 000 kronor per år att (både) sända live (och lägga upp det på hemsidan i efterhand). Samtidigt skulle det kosta 136 460 kronor att endast lägga upp materialet i efterhand på stadens hemsida.

Dock kan man anmärka på en del detaljer i kommunikations- och utvecklingsavdelningens remissyttrande. För det första så skriver man att det skulle kosta 136 460 kronor “per år” att endast lägga upp materialet i efterhand på stadens hemsida. Men det är fel, kostnaden blir nämligen 136 460 första året, åren därefter blir 86 460 per år. Detta då man inte kan räkna in engångskostnaderna för inköp av teknisk utrustning varje nästföljande år. Detta är också något som tjänstemännen på kommunikations- och utvecklingsavdelningen tog till sig när jag besökte dem i onsdags, och något de kommer rätta till.

Den andra anmärkningen från min sida är att man inte tydligtgjort att den första uträkningen, som kom fram till 420 000 kronor, bygger på att man valt att ta in ett bolag som sköter sändningarna. Den andra kostnadsberäkningen (som kom fram till 136 000) bygger på att kommunen själv står för driften. Problemet där är att man inte räknat vad det skulle kosta för kommunen att själva både sända live och att lägga upp materialet i efterhand. Skulle man även sända live i egen regi skulle det enligt kommunikationsdirektören kosta ungefär, mellan tummen och pekfingret, 200 000 kronor till.  Det var också en anmärkning från min sida som man skulle ta till sig. Således landar kostnaden, för kommunen att själv sända webb-tv, på 286 000 kronor.

Och 286 000 kronor per år en stor summa, utslaget per månad blir det 23 800 kronor, eller 26 000 kronor per fullmäktigesammanträde. (Fullmäktige sammanträder 11 gånger per år) Samtidigt har ett flertal mindre kommuner i Skåne (Ängelholm och Båstad) valt att sända webb-tv. Så varför skulle inte Helsingborg kunna?

Men skall man välja något av alternativen så skulle jag nog själv föredra att man kan se fullmäktige i efterhand på stadens hemsida. Detta då materialet skulle finnas där en längre tid på hemsidan så att de som missade fullmäktige skulle kunna se det i efterhand. Dessutom möjliggör man för de politiska partierna att gå tillbaka för att se vad som sades i fullmäktige.

Läs förslaget på svar från kommunstyrelsen (pdf)

Andra skriver intressant om: Politik, Helsingborg, fullmäktige, webbtv, kommunfullmäktige