Huruvida demonstrationerna i Iran skall ses som ett uttryck för en folklig resning mot regimen tänker jag inte kommentera i och med jag saknar kunskaperna för uttala mig om det. Men eftersom Omar väljer att dra några paralleller mellan Iran och Sverige i sitt försvar för regimen Iran så kommer jag här nedan presentera mina invändningar.

Det första argumentet Omar framför, för att legitimera det iranska folkets uppfattning om att man lever i en demokrati, är att det svenska folket skulle ansett att de levde i en demokrati trots att kvinnorna saknade rösträtt. Några bevis för det finns vad jag vet inte. Men vad jag vet är att 1914 så fick man ihop 360 000 namnunderskrifter för kvinnlig rösträtt. [1] Nu nämner Omar inget datum, men om vi utgår från att männen erhöll allmän och lika rösträtt till riksdagen 1908 (vilket kan ifrågasättas) så var man uppenbart inte nöjda eftersom männen 1918 också fick allmän och lika rösträtt när det gällde kommunalvalen. Dessutom plockade man bort den 40-gradiga skalan (dvs. att en juridisk person fick ha så många som 40 röster) samma år. Ett år senare (1919) infördes den kvinnliga rösträtten, och där med hade vi i Sverige allmän och lika rösträtt för både könen. [2]

Det andra påståendet från Omar är att vi i Sverige inte accepterar att ett nationalsocialistiska parti ställer upp allmänna val. Men vare sig ur ett historisk eller nutida perspektiv stämmer detta. Under 30-talet hade vi ett flertal nationalsocialistiska partier som ställde upp i allmänna val så som Svenska Nationalsocialistiska Partiet (SNSP), Socialistiska Partiet (SP) och Svensk Socialistisk Samling (SSS). [3] Även efterkrigstidens stora nationalsocialistiska parti Nordiska Rikspartiet (NRP) ställde upp i val och då bl.a. 1964, 1968 och 1985. [4] Så sent som i det senaste riksdagsvalet (2006) ställde även det numera avvecklade partiet Nationalsocialistisk Front (NSF) upp. [5] Enligt valmyndigheten erhöll partiet 0,03 procent i riksdagsvalet. (1 417 röster). [6]

Och även om Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna inte är några nationalsocialistiska partier så sägs de enligt riksdagspartierna inte dela den värdegrund (som Omar åberopar som ett av hindren [7] för att kunna ställa upp i val i Sverige) som riksdagspartierna själva bygger på. Men även de här partierna har sedan 1988 (Sverigedemokraterna) [8] och 2002 (Nationaldemokraterna) fått ställa upp i allmänna val. [9]

I övrigt kan det väl vara värt i sammanhanget att nämna att The Economist Intelligence Unite positionerar Iran på plats nr 145 i deras demokratindex, alltså i den grupp (“Authoritarian regimes“) dit länder som Nordkorea (167), Zimbabwe (148), Kina (136), Libyen (159) och Kuba (125) räknas in i. [10] Sverige, som Omar drar paralleller till, hamnar på den hedersamma förstaplatsen i samma index:

“The ”near-perfect democracy” is Sweden, the country with the highest score. The other Nordic countries also have high ranks. By contrast, the US and UK are near the bottom of the full democracy category. In the US there has been a perceptible erosion in civil liberties related to the fight against terrorism.” [11]

Även Amnesty skulle kunna vittna om hur det är ställt i Iran. Men att referera till Amnesty kring situationen Iran är väl endast att tala inför döva öron med tanke på Omar i en intervju i Nationaldemokraternas partiorgan “Nationell Idag” menar att Amnesty är den där “sionistiska organisationen”. [12]

Debattens citat:

”Reportern: Hur kan du säga att det är fungerande när folk arresteras när de går ut och demonstrerar?
Omar: Ja, men dom arresteras också i Egypten[...]”

Läs mer hos: Kjell Häglund, Nima Dervish, Jonathan Leman, Magnus Sandelin (”den sionistiske springpojken” enligt Omar [13]) och Charlotte Wiberg.

Fotnoter:
[1] En svensk historia från vikingatid taltid (2000), av Lars Berggren, docent i historia och Mats Greiff, docent i historia. Studentlitteratur.
[2] Ibid.
[3] Nazismen i Sverige 1924 – 1979 – Pionjärerna, partierna, propagandan av Heléne Lööw, fil. dr i hisoria. Se s. 241 – 252. (Kapitel 8. Att erövra makten inifrån – Deltagande i de allmänna valen och förankring i lokalsamhället)
[4] Ibid.
[5] I sammanhanget bör påpekas att NSF även ställde upp i kommunalvalet i Karlskrona 2002 och då fick 200 röster. Källa: Nazismen i Sverige 1924 – 1979 – Pionjärerna, partierna, propagandan av Heléne Lööw.
[6] Valmyndigheten, val till riskdagen. (2006) Se övriga partier.
[7] Det andra hindret enligt Omar skulle vara förbudet mot hets mot folkgrupp (se brottsbalken SFS 1962:700, 2 avd., 16 kap., 8 §).
[8] Sverigedemokraterna – Den nationella rörelsen, av Stieg Larsson och Mikael Ekman.
[9] Ibid.
[10] The Economist Intelligence Unit’s Index of Democracy 2008.
[11] Ibid. Se s. 3.
[12] Nationell Idag, Intervju med Mohamed Omar: Från TV-soffan ut i kylan, 090712. (webbversionen)
[13] Ibid.

Andra skriver intressant om: Politik, Mohamed Omar, SVT, Gomorron Sverige, Iran, demokrati, rösträtt, Sverige, nazism, nationalsocialism, Economist Intelligence Unite, Amnesty, Nationaldemokraterna, Nationell idag