Kommentarer på: Hatet frÃ¥n Europeiska arbetarpartiet (EAP) https://www.tunstrom.nu/2010/08/hatet-fran-europeiska-arbetarpartiet-eap/ Demokratisk socialist Mon, 16 Aug 2010 11:07:55 +0000 hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.0.3 Av: Martin Tunström https://www.tunstrom.nu/2010/08/hatet-fran-europeiska-arbetarpartiet-eap/comment-page-1/#comment-6344 Mon, 16 Aug 2010 11:07:55 +0000 http://www.tunstrom.nu/?p=2422#comment-6344 Ulf Sandmark skrev:
”Vad LaRoucherörelsen i Sverige – EAP tar upp i om Olof Palme denna dokumentär är helt riktigt,[…]”

Inte alls, jag klart och tydligt genom evidens visat varför EAP har fel på en rad punkter.

Ulf Sandmark skrev:
”Den huvudsakliga frÃ¥gan är Olof Palmes politik, att bromsa tillväxten bÃ¥de i Sverige och Tredje världen.”

Jaså, nu handlar det alltså om att bromsa tillväxten? I videon talar man om nolltillväxt. Hur ska ni ha det?

Ulf Sandmark skrev:
”Det handlar inte om anonyma krafter och konspirationer.”

Men om dåligt underbyggda påståenden.

Ulf Sandmark skrev:
”Du undviker nämna dokumentärens beskrivning av Henry Kissingers direktiv NSSM 200 där han klart pekar pÃ¥ att USA skall hÃ¥lla tillbaka befolkningstillväxten i tjugo namngivna u-länder för att deras rÃ¥varor inte skall förbrukas av dem utan av USA. Det borde inte heller vara en överraskning att den rÃ¥dande världsordningen har hÃ¥llit tillbaka tredje världen.”

Blogginlägget berör inte Henry Kissinger utan Olof Palme. Vad gäller Henry Kissingers politik så får den stå för honom. Dock är det välkänt att Palme och Kissinger inte drog jämt på det utrikespolitiska planet, b.la. pga. Palmes Hanoital 1972 som upprörde Kissinger.

Ulf Sandmark skrev:
”När Olof Palme dels drog samman FN:s första miljövÃ¥rdskonferens, dels där helt sensationellt uttalade sig för nolltillväxt, satte han igÃ¥ng miljörörelsen i Sverige.”

Som jag har visat så stämmer inte detta. Så här säger Palme i sitt tal vid FN:s miljökonferens 1972: ”tillväxt blir det även i fortsättningen. Detta kan vi och skall vi inte försöka undvika.” (Källa: Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.)

Ulf Sandmark skrev:
”Palme ledde dÃ¥ ett tillväxtorienterat parti med mÃ¥nga ministrar frÃ¥n Erlanders kärnkraftsvänliga regering vilket gjorde att han bÃ¥de i sitt tal där och i energipropositionen var tvungen hÃ¥lla sig till det.”

Stämmer inte alls att Palme skulle ha en annan åsikt än Erlander och dennes ministrar. Även Palme var en anhängare av användandet av den fredliga atomkraften trots att han med åren tog till sig kritiken rörande kärnkraften.

Vid sitt välkända tal i BlÃ¥ Hallen den 12 maj 1964 vid SSU:s kongressfest (där han myntade ”Politik är att vilja”) sÃ¥ sa han sÃ¥ här om utvecklingen:

”Nyss jubilerade det socialdemokratiska partiet med en konferens under temat ”Mot nya djärva mÃ¥l”. FramstÃ¥ende vetenskapsmän gav en fascinerande inblick i den tekniska och vetenskapliga utvecklingens hisnande snabba tempo. SÃ¥ snabb är den ekonomiska framstegstanken att vi pÃ¥ 30 Ã¥r kan fördubbla vÃ¥ra nuvarande resurser. Den utvecklingen ger oss möjligheten att förbättra levnadsvillkoren och att avskaffa bristerna i samhället. Glöm inte att den ocksÃ¥ ger oss möjligheten att äntligen avskaffa klassamhället.” (Källa: Politik är att vilja (1968), av Olof Palme, s. 18.)

Vid sitt anförande vid Föreningen för samhällsplanering den 23 maj 1966 sa han så här:

”Man kan peka finger åt tekniken, visa vad den fört med sig av förstörelse av miljö och levnadsbetingelser. Samtidigt är tekniken mänsklighetens stora chans. Innan européer och amerikaner lärde sig att tillämpa en ny teknologi var medellivslängden ofta lägre än den genomsnittliga giftermålsåldern. Vi möter nu den situationen på det mest fruktansvärda sätt i de fattiga länderna i världen. Därför är det ingen längtan tillbaka till naturen när man vill sätta den industriella produktionens fall på teknikens debetsida. Ty som den amerikanska sociologen Plumb skriver: ”Ingen förnuftig människa skulle ha velat födas i en tidigare tidsålder såvida han inte varit säker på att födas i en rik familj och åtnjuta utomordentliga god hälsa sam vara beredd att stoiskt acceptera att majoriteten av hans barn dog i barnaåren.” (Källa: Politik är att vilja (1968), av Olof Palme, s. 161)

Ulf Sandmark skrev:
”När centern tagit pÃ¥ sig kärnkraftsmotstÃ¥ndet kunde Palme spela maximalt pÃ¥ motsättningarna inom borgerligheten för att fälla regeringen och kunde dessutom hÃ¥lla de tillväxtvänliga fackföreningarna lugna inom sitt eget parti för att bli Ã¥tervald.”

Centerpartiet och Fälldin tog på sig kärnkraftsmotståndet av egen vilja 1973. Palme hade inget som helst med det att göra. Palmes tal vid miljökonferensen ett år innan Fälldin och Centerpartiets ställningstagande talar Palme snarare om att ”vi behöver en avsevärd ökning av antalet enheter för omvandling av atomenergi till elektricitet” (Källa: Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.) Under perioden fram till valet 1976 motsatte sig Centerpartiets politik och efterfrågade en borgerlig linje i frågan. Efter valet kom verkligheten ifatt den borgerliga trepartiregeringen. Palme var konsekvent och agerade efter övertygelse.

Ulf Sandmark skrev:
”Han höll möjligheten för en förändring av kärnkraftspolitiken öppen och utnyttjade Harrisburgincidenten för att blockera fortsatt kärnkraftsutbyggnad med folkomröstningen, där alla valalternativ var emot vidare utbyggnad.”

Faktum är att kärnkraften även byggdes ut efter folkomröstningen 1980. Ringhals III togs i drift 1981, Ringhals IV togs i drift 1983, Oskarshamn III togs i drift 1985, Forsmark II togs i drift 1981 och Forsmark III togs i drift 1985. Folkomröstningen om kärnkraften med linje två betraktas snarare inom miljörörelsen för en taktik från Palmes sida för att motverka linje tre genom att inte förknippa Socialdemokraterna med Moderaterna och där med förlora röster till linje tre.

Ulf Sandmark skrev:
”Faktum kvarstÃ¥r att Palme bÃ¥de föresprÃ¥kade och drev en politik för nolltillväxt av energin.”

Palme byggde tillsammans med Tage Erlander ut den svenska kärnkraften under 1970 och 1980-talen så ur det perspektivet är det inte relevant att tala om nolltillväxt under 90-talet.

Ulf Sandmark skrev:
”Nolltillväxt är definitionen pÃ¥ en fascistisk ekonomisk politik[…]”

Inte alls, fascism innebär en korporativism ekonomi. Att det kan ske nolltillväxt i en fascistisk ekonomi kan dock inträffa precis lika mycket som det kan inträffa i en ickefascistisk ekonomi. Förmodar att du likt en del frasradikaler inom den utomparlamentariska vänstern har devalverat ordet fascism dess ursprungliga betydelse.

Ulf Sandmark skrev:
”[…]som sÃ¥ smÃ¥ningom leder till Ã¥tstramning för befolkningen.”

Intressant nog bedrev Italien kolonisering av de ockuperade områdena i Italen. Man ville verka för en befolkningsökning av den egna befolkningen i de här områdena. Så även det nationalsocialitiska Tyskland i de ockuperade områdena i Sovjetunionen.

Ulf Sandmark skrev:
”Därför var lönknyckarfonderna nÃ¥got som var mycket allvarligt. BÃ¥de arbetsgivare och fack var ense om att löntagarfonderna skulle vara ett tvÃ¥ngssparande, vilket gjorde att de motsvarade föregÃ¥ngare som Hitlers MEFO-avdrag. MEFO stod för MetallForskning och löneavdragen gick rakt till krigsupprustningen, trots löfte om annat. Att sedan svenska facket och arbetsgivarna blev oense om användningen av pengarna, ändrar inte saken att Palmes lönknyckarfonder var en del av en fascistisk, korporativ, politik.”

Ojdå, det var ju en helt ny historisk beskrivning av de två fenomenen, kan du hänvisa till en vetenskaplig publikation som bekräftar din syn på MEFO och Löntagarfonder?

Ulf Sandmark skrev:
”Sverige har lidit av denna energipolitik och har i praktiken haft en nolltillväxt.”

Sverige har inte lidit av att vi haft en fullt utbyggd kärnkraftspark.

Ulf Sandmark skrev:
”[…]barnafödandet hÃ¥llits tillbaka.”

Snarare har Socialdemokraterna bedrivit en politik som strävar efter att förena goda födelsetal med möjligheten till produktiv arbete. Utbyggnaden av barnomsorgen, maxtaxan mm. ett utslag för denna politiken. En rapport från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFUA) i december 2008 visade t.ex. att sänkningen av förskoleavgifterna i samband med maxtaxans införande innebar att barnafödandet ökade med fem procent. (Källa: Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, Effekter av barnomsorgsavgifter på barnafödandet, rapport 2008:30.) Enligt rapporten var det främst yngre deltidsarbetande som fött fler barn. Sverige har också bedrivit en migrationspolitik som inneburit att Sveriges befolkning har ökat.

Ulf Sandmark skrev:
”Olof Palmes nazistiska bakgrund,[…]”

Palme har ingen nazistisk bakgrund, han hade en vän som hade en nazistisk bakgrund. Skillnad.

Ulf Sandmark skrev:
”[….]anser jag att denna frÃ¥ga borde tillÃ¥tas diskuteras vidare.”

Diskutera på hur mycket du vill.

Ulf Sandmark skrev:
”Att tona ner IG Farben till nÃ¥gon slags fabrikör av syntetbensin och Zyklon B är magstarkt.”

Använder du alltid strawmanargument? Om du Ã¥terigen läser fotnot nummer sex sÃ¥ skriver jag: ”Som bekant bidrog IG Farben till att Tysklands tillgÃ¥ngar till drivmedel under kriget förbättrades genom företagets produktion av syntetisk bensin. Företaget producerade även nödvändiga kemikaliska produkter till den tyska vapenindustrin. Ett delägt företag (Deutsche Gesellschaft für Schädlingsbekämpfung) till IG Farben framställde ocksÃ¥ den giftgas (Zyklon B) som användes för att gasa ihjäl människor i de tyska förintelselägren.” Knappast särskilt smickrande beskrivning av IG Farben.

Ulf Sandmark skrev:
”IG Farbens stora projekt var fabrikerna runt koncentrationslägret Auschwitz, som byggdes för att förse IG Farben med slavarbetskraft.”

Stämmer, inget jag ifrÃ¥gasatt. Att jag inte berör det beror pÃ¥ att mitt blogginlägg inte är en historieskrivning om IG Farbens hela verksamhet. Att de bistod den nationalsocialistiska staten med nödvändiga komponenter för att bedriva anfallskrig och framställde den gas som användes för att förinta judarna, b.la. i det av dig nämnda Auschwitz, är tillräckligt nog och nÃ¥got jag berör i fotnoten. Jag hänvisar även i fotnot nummer elva till publikationen ”IG Farben – En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten” och skriver att ”Boken ger ocksÃ¥ en bild av August von Knieriems förehavanden i IG Farben”. I boken nämner författaren August von Knieriems besök i Auschwitz, IG Farbens investering i Auschwitz III (Monowitz) och andra delar av IG Farbens verksamhet som visar pÃ¥ avsaknaden av moral i företagets affärsverksamhet.

Ulf Sandmark skrev:
”Den som utarbetade kontraktet om slavarbetskraften den tyska staten levererade var den högste juristen i IG Farbens ledning Olof Palmes onkel August von Knierenm, som ocksÃ¥ personligen inspekterade Auschwitz.”

Inget av det här faller någon skugga på Olof Palme. Precis som jag inte ansvarar för vad mina släktingar har gjort eller inte gjort.

Ulf Sandmark skrev:
”Att försöka hävda dennes oskuld för att han frikändes i NürnbergrättegÃ¥ngen är ocksÃ¥ oerhört,[…]”

Återigen strawmanargument, jag har aldrig befriat August von Knierenm från sin skuld. Man ska väl rimligen ange om denne blev friad om man nämner att han blev åtalad?

Ulf Sandmark skrev:
”NÃ¥väl, Palme skulle inte kunna klandras för vad släktingar gjort, om det inte var genom sina nazistiska förbindelser han gjorde sin egen karriär.”

Palme hade inga nazistiska förbindelser. Att Lennart Hagman hade en nazistiskt bakgrund har inte Palme något ansvar för.

Ulf Sandmark skrev:
”Vi har alla pÃ¥ svensk TV kunnat se Lena Einhorns film ”Handelsresande i liv”, där hon dramatiserade Gilel Storchs första möte med den 18-Ã¥rige Olof Palme. Storch sökte, som representant för de judiska organisationerna, kontakt med den tyska naziregimen för att rädda fÃ¥ngarna i koncentrationslägren och därför vände han sig till Ottokar von Knierem, chef Dresdner Bank i Sverige och bror till Olof Palmes mor.”

Jaha? Och?

Ulf Sandmark skrev:
”Jonas Gummesson har i den nedtystade boken ”Olof Palmes ungdomsÃ¥r”[…]”

Nedtystad? Inte alls, de som berörde boken var allt frÃ¥n MÃ¥rten Palme, Aftonbladet, Dalademokraten till Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen och tidskriften Contra (som ironiskt nog ocksÃ¥ var kritisk till boken. Se ”Veckans Contra nummer 7 2001 18 februari 2001, Bland nazister, spioner och mytomaner”) Boken debatterades till och med i SVT:s ”Debatt” 2001. (Se Debatt, första säsongen, första avsnittet, den 13 februari 2001)

Ulf Sandmark skrev:
”[…]visat hur karriären gick via vänskapen till en grupp svenska nazister till den militära underrättelsetjänsten och sedan IB. Engagemanget av fascister för underrättelsearbetet ”mot kommunismen” följde mönstret frÃ¥n hela Västeuropa. FrÃ¥n IB plockades Palme upp av Tage Erlander som förutom sin kontakt med Säpo, som han grundat, därmed fick en direktkontakt till IB”

Palmes relation med Lennart Hagman bevisar ingenting. Socialdemokraternas motstånd mot kommunismen är välkänd.

Ulf Sandmark skrev:
”Olof Palme tog aldrig avstÃ¥nd frÃ¥n dessa sina släktingar.”

Det behöver han inte göra därför han inte är ansvarig för deras handlingar. Ingen kräver det, bara ni. (Och måhända Gummesson) Dessutom gjorde han det indirekt genom att bedriva en generös flyktingpolitik. Den s.k. nationella rörelsen (SD, ND, SvP, SMR m.fl.) ogillar snarare Olof Palme då de menar att hans politik (1975) innebar en förändring av svensk migrationspolitik. Från en politik som strävade till assimilering till en politik som uppmuntrade till mångkultur. Även Olof Palmes tal 1965 om invandrarna ger ett klart och tydligt ställningstagande mot nazism och rasism:

”En människas hudfärg, ras, sprÃ¥k och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med sÃ¥dan mÃ¥ttstock stÃ¥r i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen – pÃ¥ arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken. Därför ligger fördomarna alltid pÃ¥ lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte sÃ¥ illa. Men för den som träffas kan det riva upp sÃ¥r som aldrig läks.” (Källa: Politik är att vilja (1968), av Olof Palme. s. 64 – 65.)

Ulf Sandmark skrev:
”I stället höll han tyst om det och var utsatt för en utpressningsmöjlighet som hotade Sveriges självständighet.”

Bevis för det? Gärna en vetenskaplig avhandling i ämnet. Inga lösa påståenden.

Ulf Sandmark skrev:
”Dokumentären Sanning om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP är därför ett viktigt bidrag för att Sverige, och inte minst socialdemokratin, skall kunna komma ur sin djupa moraliska och ekonomiska kris.”

Nej, känns mest som en klipp- och klistrafilm som saknar vetenskaplig grund.

]]>
Av: Ulf Sandmark https://www.tunstrom.nu/2010/08/hatet-fran-europeiska-arbetarpartiet-eap/comment-page-1/#comment-6340 Sun, 15 Aug 2010 21:23:44 +0000 http://www.tunstrom.nu/?p=2422#comment-6340 Vad LaRoucherörelsen i Sverige – EAP tar upp i om Olof Palme denna dokumentär är helt riktigt, precis som förutsägelserna om den globala finanskris vi nu står mitt i.
Den huvudsakliga frågan är Olof Palmes politik, att bromsa tillväxten både i Sverige och Tredje världen. Det handlar inte om anonyma krafter och konspirationer. Du undviker nämna dokumentärens beskrivning av Henry Kissingers direktiv NSSM 200 där han klart pekar på att USA skall hålla tillbaka befolkningstillväxten i tjugo namngivna u-länder för att deras råvaror inte skall förbrukas av dem utan av USA. Det borde inte heller vara en överraskning att den rådande världsordningen har hållit tillbaka tredje världen. Olof Palmes deltog i och stödde Brandtrapporten, där man å ena sidan utlovade en Marshallplan för u-länderna, men samtidigt krävde att denna utveckling skulle ske inom ramen för de existerande finansiella världsinstitutionerna. Först skulle alltså u-länderna betala sina skulder under IMF:s och Världsbankens brutala villkor, först därefter skulle de få hjälp. Palme svek u-länderna i praktiken, och var, trots sin retorik, liksom Sida i realiteten på samma svältlinje som Kissinger. Skall oligarkins folkmordspolitik, som under mer än trettio år kostat fler människoliv än andra världskriget flera gånger om, stoppas måste man veta att den har sina företrädare inte bara till höger.
När Olof Palme dels drog samman FN:s första miljövårdskonferens, dels där helt sensationellt uttalade sig för nolltillväxt, satte han igång miljörörelsen i Sverige. Palme ledde då ett tillväxtorienterat parti med många ministrar från Erlanders kärnkraftsvänliga regering vilket gjorde att han både i sitt tal där och i energipropositionen var tvungen hålla sig till det. När centern tagit på sig kärnkraftsmotståndet kunde Palme spela maximalt på motsättningarna inom borgerligheten för att fälla regeringen och kunde dessutom hålla de tillväxtvänliga fackföreningarna lugna inom sitt eget parti för att bli återvald.
Vad Palme själv ville, kunde man se på det nolltillväxtinriktade Sekretariatet för framtidsstudier som han hade knutit till sin egen statsrådsberedning. Han höll möjligheten för en förändring av kärnkraftspolitiken öppen och utnyttjade Harrisburgincidenten för att blockera fortsatt kärnkraftsutbyggnad med folkomröstningen, där alla valalternativ var emot vidare utbyggnad. Faktum kvarstår att Palme både förespråkade och drev en politik för nolltillväxt av energin.
Nolltillväxt är definitionen på en fascistisk ekonomisk politik som så småningom leder till åtstramning för befolkningen. Därför var lönknyckarfonderna något som var mycket allvarligt. Både arbetsgivare och fack var ense om att löntagarfonderna skulle vara ett tvångssparande, vilket gjorde att de motsvarade föregångare som Hitlers MEFO-avdrag. MEFO stod för MetallForskning och löneavdragen gick rakt till krigsupprustningen, trots löfte om annat. Att sedan svenska facket och arbetsgivarna blev oense om användningen av pengarna, ändrar inte saken att Palmes lönknyckarfonder var en del av en fascistisk, korporativ, politik.
Sverige har lidit av denna energipolitik och har i praktiken haft en nolltillväxt. Det som sett ut som tillväxt, har antingen varit monetärt glitter eller kommit från att investeringarna liksom barnafödandet hållits tillbaka.
En del av nolltillväxtpolitiken var också den avreglering av finansmarknaden med (Novemberrevolutionen) Palmes regering genomdrev hösten 1985. Det satte i gång de finansbubblor och därmed de finanskriser, som skulle slå sönder så stora delar av svensk industri och tillväxtkapacitet på 1990-talet och 2000-talet. Om du fortsätter beundra Olof Palme efter detta, kan du inte klaga på ekonomisk nolltillväxt.
Eftersom du är den förste aktive socialdemokrat att offentligt bemöta det som EAP skrivit om Olof Palmes nazistiska bakgrund, anser jag att denna fråga borde tillåtas diskuteras vidare. Det tillhör Sveriges historia och borde nu kunna diskuteras, precis som man numera kan diskutera hans tvillingsjäl Ingmar Bergman.
Att tona ner IG Farben till någon slags fabrikör av syntetbensin och Zyklon B är magstarkt. IG Farbens stora projekt var fabrikerna runt koncentrationslägret Auschwitz, som byggdes för att förse IG Farben med slavarbetskraft. Den som utarbetade kontraktet om slavarbetskraften den tyska staten levererade var den högste juristen i IG Farbens ledning Olof Palmes onkel August von Knierenm, som också personligen inspekterade Auschwitz. Att försöka hävda dennes oskuld för att han frikändes i Nürnbergrättegången är också oerhört, med tanke på att von Knierem samarbetade med Standard Oil i USA i en rad bulvanaffärer och därför satt på dokument som ledande krafter i USA inte ville ha publicerat.
Nåväl, Palme skulle inte kunna klandras för vad släktingar gjort, om det inte var genom sina nazistiska förbindelser han gjorde sin egen karriär. Vi har alla på svensk TV kunnat se Lena Einhorns film ”Handelsresande i liv”, där hon dramatiserade Gilel Storchs första möte med den 18-årige Olof Palme. Storch sökte, som representant för de judiska organisationerna, kontakt med den tyska naziregimen för att rädda fångarna i koncentrationslägren och därför vände han sig till Ottokar von Knierem, chef Dresdner Bank i Sverige och bror till Olof Palmes mor. Jonas Gummesson har i den nedtystade boken ”Olof Palmes ungdomsår” visat hur karriären gick via vänskapen till en grupp svenska nazister till den militära underrättelsetjänsten och sedan IB. Engagemanget av fascister för underrättelsearbetet ”mot kommunismen” följde mönstret från hela Västeuropa. Från IB plockades Palme upp av Tage Erlander som förutom sin kontakt med Säpo, som han grundat, därmed fick en direktkontakt till IB.
Olof Palme tog aldrig avstånd från dessa sina släktingar. I stället höll han tyst om det och var utsatt för en utpressningsmöjlighet som hotade Sveriges självständighet. Precis som nazisterna tog upp den brittiska malthusianska miljöpolitiken, i grunden var nazisterna en miljörörelse, ledde Palme socialdemokratin mycket beslutsamt in i dagens brittiskstyrda miljöpolitik. Skall Sverige ha en framtid måste Sveriges moderna historia, och orsaken till paradigmskiftet bort från den tillväxtinriktade industripolitiken, kunna diskuteras.
Dokumentären Sanning om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP är därför ett viktigt bidrag för att Sverige, och inte minst socialdemokratin, skall kunna komma ur sin djupa moraliska och ekonomiska kris.

]]>