Men arbetarrörelsen fortsatte det politiska arbetet för att demokratin inte enbart skulle stanna vid de formella rättigheterna. Under många år byggde Socialdemokratin vidare genom att med en rad offentliga åtaganden bygga upp den sociala demokratin. Genom offentlig finansierade verksamheter, transfereringssystem, socialförsäkringssystem och arbetslöshetsförsäkring kan medborgarna i vårt land åtnjuta ett av världens mest omfattande välfärdssystem.

När väl den sociala demokratin fått sitt fotfäste och dess effekter fick genomslag väcktes frågan om mer genomgripande förändringar när det gällde det ekonomiska livet i det svenska samhället. Demokratins ideal kunde inte endast stanna vid fabriksportarna, som man en gång uttryckte det. Kritik mot maktkoncentration inom det svenska näringslivet väcktes också genom motioner i olika fackförbund inom LO-kollektivet. Genom lagarna LAS och MBL inskränkte lagstiftarna kapitalägarnas inflytande och arbetets styrkeförhållande till kapitalet stärktes under 1970-talet. På 1980-talet införde den socialdemokratiska regeringen fem kollektivt ägda och förvaltade investeringsfonder vars syfte bland annat var att medverka till att den ekonomiska maktkoncentrationen i det svenska samhället minskade.

Sedan dess har det politiska arbetet för den ekonomiska demokratins genomförande i vårt land avstannat. Dels förlorade Socialdemokratin regeringsinnehavet 1991, och dels medverkade den ekonomiska krisen under 90-talets början till att Socialdemokratin inriktade sig på att sanera den svenska ekonomin. 1992 avvecklade dessutom den borgerliga fyrpartiregeringen tillsammans med Ny Demokrati de fem kollektiva löntagarfonderna.

Maktkoncentrationen kvarstår dessutom när det gäller förmögenheterna. 2012 hade de fem procent av de med störst innehav omkring 77 procent av aktieförmögenheten (SCB, 2013). Merparten av Sveriges befolkning är fortfarande för sin försörjning beroende av lönearbete även om arbetets karaktär förändrats och industrins andel av sysselsättningen minskat till förmån för tjänstesektorn. Konflikten mellan arbete och kapital består alltjämt. Det får effekter på det politiska planet.

Därför behövs det en nytändning inom Socialdemokratin när det gäller det politiska arbetet för den ekonomiska demokratins genomförande. Visserligen utgör den politiska visionen om full sysselsättning den viktigaste politiska ambitionen för svensk socialdemokrati. Men samtidigt har den svenska ekonomin återhämtat sig. Under många år har statsfinanserna redovisat överskott, statsskuldens andel av BNP minskat och Sverige som nation har klättrat i OECDs så kallade välståndslista.

Genom tillsättandet av en parlamentarisk beredning kring hur den ekonomiska maktkoncentrationen kan brytas och hur den ekonomiska demokratin kan genomföras kan socialdemokratin på nytt driva på politiska arbetat för en demokratisering av det ekonomiska livet. Utgångspunkten för den parlamentariska beredningen är att demokratiseringen ska ske genom någon form av kollektiv kapitalbildning.

Vi inser att förslaget kommer väcka motstånd inom den svenska borgerligheten och inom det svenska näringslivet. Så var fallet vid den så kallad planhushållningsdebatten, och så var också fallet när socialdemokratin gick till val om löntagarfondernas införande. Samtidigt är det viktigt att stå fast vid sina grundläggande idéer. Den som öppet godtagit den demokratiska likvärdighetsprincipen, kan inte sedan efter sitt behag avgränsa dess tillämpning till vissa livsområden, som Olof Palme poängterade i ett av sina tal genom att citera forna finansministern Ernst Wigforss.

Den typ av konstruktion som föresvävar oss är en eller flera medborgarfond/er. Medborgarfonder, och inte löntagarfonder, eftersom ägarskapet ska vara kopplat till medborgarskap och inte genom att man är sysselsatt eller inte. Genom offentliga val till fonden/derna öppnar man upp för ett fjärde val. På så stärker vi fondernas demokratiska legitimitet och där med dess förankring hos folkflertalet. Finansieringen ska ske genom att när det föreligger överskott i socialförsäkringssystemet ska de här medlen tillföras medborgarfonden/derna. På så sätt undviker man allt för onödig konfrontation med det svenska näringslivet.

Den avkastning som blir fallet vid utdelningen från de aktier som medborgarfonden/derna förvaltar ska användas för att bland annat stärka upp det svenska pensionssystemet. Det här kan vara en av många vägar socialdemokratin kan gå för att i reformistisk anda förverkliga ekonomisk demokrati.

Martin Tunström
Ordförande S-Studenter Helsingborg

Robin Enander 
Juriststudent

[Publicerad i tidskriften Libertas antologi nummer 6, 2016.

Men en del av argument som anförs innehåller dock sakfel. Göransson åberopar t.ex. att det är en demokratisk princip att man själv ska få avgöra vilken politisk rörelse man vill stödja och antyder därmed att så inte är fallet för medlemmarna. Men det är fel. Dels har man som presumtiv medlem möjlighet att avstå från att ansluta sig till ett fackförbund som stödjer en annan ideell förening. För det andra har det stöd som utgår från LO till SAP fattats i demokratisk ordning vid de beslutande organen inom LO.

Eftersom vi har föreningsfrihet i Sverige utgår jag från att Göransson i demokratisk anda respekterar de beslut inom LO som har tagits i demokratisk ordning av medlemmarnas representanter. Att antalet LO-medlemmar som röstar på SAP minskar är sant, men de utgör fortfarande 50 procent. I övrigt betraktar jag inte inskränkt möjlighet för LO-medlemmarna att få igenom politiska förslag som en förnyelse utan, för att använda ett mindre floskelbetungat ord, som en försämring. Vad Bodström anser i frågan lägger jag ingen större vikt kring.

Martin Tunström (s)
Kassör SSU Helsingborg

Publicerad i Helsingborgs Dagblad den 4 juli 2011.

Andra skriver intressant om: Politik, fackpolitisk samverkan, facket, LO, SAP, Socialdemokraterna, Landsorganisationen, Bengt Göransson, demokrati, beslut, föreningsfrihet, Thomas Bodström

Genom Youtube blir jag uppmärksam pÃ¥ att det Europeiska arbetarpartiet (EAP) har tagit fram en film om sig själv som enligt partiets pressmeddelande inneburit ”att Sverige har fÃ¥tt sin första dokumentärfilm över sin modernaste historia.” ((Europeiska Arbetarpartiet, pressmeddelande om dokumentärfilmen ”Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP”, 100624.)) Anledningen till att jag blev intresserad av filmen är därför att den ger en bild av förhÃ¥llandet mellan EAP och Olof Palme under 1970- och 1980-talen ur EAP:s perspektiv. ((Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. Se avsnittet ”Striden om Sverige: EAP mot Palme och nolltillväxtfacisterna”. 18:04 minuter in i videon.)) Efter ha sett filmen kan den enligt min mening rakt av avfärdas som en fortsättning pÃ¥ EAP:s hatpropaganda mot Olof Palme.

Delen som behandlar Palme inleds med videoklipp som illustrerar Palmes internationella engagemang för tredje (och andra) världen och hur videons speakerröst börjar tala om bilden av Palmes som ”solidaritetskämpe, krigsmotstÃ¥ndare, och u-ländernas vän” .  ((Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 18:38 minuter in i videon.)) Det är ocksÃ¥ det som är det bärande temat för partiets kritik mot Palme. För att förstÃ¥ varför mÃ¥ste man vara pÃ¥ det klara med att logiken bakom EAP:s samhällskritik handlar om att ledande internationella statsmän och organisationer enligt EAP förhindrar/fördröjer utvecklingsländernas väg mot att bli en del av den industrialiserade världen och där med bidrar till massdöd i utvecklingsländerna. (eftersom ländernas underutveckling förhindrar dem frÃ¥n att bygga upp en tillfredsställande sjukvÃ¥rdsapparat och bedriva en god socialpolitik och det är här EAP:s politik kommer in i bilden med magnettÃ¥g, fusionskraftverk och andra förslag.) Enligt EAP ger Palme uttryck för en falsk internationell solidaritet med utvecklingsländerna i och med att han vill förvägra dem utveckling.

Det är därför speakerrösten, frÃ¥n att talat om Palmes internationella solidaritetsarbete, en kort stund senare nÃ¥got barnsligt börjar tala om att (”lille”) Olof Palme skulle ha varit den mest framträdande inom familjen von Knieriem sedan dennes släkting, och enligt EAP, nazipampen August von Knieriem stod Ã¥talad (men frikänd) i Nürnberg 1947. ((Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 19:40 minuter in i videon.)) Det hela illustreras med att en bild föreställande August von Knieriem förs in i en bild pÃ¥ Palme dÃ¥ han blivit utnämnd till statsrÃ¥d. ((Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 19:40 minuter in i videon.)) Partiet antyder därför att det skulle finns en direkt linje mellan ”nazipampen” August von Knieriem engagemang i IG Farben ((Som bekant bidrog IG Farben till att Tysklands tillgÃ¥ngar till drivmedel under kriget förbättrades genom företagets produktion av syntetisk bensin. Företaget producerade även nödvändiga kemikaliska produkter till den tyska vapenindustrin. Ett delägt företag (Deutsche Gesellschaft für Schädlingsbekämpfung) till IG Farben framställde ocksÃ¥ den giftgas (Zyklon B) som användes för att gasa ihjäl människor i de tyska förintelselägren. Se s. 160 – 162 i Hitler och IG Farben – En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten.))  till Palmes internationella engagemang. PÃ¥ vilket sätt den unge Olof Palme har med August von Knieriems förehavande under 30 och 40-talen att göra kan man ju ställa sig frÃ¥gande till? Palme var vid krigsslutet 18 Ã¥r och var under merparten av tiden (1933 – 1945) ett barn eller i yngre tonÃ¥ren.  MÃ¥hända att EAP tror pÃ¥ nÃ¥gon slags arvsynd? Eller att ”onkel August” vid stunder med den unge Olof Palme förmedlade sitt budskap.

För att koppla samman det hela med varandra pekar partiet pÃ¥ Olof Palmes tal vid FN:s miljökonferens 1972 i Stockholm. Genom att klippa ut delar av Palmes tal försöker EAP ge bild av Palme som en person som vill förhindra utvecklingsländerna frÃ¥n att uppnÃ¥ samma utvecklingsnivÃ¥ med industriländerna.  Men det förefaller inte som att EAP ha hört hela talet när de anger Palmes tal som ett bevis för Palmes utvecklingsfientlighet. Eller sÃ¥ väljer de medvetet att bortse frÃ¥n de delar av talet som gÃ¥r emot EAP:s föreställning om Olof Palme. Istället pekar Palme i talet pÃ¥ att ”tillväxt blir det även i fortsättningen. Detta kan vi och skall vi inte försöka undvika” ((Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.)), att ”vi behöver en avsevärd ökning av antalet enheter för omvandling av atomenergi till elektricitet” ((Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.)) och att ”vi behöver avsevärt ökat stöd till forskningen om vätekraft”.  ((Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.)) Särskilt de tvÃ¥ sistnämnda punkterna är ju nÃ¥got som ligger EAP närma om hjärtat.  Men visst, EAP kan ju försöka fÃ¥ ihop den delen av Palmes tal där denna talar om vikten av ”internationell spridning av tekniskt kunnande om omvandling av kol till flytande bränsle” ((Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.)) till sin släktings förehavanden  i IG Farben ((För IG Farben och syntetisk bensin se Hitler och IG Farben – En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten, av Joseph Borkin, jurist och tidigare chef för  patent- och kartellsektionen i USA:s justitiedepartements antitrustdivision.  Utgiven av  Tidens förlag. Boken ger ocksÃ¥ en en bild av August von Knieriems förehavanden i IG Farben)) och där med bevisa Palmes nationalsocialistiska böjelser.

När Palme för övrigt i samma tal menar att vi inte har ”rÃ¥d med en laissez-faire teknologi” ((Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.)) (Som EAP använder som bevis för sin kritik för att Palme skulle motsätta sig teknologisk och ekonomisk utveckling) sÃ¥ bygger det inte pÃ¥ en allmän motvilja mot teknik. Även EAP borde vara medveten om att all teknologi inte är av godo. Genom politiken styr vi och reglerar vi med lagar hur resurstilldelningen för utvecklingen av ny teknik ska gestalta sig. Samtidigt kan det vara väl värt att pÃ¥peka att Palme i sitt tal pekar pÃ¥ att problemen förbundna med miljöproblemen kan lösas.

Som ytterligare förklaring till EAP:s ”kritik” mot Palme anger speakerrösten att det beror pÃ¥ att Palme skulle propagera för nolltillväxt pÃ¥ energiomrÃ¥det  och  ”att världen inte skulle utvecklas”. ((Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 22:36 minuter in i videon.)) NÃ¥gra bevis för pÃ¥stÃ¥endet om att Palme skulle motsätta sig en ekonomisk och industriell utveckling i utvecklingsländerna saknar förstÃ¥s EAP. Kritiken vid den av FN arrangerade miljökonferensen i Stockholm 1972 frÃ¥n Palme riktades mot i huvudsak industriländerna. (Vapenupprustning, utfiskningen av haven, användandet av miljögifter mm.) Istället menade Palme, vilket jag nämnde tidigare, att ”tillväxt blir det även i fortsättningen. Detta kan vi och skall vi inte försöka undvika.”

När det gäller energipolitiken i Sverige är det rätt och riktigt att Palme och Socialdemokraterna pläderade för en oförändrad ökningstakt vid förbrukningen av energi vid 90-talets början. Men detta först sedan hela den svenska kärnkraftsparken byggts ut i Sverige. DÃ¥ blir det hela mer förstÃ¥eligt. Under regeringarna Erlander ((Som Palme var en del utav, bÃ¥de som tjänsteman nära Erlander, och senare som politiker. Följande uppdrag hade Palme under Tage Erlander: sekreterare vid statsrÃ¥dsberedningen, byrÃ¥chef, konsultativt statsrÃ¥d, kommunikationsminister och utbildningsminister. I sammanhanget kan jag nämna en mer vetenskaplig redovisning av Palme än den som EAP givit i sin video. Nämligen de tvÃ¥ böckerna ”I takt med tiden – Olof Palme 1927 – 1969” (2008) och ”När vinden vände – Olof Palme 1969 – 1986” (2009), av Kjell Östberg, professor i historia.)) och Palme beslutades det dessutom om att bygga svenska kärnkraftverk. Där med kommer EAP:s dÃ¥ligt underbyggda argumentering pÃ¥ skam. Det hör även till utvecklingen att man vid ett visst stadium inte är i ett lika stort behov av ytterligare tillförsel av elektrisk kraft. Det behöver inte innebära att man motsätter ekonomisk/industriell utveckling/tillväxt. Samtidigt är det väl värt att peka pÃ¥ att Palme verkade under en tid dÃ¥ motstÃ¥ndet mot kärnkraften formulerades och kanaliserades. Det var inom Centerpartiet kritiken mot kärnkraften växte fram, b.la. vid Centerstämman 1973.  I regeringen Palmes proposition 1975 om energihushÃ¥llningen kan man istället läsa att:

”De konsekvenser som ett stopp av idrifttagna kärnkraftstationer skulle medföra, eller som successivt skulle inträda om vi stoppade utbyggandet av pÃ¥började kärnkraftstationer, skulle bli ytterst allvarliga för vÃ¥r syssel­sättning och vÃ¥r samhällsutveckling. Vi skulle inom de närmaste Ã¥ren fÃ¥ räkna med omfattande restriktioner i användningen av elektrisk kraft och risk för arbetslöshet för ca 10 000 personer enbart inom de av kärnkraft-utbyggnaden direkt berörda företagen. Dessutom skulle vi, som jag nyss har berört, frÃ¥nhända oss handlingsfrihet inför den fortsatta utvecklingen. Det finns ingen med teknikens hjälp framställd energiform som är helt riskfri eller som inte har nackdelar av olika slag. Det gäller sÃ¥väl fossila bränslen som vattenkraft och kärnkraft. Utsikterna att komma till rätta med de risker som är förbundna med kärnkraften kan betecknas som relativt goda. Skulle det komma fram nya informationer som visar att dessa slutsatser är oriktiga mÃ¥ste vi självfallet vara beredda att ompröva vÃ¥rt ställnings­tagande. SÃ¥vitt nu kan bedömas finns det emellertid inte anledning tro att sÃ¥ kommer att ske. Vi bör därför lÃ¥ta det tidigare beslutade kärnkraftsprogrammet fortgÃ¥ enligt hittills beviljade tillstÃ¥nd.” ((Riksdagen, regeringens proposition om energihushÃ¥llningen m.m. 1975:30, beslutad den 27 februari 1975, s. 19 – 20.))

Ã…ret efter, vid riksdagsdebatten den 28 april 1976, krävde Fälldin att ”kärn­kraftsutbyggnaden skall avbrytas. De aggregat som ännu inte är pÃ¥började skall inte sättas i gÃ¥ng. De som är under byggnad avbryts sÃ¥ snart av­lösning av kontrakt medger detta. För de fem aggregat som är i drift upprättas en beredskapsplan för successiv avveckling. När denna plan är färdig sätts den i kraft, om kärnkraftens säkerhetsfrÃ¥gor icke har kunnat lösas.” ((Riksdagen, protokoll 1975/76:111, onsdagen den 28 april 1976, 4 § EnergihushÃ¥llningen, m. m. s. 114.)) Detta motsatte sig Olof Palme och den dÃ¥varande socialdemokratiska regeringen. Under hela valrörelsen det Ã¥ret efterfrÃ¥gade Palme en borgerlig energipolitik eftersom de tvÃ¥ andra borgerliga partierna (Folkpartiet och Moderaterna) anslöt sig till den socialdemokratiska regeringens utbyggnad av kärnkraften. NÃ¥got enat borgerligt energipolitisk manifest presenterades aldrig. Detta är förmodligen förklaringen till att regeringen Fälldin avgick i oktober 1978. ((Riksdagens protokoll 1978/79:21 onsdagen den 25 oktober, se statsminister Ola Ullstens (fp) inledningsanförande där denna förklarar att orsaken till att trepartiregeringen avgick var pga. ”energifrÃ¥gan och de spänningar den Ã¥stadkom mellan och delvis inom partierna.”))

Intressant nog ger själva videoproduktionen frÃ¥n EAP en bild av det hat som EAP riktade mot Palme under 1970 och 1980-talen. En av stillbilderna i videon, som förefaller härröra frÃ¥n 1980-talet, visar hur EAP pÃ¥ ett plakat med den retoriska frÃ¥gan om Palme är fascist undrar varför Palme gÃ¥r ”till val pÃ¥ samma ekonomiska program som Hitler”. ((Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 24:00 minuter in i videon.)) PÃ¥ ett annat plakat i samma stillbild menar EAP att ”löntagarfonder är fascism” ((Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 24:00 minuter in i videon.)) och undrar även där om Palme är fascist. ((För mer kring Palmehatat se SOU 2002:91, Hotet frÃ¥n vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister m.m. 1965-2002. Se kapital 5, s. 274 – 278.)) Att EAP efter Palmemordet blev intressant för utredarna är därför inte sÃ¥ konstigt. ((Se SOU 1999:88. Granskningskommissionens betänkande i anledning av Brottsutredningen efter mordet pÃ¥ statsminister Olof Palme. Se kapitel 5, s. 512.)) Videon ger dessutom en bild av dagens hat frÃ¥n EAP:s mot Palme. I en av sekvenserna pÃ¥stÃ¥r man att ”Palme använde sin totala tillgÃ¥ng över landets medie för att utmÃ¥la sig själv som en sann demokrat och fattigas vän. LaRoucherörelsen i Sverige, EAP, avslöjade att det här var en ren lögn och förklarade för svenska folket vilken roll Palme hade spelat i att montera ner den fysiska ekonomin som byggts upp framförallt efter andra världskriget. ” ((Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 22:49 minuter in i videon.)) De konspiratoriska pÃ¥stÃ¥endena om att den dÃ¥varande demokratiskt valde statsministern skulle ha total tillgÃ¥ng till landest media och att denna inte skulle vara demokrat visar pÃ¥ att EAP fortfarande odlar ett hat mot Palme.

Hade inte EAP och dess internationella förgreningar hemfallit till ledarkult och förgrovat opinionsbildade arbete (Där man ideligen kopplar samman människor och organisationer pÃ¥ nazism, fascism mm.)  sÃ¥ kunde man spelat en positivt kraft  i debatten kring mänskligenheten och dess utveckling. MagnettÃ¥g, fusionskraftverk och en framtida exploatering av planeterna/mÃ¥narna i vÃ¥rt solsystem är intressanta och angelägna frÃ¥gor att lyfta upp i debatten. Men i och med man intar en en sÃ¥dan oförsonlig stÃ¥ndpunkt i den samhällspolitiska debatten tar ingen dem pÃ¥ allvar. Därför är det inte svÃ¥rt att ansluta sig till SOU 2002:19 konstaterande att EAP ”genom besynnerliga utspel, konspirationsteorier samt grova personangrepp har partiet och dess underorganisationer i hög grad pÃ¥ egen hand omöjliggjort det mesta av tänkbart inflytande över det politiska skeendet.” ((SOU 2002:91, Hotet frÃ¥n vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister m.m. 1965-2002. Se kapital 5, s. 267.))  Vid riksdagsvalet 2006 erhöll Europeiska arbetarpartiet 86 röster, med stor sannolikhet slutar det säkert pÃ¥ liknande nivÃ¥ vid Ã¥rets riksdagsval om partiet fortsätter pÃ¥ samma utslagna väg. En ny propagandavideo hjälper föga.

Andra skriver intressant om: August von Knieriem, demokrati, ekonomi, energipolitik, Europeiska arbetarpartiet, IG Farben, kärnkraft, konspirationsteorier, LaRouche, LaRoucherörelsen, Nürnbergrättegången, Olof Palme, politik, Socialdemokraterna, teknik

I förgÃ¥r blev jag uppringd och intervjuad av Helsingborgs Dagblads nöjesjournalist Magnus Ransheim. Han ville veta hur SSU här i Helsingborg ställer sig till Ã…ngfärjestationens framtid. FrÃ¥gan har blivit aktuell i och med det att Helsingborgs stad den 27 januari presenterade det vinnande förslaget för stadens markanvisningstävling för omrÃ¥det Ã…ngfärjan. Idag är hela omrÃ¥det i stort sett en trÃ¥kig parkeringsplats pÃ¥ en landets mest attraktiva platser. Undantaget är Ã…ngefärjstationen där ”The Tivoli” bedriver en mycket uppskattad verksamhet. Enligt det vinnande förslaget sÃ¥ öppnar man upp för en flytt av Ã…ngfärjan frÃ¥n sin nuvarande plats till andra sidan om Hamntorget. (se bilden ovan)

Eftersom SSU i Helsingborg inte tagit något beslut kring Ångfärjans framtid så kunde jag inte heller säga att SSU-kommunen har en ståndpunkt. Men jag berättade att vi ska ha ett söndagsmöte nu i veckan och att jag skulle ta ett initiativ till en debatt om Ångfärjan. Jag pekade dock på att jag har uppfattat att det som att många i SSU snarare föredrar en flytt av Ångfärjan framför en rivning. Det är en viktig markering eftersom det funnits personer som tyckt att en rivning av Ångfärjan hade varit mer aktuell. Samtidigt påpekade jag att det finns fördelar med den nya platsen, dvs. att man får ett helt trädäck mot inre hamnen där ett café kan ha uteservering och att det kommer finnas möjlighet för en utomhusarena på samma trädäck.

Kritiken så som jag förstått den är att många anser är att verksamheten kommer bli lidande under den period som flytten genomförs, och att delar av Ångfärjan kommer rivas. Rivningen innebär att delar av verksamheten kommer försvinna. Den kritiken kan jag förstå. men när jag studerar själva modellen för det vinnande förslaget så ser jag att det finns möjlighet rent utrymmesmässigt att flytta hela Ångfärjestationen till den föreslagna platsen. Om det sedan är tekniskt genomförbart  låter jag vara osagt.

När det sedan gäller själva tidsÃ¥tgÃ¥ngen för flytten av Ã…ngfärjan har jag inte sett nÃ¥gra angivna datum för när flytten ska pÃ¥börjas och när flytten kommer ses som genomförd. Därför är det svÃ¥rt att bilda sig en uppfattning. Dock verkar en del tro att det flytten kommer vara klar när själva projektet är klart, dvs om ”fem Ã¥r frÃ¥n det att markanvisningstävlingen är avslutad”. (Juryns rekommendation, pdf) Problemet med det pÃ¥stÃ¥endet är att Ã…ngfärjan mÃ¥ste bort innan man börjar bygga det föreslagna kongresscentret. Därför kommer det definitivt INTE ta fem Ã¥r att flytta Ã…ngfärjan. Man mÃ¥ste nämligen räkna in själva byggperioden för kongresscentret. (och dÃ¥ kan man inte bara räkna med själva bygget av huset, utan ocksÃ¥ att man ska gräva sig ner i marken)

I alla fall, den som är SSU:are och som är intresserad av att göra sin röst hörd kring Ångfärjans/The Tivolis framtid uppmanas att komma till SSU:s söndagsmöte. Tiden för mötet är klockan 14:00. SSU-mötet är på femte våningen på Folkets hus (ABF).

Andra skriver intressant om: Politik, Helsingborg, SSU, SSU Helsingborg, Ångfärjan, Ångfärjestationen, The Tivoli, debatt, demokrati, projekt, kongresscenter, Helsingborgs Dagblad

I första meningen pÃ¥stÃ¥r Olsson att ”Sverige har i dag en statsskuld pÃ¥ nästan 1300 MILJARDER och vi betalar c:a 89 miljarder enbart i räntor Ã¥rligen.” ¹ Var Olssons fÃ¥tt sina siffror ifrÃ¥n kan man endast spekulera i eftersom han inte anger nÃ¥gra källor, men enligt budgetpropositionen för 2010 sÃ¥ uppgick räntorna pÃ¥ statsskulden 2008 till 33 miljarder svenska kronor. ² AlltsÃ¥ lÃ¥ngt ifrÃ¥n de 89 miljarder kronor som Olsson pÃ¥stÃ¥r. Inte heller stämmer pÃ¥stÃ¥endet om man studerar budgetÃ¥ret 2007, dÃ¥ uppgick räntorna pÃ¥ statsskulden till 47 miljarder kronor. ³ Vad sedan avser själva statsskulden sÃ¥ anger Riksgälden i pressmeddelande frÃ¥n idag att den uppgick till 1 150 miljarder svenska kronor den 30 november. ⁴ Inte 1 300 miljarder kronor!

När det gäller den andra meningen i blogginlägget gör Olsson ett liknande misstag som partiordförande Ã…kesson har gjort vid ett flertal tillfällen dÃ¥ denna debatterat svenska migrationspolitik. Olsson blandar nämligen ihop begreppen när han pÃ¥stÃ¥r att ”svensk flyktingpolitik kostar oss mer än 300 MILJARDER varje Ã¥r.” ⁵ Här talar Olsson om flyktingpolitik när det är invandringspolitiken mhan avser. För det är en skillnad pÃ¥ flyktingpolitik och invandringspolitik även om sverigedemokraterna har lite svÃ¥rt att se skillnaden.  Enligt budgetpropositionen för 2010 uppgick kostnaderna för migrationen (tex. Migrationsverket, ersättningar, bostadskostnader, utresor för avvisade och utvisade, migrationsdomstolarna, och Migrationsöverdomstolen), dit flyktingpolitiken hör hemma, till 6 miljarder kronor 2008. ⁶ När det gäller invandringspolitiken har Jan Ekberg, professor i nationalekonomi, räknat ut en kostnad pÃ¥ mellan 45 – 51 miljarder kronor för 2006. ⁷ LÃ¥ngtifrÃ¥n de 300 miljarder som Olsson pÃ¥stÃ¥r att den svenska invandringspolitiken skulle kosta.

Sedan blir det närmast komiskt när man läser vidare i blogginlägget. Olsson menar att ”vi svenska skattebetalare som tvingas betala notan” […] ”skall” […] ”ha rätt att bestämma var vÃ¥ra pengar skall satsas.” ⁸ Men det är ju det vi gör idag. Genom allmänna val beslutar vi vilka som ska fÃ¥ representera oss. Studerar man för övrigt statistiken frÃ¥n valmyndigheten sÃ¥ var det en förkrossande övervikt för de partier som propagerar för en generös invandringspolitik framför de partier som företräder en mer restriktiv invandringspolitik. 94,32 procent av dem som valde att delta i valet la sin röst pÃ¥ nÃ¥got av de partier som pläderar för en generös invandringspolitik. ⁹ Endast 2,9 procent av väljarna la sin röst pÃ¥ Sverigedemokraterna, 0,06 procent pÃ¥ Nationaldemokraterna (ND) och 0,03 procent pÃ¥ Nationalsocialistisk Front (NSF).

Varför vi sedan ska ha en folkomröstning kring flyktingpolitiken är för mig en gåta. Sverige är en representativ demokrati, och inte en direktdemokrati.

^{Fotnoter:
[1] Carina & Stefans SD blogg, kräv en folkomröstning i flyktingfrågan!, 091206.
[2] Budgetpropositionen för 2010 (Prop. 2009/10:1) Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m. (s. 9, tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 26)
[3] Budgetpropositionen för 2009 (Prop. 2009/10:1) Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m. (s. 9, tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 26)
[4] Riksgälden, Pressmeddelande, 091207. (Bilaga till pressmeddelande ”Statens betalningar visade ett överskott i november”)
[5] Carina & Stefans SD blogg, kräv en folkomröstning i flyktingfrågan!, 091206.
[6] Budgetpropositionen för 2010 (Prop. 2009/10:1) Utgiftsområde 8: Migration (s. 10, tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 8 Migration)
[7] Invandringen och de offentliga finanserna (ESO 2009:3), av Jan Ekberg, professor i nationalekonomi. Utgiven av Finansdepartementet. (s. 72)
[8] Carina & Stefans SD blogg, kräv en folkomröstning i flyktingfrågan!, 091206.
[9] Valmyndigheten, Fördelning av mandat m.m., Beslut 2006-09-21. (Dnr 06-192/4) Bilaga 1. ( s. 1)}

Andra skriver intressant om: Politik, sverigedemokraterna, invandring, flyktingpolitik, invandringspolitik, Carina Herrstedt, Stefan Olsson, statsskulden, statsskuld, ekonomi, budgetpropositionen, desinformation, demokrati, folkviljan

Reaktionerna pÃ¥ mÃ¥ndagens dom frÃ¥n sverigedemokraternas sida har varit sparsamma och har begränsats sig till antal sverigedemokratiska bloggare. En av dem som berört domen är Patrik Ohlsson, ledamot i Ängelholms kommunfullmäktige för sverigedemokraterna. PÃ¥ sin blogg menar Ohlsson att domen ska betraktas som en politisk dom. NÃ¥gra bevis för pÃ¥stÃ¥ende presenterats dock inte. Istället försöker Ohlsson relativisera bÃ¥de domen frÃ¥n i mÃ¥ndags och den i april 2008. Han relativiserar även en annan dom meddelad i Ã¥r, där en annan partikamrat till Ohlsson fälldes för förtal.⁴

Ohlsson betecknar nämligen beskyllningarna mot Jönsson rörande attackerna i Malmö och Eslöv sÃ¥ som “rena skitsaker”. Som samhällsmedborgare borde man ta en attack mot en politisk sammankomst arrangerat av ett demokratiskt valt parti pÃ¥ större allvar och önska tillse att ansvarsfrÃ¥gan klargörs och att man inte kommer med ogrundade beskyllningar som varit fallet pÃ¥ Herrstedt och Olssons blogg. En av regeringen tillsatt utredning pekade Ã¥r 2007 pÃ¥ ”behovet av de utvidgade bestämmelserna i frÃ¥ga om utredningar om brott mot medborgerlig frihet enligt 18 kap. 5 § brottsbalken, har visat sig senast under hösten förra Ã¥ret vid utredningen i anledning av ett attentat riktat mot en sammankomst i Eslöv vid vilken folkvalda företrädare för Sverigedemokraterna deltog. ”⁵ Nu visar det sig alltsÃ¥ att Ohlsson anser att ansvarsfrÃ¥gan är en skitsak. Det är enligt Ohlsson inte allvarligt att falskeligen anklaga nÃ¥gon för att attackera en politisk sammankomst. Där med kan man konstatera att regeringen är mer mÃ¥n om sverigedemokraternas demokratiska rättigheter än Ohlsson. Det hade varit intressant att fÃ¥ reda pÃ¥ hur de andra sverigedemokraterna resonerar kring Ohlssons pÃ¥stÃ¥ende. Allt som oftast har ju de sverigedemokratiska sympatisörerna beklagat sig över regeringens och oppositionspartiernas bristande intresse över de attacker sverigedemokraterna har utsatts för under Ã¥ren.

När det sÃ¥ gäller den tredje domen sÃ¥ har det varit frÃ¥ga om att Ohlssons partikamrat i Helsingborg, Dragan Klaric, pÃ¥ sin blogg bland annat pÃ¥stÃ¥tt att den tidigare sverigedemokraten Tommy Funebos “[…] mentala hälsa inte var bra, att han har svÃ¥r psykos med borderline-personlighetsklyvning, att han har alkoholproblem, att han blandade sprit med tabletter, att han var hustrumisshandlare, att han var var kriminell[…]”⁶ Tingsrätten i Helsingborg skrev dÃ¥ i sin domskäl att “själva uttalandets innebörd mÃ¥ste innefatta en allvarlig integritetskräkning”⁷ Där med blir det närmast patetiskt när Ohlsson försöker relativisera det hela genom att pÃ¥ sin blogg pÃ¥stÃ¥ “att det möjligen [var] en lite rÃ¥are ton”. ⁸ Vad hade mer krävts av Ohlsson för att det skulle vara frÃ¥gan om förtal? Att Funebo skulle ha blivit kallad pedofil? (Som en viss fiktiv bloggare gjort)

Även betydelsen av Funebos agerande, som Ohlsson berör i sitt blogginlägg, togs i beaktande av tingsrätten. (s. 5 – 7) Tingsrätten konstaterar dock att “skillnaden mellan Tommy Funebos inlägg […] och Dragan Klarics […] [är] inte bara en skillnad i grad utan ocksÃ¥ i art. Tommy Funebos inlägg har, om än ibland perifera, kopplingar till politiska sakfrÃ¥gor medan Dragan Klarics inlägg enbart riktades mot Tommy Funebos person. Tommy Funebo har alltsÃ¥ inte provocerat Dragan Klaric pÃ¥ ett sÃ¥dant sätt att han skall anses ha underlÃ¥tit att värna sin integritet.” ⁹

Vidare skriver Ohlsson att “den här sortens domslut mot vad som skrivs pÃ¥ bloggar, är mycket ovanliga.”¹⁰ Jaha? Ska det föreställa ett argument för att de tre domarna skulle vara politiska sÃ¥dana? Bara för att det finns fÃ¥ domslut innebär det inte att det inte är fel domslut eller att de skulle vara politiska. PÃ¥stÃ¥endet frÃ¥n Ohlsson fÃ¥r ses som ett argumentationsfel även om pÃ¥stÃ¥endet i sak säkerligen är riktigt.

För övrigt hade det varit intressant om Ohlsson hade kunnat presentera bevis för att “domstolar i länder som Zimbabwe, Iran och Vitryssland” till skillnad frÃ¥n svenska sÃ¥dana  “tänker efter en gÃ¥ng extra innan de ger sig i kast med” lÃ¥ta “domslut avgöras av människors politiska hemvist.” ¹¹ Behöver jag pÃ¥peka för Ohlsson att Iran, Vitryssland och Zimbabwe enligt senaste föreliggande demokratiindex frÃ¥n The Economist Intelligence Unitâ€s betraktas som auktoritära regimer?¹²

Egentligen kan man bara dra den slutsatsen att Ohlsson inte läst de domar som han recenserar, men även att han saknar kompetens att uttala sig om dem. Ta bara pÃ¥stÃ¥endet om att ”reell substans för dom saknas”¹³ när det gäller den dom som föll i mÃ¥ndags. Läser man domen ifrÃ¥ga sÃ¥ erkänner Herrstedt-Olsson att uppgifterna publicerats pÃ¥ deras blogg, och dessutom kan man inte läsa i domen att de kunnat styrka att Fredrik Jönsson utövade nÃ¥got vÃ¥ld mot Erik. Ohlssons blogginlägg fÃ¥r därmed betraktas som rent munväder.

Media om måndagens dom: HD1, HD2, Sydsvenskan, KB, SKD, NS, SVD
Andra bloggare: Tommy Funebo, Hans Lind, J N, MÃ¥rten Schultz

^{Fotnoter:
[1] Lunds tingsrätt, Dom 2009-11-30 FT 5504-08. (s. 2)
[2] Lunds tingsrätt, Dom 2009-11-30 FT 5504-08. (s. 1)
[3] Lunds tingsrätt, Dom 2008-04-11 FT 3762-07. (s. 2)
[4] Med att ’fällas för förtal’ Ã¥syftar jag att en domstol konstaterat att ett förtalsbrott har begÃ¥tts, och utdömt skadestÃ¥nd för kränkning med anledning av brottet.
[5] Frågan om fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning. (Ds 2007:2, s. 128)
[6] Helsingborgs tingsrätt, Dom 2009-04-21 FT 31-09. (s. 3)
[7] Helsingborgs tingsrätt, Dom 2009-04-21 FT 31-09. (s. 4)
[8] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.
[9] Helsingborgs tingsrätt, Dom 2009-04-21 FT 31-09. (s. 6)
[10] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.
[11] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.
[12] The Economist Intelligence Unitâ€s Index of Democracy 2008. (s. 7, figur 2)
[13] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.}

Andra skriver intressant om: Politik, juridik, Sverigedemokraterna, Carina Herrstedt, Stefan Olsson, Fredrik Jönsson, Patrik Ohlsson, SD Landskrona, SD Ängelholm, Ängelholm, Landskrona, Malmö, Eslöv, Lunds tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, förtal, blogg, Erik Almqvist, Dragan Klaric, demokrati, rättsstat