Genom Youtube blir jag uppmärksam pÃ¥ att det Europeiska arbetarpartiet (EAP) har tagit fram en film om sig själv som enligt partiets pressmeddelande inneburit ”att Sverige har fÃ¥tt sin första dokumentärfilm över sin modernaste historia.” ((Europeiska Arbetarpartiet, pressmeddelande om dokumentärfilmen ”Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP”, 100624.)) Anledningen till att jag blev intresserad av filmen är därför att den ger en bild av förhÃ¥llandet mellan EAP och Olof Palme under 1970- och 1980-talen ur EAP:s perspektiv. ((Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. Se avsnittet ”Striden om Sverige: EAP mot Palme och nolltillväxtfacisterna”. 18:04 minuter in i videon.)) Efter ha sett filmen kan den enligt min mening rakt av avfärdas som en fortsättning pÃ¥ EAP:s hatpropaganda mot Olof Palme.

Delen som behandlar Palme inleds med videoklipp som illustrerar Palmes internationella engagemang för tredje (och andra) världen och hur videons speakerröst börjar tala om bilden av Palmes som ”solidaritetskämpe, krigsmotstÃ¥ndare, och u-ländernas vän” .  ((Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 18:38 minuter in i videon.)) Det är ocksÃ¥ det som är det bärande temat för partiets kritik mot Palme. För att förstÃ¥ varför mÃ¥ste man vara pÃ¥ det klara med att logiken bakom EAP:s samhällskritik handlar om att ledande internationella statsmän och organisationer enligt EAP förhindrar/fördröjer utvecklingsländernas väg mot att bli en del av den industrialiserade världen och där med bidrar till massdöd i utvecklingsländerna. (eftersom ländernas underutveckling förhindrar dem frÃ¥n att bygga upp en tillfredsställande sjukvÃ¥rdsapparat och bedriva en god socialpolitik och det är här EAP:s politik kommer in i bilden med magnettÃ¥g, fusionskraftverk och andra förslag.) Enligt EAP ger Palme uttryck för en falsk internationell solidaritet med utvecklingsländerna i och med att han vill förvägra dem utveckling.

Det är därför speakerrösten, frÃ¥n att talat om Palmes internationella solidaritetsarbete, en kort stund senare nÃ¥got barnsligt börjar tala om att (”lille”) Olof Palme skulle ha varit den mest framträdande inom familjen von Knieriem sedan dennes släkting, och enligt EAP, nazipampen August von Knieriem stod Ã¥talad (men frikänd) i Nürnberg 1947. ((Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 19:40 minuter in i videon.)) Det hela illustreras med att en bild föreställande August von Knieriem förs in i en bild pÃ¥ Palme dÃ¥ han blivit utnämnd till statsrÃ¥d. ((Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 19:40 minuter in i videon.)) Partiet antyder därför att det skulle finns en direkt linje mellan ”nazipampen” August von Knieriem engagemang i IG Farben ((Som bekant bidrog IG Farben till att Tysklands tillgÃ¥ngar till drivmedel under kriget förbättrades genom företagets produktion av syntetisk bensin. Företaget producerade även nödvändiga kemikaliska produkter till den tyska vapenindustrin. Ett delägt företag (Deutsche Gesellschaft für Schädlingsbekämpfung) till IG Farben framställde ocksÃ¥ den giftgas (Zyklon B) som användes för att gasa ihjäl människor i de tyska förintelselägren. Se s. 160 – 162 i Hitler och IG Farben – En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten.))  till Palmes internationella engagemang. PÃ¥ vilket sätt den unge Olof Palme har med August von Knieriems förehavande under 30 och 40-talen att göra kan man ju ställa sig frÃ¥gande till? Palme var vid krigsslutet 18 Ã¥r och var under merparten av tiden (1933 – 1945) ett barn eller i yngre tonÃ¥ren.  MÃ¥hända att EAP tror pÃ¥ nÃ¥gon slags arvsynd? Eller att ”onkel August” vid stunder med den unge Olof Palme förmedlade sitt budskap.

För att koppla samman det hela med varandra pekar partiet pÃ¥ Olof Palmes tal vid FN:s miljökonferens 1972 i Stockholm. Genom att klippa ut delar av Palmes tal försöker EAP ge bild av Palme som en person som vill förhindra utvecklingsländerna frÃ¥n att uppnÃ¥ samma utvecklingsnivÃ¥ med industriländerna.  Men det förefaller inte som att EAP ha hört hela talet när de anger Palmes tal som ett bevis för Palmes utvecklingsfientlighet. Eller sÃ¥ väljer de medvetet att bortse frÃ¥n de delar av talet som gÃ¥r emot EAP:s föreställning om Olof Palme. Istället pekar Palme i talet pÃ¥ att ”tillväxt blir det även i fortsättningen. Detta kan vi och skall vi inte försöka undvika” ((Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.)), att ”vi behöver en avsevärd ökning av antalet enheter för omvandling av atomenergi till elektricitet” ((Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.)) och att ”vi behöver avsevärt ökat stöd till forskningen om vätekraft”.  ((Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.)) Särskilt de tvÃ¥ sistnämnda punkterna är ju nÃ¥got som ligger EAP närma om hjärtat.  Men visst, EAP kan ju försöka fÃ¥ ihop den delen av Palmes tal där denna talar om vikten av ”internationell spridning av tekniskt kunnande om omvandling av kol till flytande bränsle” ((Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.)) till sin släktings förehavanden  i IG Farben ((För IG Farben och syntetisk bensin se Hitler och IG Farben – En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten, av Joseph Borkin, jurist och tidigare chef för  patent- och kartellsektionen i USA:s justitiedepartements antitrustdivision.  Utgiven av  Tidens förlag. Boken ger ocksÃ¥ en en bild av August von Knieriems förehavanden i IG Farben)) och där med bevisa Palmes nationalsocialistiska böjelser.

När Palme för övrigt i samma tal menar att vi inte har ”rÃ¥d med en laissez-faire teknologi” ((Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.)) (Som EAP använder som bevis för sin kritik för att Palme skulle motsätta sig teknologisk och ekonomisk utveckling) sÃ¥ bygger det inte pÃ¥ en allmän motvilja mot teknik. Även EAP borde vara medveten om att all teknologi inte är av godo. Genom politiken styr vi och reglerar vi med lagar hur resurstilldelningen för utvecklingen av ny teknik ska gestalta sig. Samtidigt kan det vara väl värt att pÃ¥peka att Palme i sitt tal pekar pÃ¥ att problemen förbundna med miljöproblemen kan lösas.

Som ytterligare förklaring till EAP:s ”kritik” mot Palme anger speakerrösten att det beror pÃ¥ att Palme skulle propagera för nolltillväxt pÃ¥ energiomrÃ¥det  och  ”att världen inte skulle utvecklas”. ((Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 22:36 minuter in i videon.)) NÃ¥gra bevis för pÃ¥stÃ¥endet om att Palme skulle motsätta sig en ekonomisk och industriell utveckling i utvecklingsländerna saknar förstÃ¥s EAP. Kritiken vid den av FN arrangerade miljökonferensen i Stockholm 1972 frÃ¥n Palme riktades mot i huvudsak industriländerna. (Vapenupprustning, utfiskningen av haven, användandet av miljögifter mm.) Istället menade Palme, vilket jag nämnde tidigare, att ”tillväxt blir det även i fortsättningen. Detta kan vi och skall vi inte försöka undvika.”

När det gäller energipolitiken i Sverige är det rätt och riktigt att Palme och Socialdemokraterna pläderade för en oförändrad ökningstakt vid förbrukningen av energi vid 90-talets början. Men detta först sedan hela den svenska kärnkraftsparken byggts ut i Sverige. DÃ¥ blir det hela mer förstÃ¥eligt. Under regeringarna Erlander ((Som Palme var en del utav, bÃ¥de som tjänsteman nära Erlander, och senare som politiker. Följande uppdrag hade Palme under Tage Erlander: sekreterare vid statsrÃ¥dsberedningen, byrÃ¥chef, konsultativt statsrÃ¥d, kommunikationsminister och utbildningsminister. I sammanhanget kan jag nämna en mer vetenskaplig redovisning av Palme än den som EAP givit i sin video. Nämligen de tvÃ¥ böckerna ”I takt med tiden – Olof Palme 1927 – 1969” (2008) och ”När vinden vände – Olof Palme 1969 – 1986” (2009), av Kjell Östberg, professor i historia.)) och Palme beslutades det dessutom om att bygga svenska kärnkraftverk. Där med kommer EAP:s dÃ¥ligt underbyggda argumentering pÃ¥ skam. Det hör även till utvecklingen att man vid ett visst stadium inte är i ett lika stort behov av ytterligare tillförsel av elektrisk kraft. Det behöver inte innebära att man motsätter ekonomisk/industriell utveckling/tillväxt. Samtidigt är det väl värt att peka pÃ¥ att Palme verkade under en tid dÃ¥ motstÃ¥ndet mot kärnkraften formulerades och kanaliserades. Det var inom Centerpartiet kritiken mot kärnkraften växte fram, b.la. vid Centerstämman 1973.  I regeringen Palmes proposition 1975 om energihushÃ¥llningen kan man istället läsa att:

”De konsekvenser som ett stopp av idrifttagna kärnkraftstationer skulle medföra, eller som successivt skulle inträda om vi stoppade utbyggandet av pÃ¥började kärnkraftstationer, skulle bli ytterst allvarliga för vÃ¥r syssel­sättning och vÃ¥r samhällsutveckling. Vi skulle inom de närmaste Ã¥ren fÃ¥ räkna med omfattande restriktioner i användningen av elektrisk kraft och risk för arbetslöshet för ca 10 000 personer enbart inom de av kärnkraft-utbyggnaden direkt berörda företagen. Dessutom skulle vi, som jag nyss har berört, frÃ¥nhända oss handlingsfrihet inför den fortsatta utvecklingen. Det finns ingen med teknikens hjälp framställd energiform som är helt riskfri eller som inte har nackdelar av olika slag. Det gäller sÃ¥väl fossila bränslen som vattenkraft och kärnkraft. Utsikterna att komma till rätta med de risker som är förbundna med kärnkraften kan betecknas som relativt goda. Skulle det komma fram nya informationer som visar att dessa slutsatser är oriktiga mÃ¥ste vi självfallet vara beredda att ompröva vÃ¥rt ställnings­tagande. SÃ¥vitt nu kan bedömas finns det emellertid inte anledning tro att sÃ¥ kommer att ske. Vi bör därför lÃ¥ta det tidigare beslutade kärnkraftsprogrammet fortgÃ¥ enligt hittills beviljade tillstÃ¥nd.” ((Riksdagen, regeringens proposition om energihushÃ¥llningen m.m. 1975:30, beslutad den 27 februari 1975, s. 19 – 20.))

Ã…ret efter, vid riksdagsdebatten den 28 april 1976, krävde Fälldin att ”kärn­kraftsutbyggnaden skall avbrytas. De aggregat som ännu inte är pÃ¥började skall inte sättas i gÃ¥ng. De som är under byggnad avbryts sÃ¥ snart av­lösning av kontrakt medger detta. För de fem aggregat som är i drift upprättas en beredskapsplan för successiv avveckling. När denna plan är färdig sätts den i kraft, om kärnkraftens säkerhetsfrÃ¥gor icke har kunnat lösas.” ((Riksdagen, protokoll 1975/76:111, onsdagen den 28 april 1976, 4 § EnergihushÃ¥llningen, m. m. s. 114.)) Detta motsatte sig Olof Palme och den dÃ¥varande socialdemokratiska regeringen. Under hela valrörelsen det Ã¥ret efterfrÃ¥gade Palme en borgerlig energipolitik eftersom de tvÃ¥ andra borgerliga partierna (Folkpartiet och Moderaterna) anslöt sig till den socialdemokratiska regeringens utbyggnad av kärnkraften. NÃ¥got enat borgerligt energipolitisk manifest presenterades aldrig. Detta är förmodligen förklaringen till att regeringen Fälldin avgick i oktober 1978. ((Riksdagens protokoll 1978/79:21 onsdagen den 25 oktober, se statsminister Ola Ullstens (fp) inledningsanförande där denna förklarar att orsaken till att trepartiregeringen avgick var pga. ”energifrÃ¥gan och de spänningar den Ã¥stadkom mellan och delvis inom partierna.”))

Intressant nog ger själva videoproduktionen frÃ¥n EAP en bild av det hat som EAP riktade mot Palme under 1970 och 1980-talen. En av stillbilderna i videon, som förefaller härröra frÃ¥n 1980-talet, visar hur EAP pÃ¥ ett plakat med den retoriska frÃ¥gan om Palme är fascist undrar varför Palme gÃ¥r ”till val pÃ¥ samma ekonomiska program som Hitler”. ((Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 24:00 minuter in i videon.)) PÃ¥ ett annat plakat i samma stillbild menar EAP att ”löntagarfonder är fascism” ((Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 24:00 minuter in i videon.)) och undrar även där om Palme är fascist. ((För mer kring Palmehatat se SOU 2002:91, Hotet frÃ¥n vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister m.m. 1965-2002. Se kapital 5, s. 274 – 278.)) Att EAP efter Palmemordet blev intressant för utredarna är därför inte sÃ¥ konstigt. ((Se SOU 1999:88. Granskningskommissionens betänkande i anledning av Brottsutredningen efter mordet pÃ¥ statsminister Olof Palme. Se kapitel 5, s. 512.)) Videon ger dessutom en bild av dagens hat frÃ¥n EAP:s mot Palme. I en av sekvenserna pÃ¥stÃ¥r man att ”Palme använde sin totala tillgÃ¥ng över landets medie för att utmÃ¥la sig själv som en sann demokrat och fattigas vän. LaRoucherörelsen i Sverige, EAP, avslöjade att det här var en ren lögn och förklarade för svenska folket vilken roll Palme hade spelat i att montera ner den fysiska ekonomin som byggts upp framförallt efter andra världskriget. ” ((Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 22:49 minuter in i videon.)) De konspiratoriska pÃ¥stÃ¥endena om att den dÃ¥varande demokratiskt valde statsministern skulle ha total tillgÃ¥ng till landest media och att denna inte skulle vara demokrat visar pÃ¥ att EAP fortfarande odlar ett hat mot Palme.

Hade inte EAP och dess internationella förgreningar hemfallit till ledarkult och förgrovat opinionsbildade arbete (Där man ideligen kopplar samman människor och organisationer pÃ¥ nazism, fascism mm.)  sÃ¥ kunde man spelat en positivt kraft  i debatten kring mänskligenheten och dess utveckling. MagnettÃ¥g, fusionskraftverk och en framtida exploatering av planeterna/mÃ¥narna i vÃ¥rt solsystem är intressanta och angelägna frÃ¥gor att lyfta upp i debatten. Men i och med man intar en en sÃ¥dan oförsonlig stÃ¥ndpunkt i den samhällspolitiska debatten tar ingen dem pÃ¥ allvar. Därför är det inte svÃ¥rt att ansluta sig till SOU 2002:19 konstaterande att EAP ”genom besynnerliga utspel, konspirationsteorier samt grova personangrepp har partiet och dess underorganisationer i hög grad pÃ¥ egen hand omöjliggjort det mesta av tänkbart inflytande över det politiska skeendet.” ((SOU 2002:91, Hotet frÃ¥n vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister m.m. 1965-2002. Se kapital 5, s. 267.))  Vid riksdagsvalet 2006 erhöll Europeiska arbetarpartiet 86 röster, med stor sannolikhet slutar det säkert pÃ¥ liknande nivÃ¥ vid Ã¥rets riksdagsval om partiet fortsätter pÃ¥ samma utslagna väg. En ny propagandavideo hjälper föga.

Andra skriver intressant om: August von Knieriem, demokrati, ekonomi, energipolitik, Europeiska arbetarpartiet, IG Farben, kärnkraft, konspirationsteorier, LaRouche, LaRoucherörelsen, Nürnbergrättegången, Olof Palme, politik, Socialdemokraterna, teknik

Arbetsgivaravgiften är ett avstått löneutrymme. Dessutom räknar inte skribenten med det konsumtionsbortfall som blir när han kraftigt försämrar pensionerna och sjukförsäkringen. Detta drabbar de företag som säljer varor och tjänster till dem som uppbär pension och sjukförsäkring. Sedan är det riktigt att vi de rödgröna vill höja skatterna för att klara av välfärden. Men kommer vi även sänka avgifterna för vanligt folk och sänka skatten för pensionärerna.

Martin Tunström
Ledamot SSU Helsingborg

[Publicerad i City Landskrona (19/1) och City Malmö]

Andra skriver intressant om: Politik, skatter, skatt, välfärd, arbetsgivaravgift, pensioner, pensionärer, SSU, Helsingborg, SSU Helsingborg

“Det har spekulerats en del kring min inställning till löntagarfonderna. Bland annat har en del ljushuvuden velat tro att den bäst Ã¥terges i en liten ironisk vers,[…] De skulle sÃ¥ledes enligt min mening vara “ett jävla skit.”[3] […] “De ovan Ã¥tergivna raderna har av flera tänkare upphöjts till att vara min innersta uppfattning om löntagarfonder. I denna bok har jag redovisat bÃ¥de vad jag ansÃ¥g om det ursprungliga förslaget och om de reviderade versioner jag sedan varit med om att utarbeta. Den proposition jag i regeringens namn kunde lägga fram hösten 1983 var resultatet av en bearbetning av det fondförslag som Ã¥r 1981 hade presenterats i rapporten Arbetarrörelsen och löntagarfonderna med mig som huvudansvarig. Jag har förvÃ¥nat mig över att man kunde tro mig om att ha en sÃ¥ utvecklad personlighetsklyvning att jag hade varit delaktig i hela denna process, lagt ner sÃ¥ mycket arbete pÃ¥ att fÃ¥ fram ett realiserbart förslag – och samtidigt tyckt att hela idén var skit.” [4]

När de gäller de ombudsmän som är anställda av SSU – sÃ¥ väl av distrikt som av förbund – sÃ¥ var de under kongressens gÃ¥ng upptagna med att utföra en rad arbetsuppgifter som sÃ¥ bemanning av café, reception m.m. SÃ¥ vad vÃ¥ra ombudsmän har med beslutet om löntagarfondernas utredning att göra förstÃ¥r jag inte? Ombuden däremot var under kongressens gÃ¥ng en del av den demokratiska beslutandeprocessen. Det vore därför klädsamt om Westberg hade tagit sig tiden att sätta sig in hur SSU fungerar organisatoriskt. Nu blir det mest pinsamheter.

Dessutom blir det ju bara fånigt att behöva upplysa Westerberg om att även Socialdemokraterna har skrivningar (alt. “piruetter“) av liknande slag kring kapitalism och marknadsekonomi som SSU. Det Socialdemokratiska partiprogrammet formulerar det hela så här:

“I konflikten mellan kapital och arbete företräder socialdemokratin alltid arbetets intressen. Socialdemokratin är och förblir ett antikapitalistiskt parti, som alltid byggt motkrafter mot kapitalets anspråk på makt över ekonomi och samhälle.” [5]

“Kapitalism och marknadsekonomi ska hållas i sär. Marknadsekonomi är ett distributionssystem, där varor och tjänster byter ägare med pengar som bytesvärde. Kapitalism är ett maktsystem med förräntningen av kapital som överordnad norm.” [6]

När det kommer till avdraget för hushÃ¥llsnära tjänster sÃ¥ bekräftar SCB att höginkomsttagare i högre grad nyttjar avdraget. Enligt SCB sÃ¥ var det endast tre promille av dem som hade Ã¥rsinkomst under 300 000 kronor som använde sig av avdraget. [7] Samma siffra för dem som tjänade mellan 300 000 – 500 000 och över 500 000 var en procent respektive fyra procent. [8] Bland de som hade Ã¥rsinkomst pÃ¥ en miljon var siffran Ã¥tta procent.[9] (Se diagrammet)

Enligt min mening kan de här människorna gott betala det här själva. När det sedan gäller arbetslinjen så är det SSU:s uppfattning om att den fulla sysselsättningen är en del av förverkligandet av de reformer som Westberg och andra betecknar som verklighetsfrånvända. Hundratusentals människor är idag arbetslösa, sjukskrivna mm. Genom att erhålla full sysselsättning skulle regeringen dels spara miljarder kronor i utbetalningar och dels erhålla nya skatteintäkter.  Samtidigt skall man ha i åtanke att de reformer som SSU vill förverkliga inte skall göras över en natt. Tänk för övrigt om du skulle ha kommit fram till en svensk medborgare 1907 och berättade för denna om dagens välfärdssamhälle. Förmodligen skulle han och den tidens ekonomer fråga sig: Hur har vi råd?

Fotnoter:
[1] Se regeringen Palmes proposition 1983/84:50 om löntagarfonder.
[2] Alla dessa dagar… I regeringen 1982 – 1990, av Kjell-Olof Feldt, tidigare finansminister. Utgiven av Nordstedts förlag AB. (s. 152)
[3] Alla dessa dagar… I regeringen 1982 – 1990, av Kjell-Olof Feldt, tidigare finansminister. Utgiven av Nordstedts förlag AB. (s. 27 – 28)
[4] Alla dessa dagar… I regeringen 1982 – 1990, av Kjell-Olof Feldt, tidigare finansminister. Utgiven av Nordstedts förlag AB. (s. 153)
[5] Partiprogram för Socialdemokraterna. Antaget vid partikongressen 2001. (s. 19)
[6] Partiprogram för Socialdemokraterna. Antaget vid partikongressen 2001. (s. 21)
[7] Statistiska centralbyråns (SCB) publikation ”Välfärd” nr 2, Hushållsnära tjänster – mest för höginkomsttagare, av Lovisa Sköld. (s. 25)
[8] Ibid.
[9] Ibid.

Fler om Westbergs artikel: Peter Andersson, Daniel Scythe, Linuz Aggeborn, Jenny Petersson

Andra skriver intressant om: Politik, Rikard Westerberg, Dagens Nyheter, löntagarfonder, SSU, kongress, Kjell-Olof Feldt, Socialdemokraterna, kapitalism, marknad, SCB

När det gäller den av professor Ekberg framtagna kostnadsberäkningen kring den invandrade befolkningen sÃ¥ blir frÃ¥gan pÃ¥ vilket sätt det “innebär mycket stora pÃ¥frestningar bÃ¥de pÃ¥ landets och BorÃ¥s ekonomi”. Konstigt att den nationalekonomiska forskningen inte skickar samma signaler som Petzäll och Sverigedemokraterna (SD). Att kostnaden inte utgör den stora frÃ¥gan i tidskriften Ekonomisk Debatt, där den svenska nationalekonomiska debatten i huvudsak förs. Eller att Ekonomstyrningsverket (ESV) inte riktar varningssignaler. Men eftersom kostnaden utgör 1 – 2 procent av BNP sÃ¥ är det inte sÃ¥ konstigt att sÃ¥ fÃ¥ delar Petzälls uppfattning om “mycket stora pÃ¥frestningar”. Vi andra är mer bekymrade över arbetslösheten och finanskrisen och vilka kostnader de medför för svenska ekonomi.

När det sedan gäller Socialdemokraternas migrationspolitik efter 1945 bör påpekas att Socialdemokraterna aldrig bedrivit någon migrationspolitik som inneburit att den invandrande befolkningen avsagt sig sin kultur och religion. Så någon assimileringspolitik av det slag som SD och Petzäll propagerar för har Socialdemokraterna aldrig bedrivit. Men Petzäll får gärna presentera statistik för påtaglig konvertering till den protestantiska läran från katoliker (italienare, kroater, ungrare m.fl.), ortodoxa (serber) muslimer (turkar) och judar (norrmän, danskar, ungrare m.fl.) under perioden 1945 till 1970. Det som var så lyckat med migrationspolitiken under perioden var att de som invandrade snabbt fick arbete. Till den grad att sysselsättningen under stora delar av perioden var högre för de som invandrat.  Det innebar enligt samma professor Ekberg att invandringen fram till slutet av 1970 var en inkomst för svensk offentlig ekonomi.

Sedan så får det ses som talande att Petzäll är oförmögen att beröra den oansvariga ekonomiska politik som man kan utläsa i de av SD tidigare framtagna handlingsprogrammen.

Martin Tunström (s)
Ledamot SSU Helsingborg

[Publicerad på SSU Helsingborgs hemsida]

Andra skriver intressant om: Politik, Sverigedemokraterna, William Petzäll, Sverigedemokratisk Ungdom, Borås, Borås tidning, invandring, utvandring, migration, assimilering, integration, assimilation, Jan Ekberg, ekonomi, nationalekonomi, Ekonomisk Debatt, sysselsättning