Arbetsgivaravgiften är ett avstått löneutrymme. Dessutom räknar inte skribenten med det konsumtionsbortfall som blir när han kraftigt försämrar pensionerna och sjukförsäkringen. Detta drabbar de företag som säljer varor och tjänster till dem som uppbär pension och sjukförsäkring. Sedan är det riktigt att vi de rödgröna vill höja skatterna för att klara av välfärden. Men kommer vi även sänka avgifterna för vanligt folk och sänka skatten för pensionärerna.

Martin Tunström
Ledamot SSU Helsingborg

[Publicerad i City Landskrona (19/1) och City Malmö]

Andra skriver intressant om: Politik, skatter, skatt, välfärd, arbetsgivaravgift, pensioner, pensionärer, SSU, Helsingborg, SSU Helsingborg

Modellen, med Ångfärjan förflyttad till en ny plats.

I förgår blev jag uppringd och intervjuad av Helsingborgs Dagblads nöjesjournalist Magnus Ransheim. Han ville veta hur SSU här i Helsingborg ställer sig till Ångfärjestationens framtid. Frågan har blivit aktuell i och med det att Helsingborgs stad den 27 januari presenterade det vinnande förslaget för stadens markanvisningstävling för området Ångfärjan. Idag är hela området i stort sett en tråkig parkeringsplats på en landets mest attraktiva platser. Undantaget är Ångefärjstationen där “The Tivoli” bedriver en mycket uppskattad verksamhet. Enligt det vinnande förslaget så öppnar man upp för en flytt av Ångfärjan från sin nuvarande plats till andra sidan om Hamntorget. (se bilden ovan)

Eftersom SSU i Helsingborg inte tagit något beslut kring Ångfärjans framtid så kunde jag inte heller säga att SSU-kommunen har en ståndpunkt. Men jag berättade att vi ska ha ett söndagsmöte nu i veckan och att jag skulle ta ett initiativ till en debatt om Ångfärjan. Jag pekade dock på att jag har uppfattat att det som att många i SSU snarare föredrar en flytt av Ångfärjan framför en rivning. Det är en viktig markering eftersom det funnits personer som tyckt att en rivning av Ångfärjan hade varit mer aktuell. Samtidigt påpekade jag att det finns fördelar med den nya platsen, dvs. att man får ett helt trädäck mot inre hamnen där ett café kan ha uteservering och att det kommer finnas möjlighet för en utomhusarena på samma trädäck.

Kritiken så som jag förstått den är att många anser är att verksamheten kommer bli lidande under den period som flytten genomförs, och att delar av Ångfärjan kommer rivas. Rivningen innebär att delar av verksamheten kommer försvinna. Den kritiken kan jag förstå. men när jag studerar själva modellen för det vinnande förslaget så ser jag att det finns möjlighet rent utrymmesmässigt att flytta hela Ångfärjestationen till den föreslagna platsen. Om det sedan är tekniskt genomförbart  låter jag vara osagt.

När det sedan gäller själva tidsåtgången för flytten av Ångfärjan har jag inte sett några angivna datum för när flytten ska påbörjas och när flytten kommer ses som genomförd. Därför är det svårt att bilda sig en uppfattning. Dock verkar en del tro att det flytten kommer vara klar när själva projektet är klart, dvs om “fem år från det att markanvisningstävlingen är avslutad”. (Juryns rekommendation, pdf) Problemet med det påståendet är att Ångfärjan måste bort innan man börjar bygga det föreslagna kongresscentret. Därför kommer det definitivt INTE ta fem år att flytta Ångfärjan. Man måste nämligen räkna in själva byggperioden för kongresscentret. (och då kan man inte bara räkna med själva bygget av huset, utan också att man ska gräva sig ner i marken)

I alla fall, den som är SSU:are och som är intresserad av att göra sin röst hörd kring Ångfärjans/The Tivolis framtid uppmanas att komma till SSU:s söndagsmöte. Tiden för mötet är klockan 14:00. SSU-mötet är på femte våningen på Folkets hus (ABF).

Andra skriver intressant om: Politik, Helsingborg, SSU, SSU Helsingborg, Ångfärjan, Ångfärjestationen, The Tivoli, debatt, demokrati, projekt, kongresscenter, Helsingborgs Dagblad

Bildtext: Riksdagsledamoten Grethe Lundblad håller appellmöte i Stattena centrum tillsammans med SSU. (08-09-1979)

Grethe Lundblad har gått bort. Grethe har varit en av Helsingborgs stora politiska profiler. Hon kom att betyda mycket för kvinnornas intåg i politiken. Grethe som föddes i Danmark 1925. Hon blev ledamot i Helsingborgs kommunfullmäktige 1960. Efter det framgångsrika valet 1968 blev Grethe ledamot av Sveriges Riksdag, där hon stannade som ledamot fram till 1991.

I riksdagen arbetade Grethe med många politiska frågor. Hon var en av de socialdemokrater som i början på 1970-talet arbetade fram en ny familjepolitik. Hon kom att bli den ledande socialdemokraten i riksdagen, när det gäller konsumentfrågor. Hon var under många år ledamot av Nordiska Rådet och dess vice ordförande.

I det socialdemokratiska partiet hade Grethe många viktiga uppdrag. Bl.a. var hon under en följd av år ledamot av partistyrelsen.

Grethe var en drivande och kompetent politiker. Hon var också en varm och positiv person. Själv fick jag ta del av hennes stora kunskaper och hennes breda erfarenhet, då jag kom till Sveriges Riksdag efter valet 1988.

Vi bevarar det ljusa minnet av Grethe Lundblad i våra hjärtan.

Jan Andersson
Ordförande för socialdemokraterna i Helsingborg

(Artikeln är från hemsidan för Helsingborgs arbetarekommun. Tryck här för att komma till sidan)

I första meningen påstår Olsson att “Sverige har i dag en statsskuld på nästan 1300 MILJARDER och vi betalar c:a 89 miljarder enbart i räntor årligen.” ¹ Var Olssons fått sina siffror ifrån kan man endast spekulera i eftersom han inte anger några källor, men enligt budgetpropositionen för 2010 så uppgick räntorna på statsskulden 2008 till 33 miljarder svenska kronor. ² Alltså långt ifrån de 89 miljarder kronor som Olsson påstår. Inte heller stämmer påståendet om man studerar budgetåret 2007, då uppgick räntorna på statsskulden till 47 miljarder kronor. ³ Vad sedan avser själva statsskulden så anger Riksgälden i pressmeddelande från idag att den uppgick till 1 150 miljarder svenska kronor den 30 november. ⁴ Inte 1 300 miljarder kronor!

När det gäller den andra meningen i blogginlägget gör Olsson ett liknande misstag som partiordförande Åkesson har gjort vid ett flertal tillfällen då denna debatterat svenska migrationspolitik. Olsson blandar nämligen ihop begreppen när han påstår att “svensk flyktingpolitik kostar oss mer än 300 MILJARDER varje år.” ⁵ Här talar Olsson om flyktingpolitik när det är invandringspolitiken mhan avser. För det är en skillnad på flyktingpolitik och invandringspolitik även om sverigedemokraterna har lite svårt att se skillnaden.  Enligt budgetpropositionen för 2010 uppgick kostnaderna för migrationen (tex. Migrationsverket, ersättningar, bostadskostnader, utresor för avvisade och utvisade, migrationsdomstolarna, och Migrationsöverdomstolen), dit flyktingpolitiken hör hemma, till 6 miljarder kronor 2008. ⁶ När det gäller invandringspolitiken har Jan Ekberg, professor i nationalekonomi, räknat ut en kostnad på mellan 45 – 51 miljarder kronor för 2006. ⁷ Långtifrån de 300 miljarder som Olsson påstår att den svenska invandringspolitiken skulle kosta.

Sedan blir det närmast komiskt när man läser vidare i blogginlägget. Olsson menar att “vi svenska skattebetalare som tvingas betala notan” [...] “skall” [...] “ha rätt att bestämma var våra pengar skall satsas.” ⁸ Men det är ju det vi gör idag. Genom allmänna val beslutar vi vilka som ska få representera oss. Studerar man för övrigt statistiken från valmyndigheten så var det en förkrossande övervikt för de partier som propagerar för en generös invandringspolitik framför de partier som företräder en mer restriktiv invandringspolitik. 94,32 procent av dem som valde att delta i valet la sin röst på något av de partier som pläderar för en generös invandringspolitik. ⁹ Endast 2,9 procent av väljarna la sin röst på Sverigedemokraterna, 0,06 procent på Nationaldemokraterna (ND) och 0,03 procent på Nationalsocialistisk Front (NSF).

Varför vi sedan ska ha en folkomröstning kring flyktingpolitiken är för mig en gåta. Sverige är en representativ demokrati, och inte en direktdemokrati.

^{Fotnoter:
[1] Carina & Stefans SD blogg, kräv en folkomröstning i flyktingfrågan!, 091206.
[2] Budgetpropositionen för 2010 (Prop. 2009/10:1) Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m. (s. 9, tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 26)
[3] Budgetpropositionen för 2009 (Prop. 2009/10:1) Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m. (s. 9, tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 26)
[4] Riksgälden, Pressmeddelande, 091207. (Bilaga till pressmeddelande ”Statens betalningar visade ett överskott i november”)
[5] Carina & Stefans SD blogg, kräv en folkomröstning i flyktingfrågan!, 091206.
[6] Budgetpropositionen för 2010 (Prop. 2009/10:1) Utgiftsområde 8: Migration (s. 10, tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 8 Migration)
[7] Invandringen och de offentliga finanserna (ESO 2009:3), av Jan Ekberg, professor i nationalekonomi. Utgiven av Finansdepartementet. (s. 72)
[8] Carina & Stefans SD blogg, kräv en folkomröstning i flyktingfrågan!, 091206.
[9] Valmyndigheten, Fördelning av mandat m.m., Beslut 2006-09-21. (Dnr 06-192/4) Bilaga 1. ( s. 1)}

Andra skriver intressant om: Politik, sverigedemokraterna, invandring, flyktingpolitik, invandringspolitik, Carina Herrstedt, Stefan Olsson, statsskulden, statsskuld, ekonomi, budgetpropositionen, desinformation, demokrati, folkviljan

Reaktionerna på måndagens dom från sverigedemokraternas sida har varit sparsamma och har begränsats sig till antal sverigedemokratiska bloggare. En av dem som berört domen är Patrik Ohlsson, ledamot i Ängelholms kommunfullmäktige för sverigedemokraterna. På sin blogg menar Ohlsson att domen ska betraktas som en politisk dom. Några bevis för påstående presenterats dock inte. Istället försöker Ohlsson relativisera både domen från i måndags och den i april 2008. Han relativiserar även en annan dom meddelad i år, där en annan partikamrat till Ohlsson fälldes för förtal.⁴

Carina Herrstedt (SD) © Martin Tunström

Ohlsson betecknar nämligen beskyllningarna mot Jönsson rörande attackerna i Malmö och Eslöv så som “rena skitsaker”. Som samhällsmedborgare borde man ta en attack mot en politisk sammankomst arrangerat av ett demokratiskt valt parti på större allvar och önska tillse att ansvarsfrågan klargörs och att man inte kommer med ogrundade beskyllningar som varit fallet på Herrstedt och Olssons blogg. En av regeringen tillsatt utredning pekade år 2007 på “behovet av de utvidgade bestämmelserna i fråga om utredningar om brott mot medborgerlig frihet enligt 18 kap. 5 § brottsbalken, har visat sig senast under hösten förra året vid utredningen i anledning av ett attentat riktat mot en sammankomst i Eslöv vid vilken folkvalda företrädare för Sverigedemokraterna deltog. “⁵ Nu visar det sig alltså att Ohlsson anser att ansvarsfrågan är en skitsak. Det är enligt Ohlsson inte allvarligt att falskeligen anklaga någon för att attackera en politisk sammankomst. Där med kan man konstatera att regeringen är mer mån om sverigedemokraternas demokratiska rättigheter än Ohlsson. Det hade varit intressant att få reda på hur de andra sverigedemokraterna resonerar kring Ohlssons påstående. Allt som oftast har ju de sverigedemokratiska sympatisörerna beklagat sig över regeringens och oppositionspartiernas bristande intresse över de attacker sverigedemokraterna har utsatts för under åren.

När det så gäller den tredje domen så har det varit fråga om att Ohlssons partikamrat i Helsingborg, Dragan Klaric, på sin blogg bland annat påstått att den tidigare sverigedemokraten Tommy Funebos “[…] mentala hälsa inte var bra, att han har svår psykos med borderline-personlighetsklyvning, att han har alkoholproblem, att han blandade sprit med tabletter, att han var hustrumisshandlare, att han var var kriminell[…]”⁶ Tingsrätten i Helsingborg skrev då i sin domskäl att “själva uttalandets innebörd måste innefatta en allvarlig integritetskräkning”⁷ Där med blir det närmast patetiskt när Ohlsson försöker relativisera det hela genom att på sin blogg påstå “att det möjligen [var] en lite råare ton”. ⁸ Vad hade mer krävts av Ohlsson för att det skulle vara frågan om förtal? Att Funebo skulle ha blivit kallad pedofil? (Som en viss fiktiv bloggare gjort)

Även betydelsen av Funebos agerande, som Ohlsson berör i sitt blogginlägg, togs i beaktande av tingsrätten. (s. 5 – 7) Tingsrätten konstaterar dock att “skillnaden mellan Tommy Funebos inlägg […] och Dragan Klarics […] [är] inte bara en skillnad i grad utan också i art. Tommy Funebos inlägg har, om än ibland perifera, kopplingar till politiska sakfrågor medan Dragan Klarics inlägg enbart riktades mot Tommy Funebos person. Tommy Funebo har alltså inte provocerat Dragan Klaric på ett sådant sätt att han skall anses ha underlåtit att värna sin integritet.” ⁹

Dragan Klaric (SD) © Martin Tunström

Vidare skriver Ohlsson att “den här sortens domslut mot vad som skrivs på bloggar, är mycket ovanliga.”¹⁰ Jaha? Ska det föreställa ett argument för att de tre domarna skulle vara politiska sådana? Bara för att det finns få domslut innebär det inte att det inte är fel domslut eller att de skulle vara politiska. Påståendet från Ohlsson får ses som ett argumentationsfel även om påståendet i sak säkerligen är riktigt.

För övrigt hade det varit intressant om Ohlsson hade kunnat presentera bevis för att “domstolar i länder som Zimbabwe, Iran och Vitryssland” till skillnad från svenska sådana  “tänker efter en gång extra innan de ger sig i kast med” låta “domslut avgöras av människors politiska hemvist.” ¹¹ Behöver jag påpeka för Ohlsson att Iran, Vitryssland och Zimbabwe enligt senaste föreliggande demokratiindex från The Economist Intelligence Unit’s betraktas som auktoritära regimer?¹²

Egentligen kan man bara dra den slutsatsen att Ohlsson inte läst de domar som han recenserar, men även att han saknar kompetens att uttala sig om dem. Ta bara påståendet om att “reell substans för dom saknas”¹³ när det gäller den dom som föll i måndags. Läser man domen ifråga så erkänner Herrstedt-Olsson att uppgifterna publicerats på deras blogg, och dessutom kan man inte läsa i domen att de kunnat styrka att Fredrik Jönsson utövade något våld mot Erik. Ohlssons blogginlägg får därmed betraktas som rent munväder.

Media om måndagens dom: HD1, HD2, Sydsvenskan, KB, SKD, NS, SVD
Andra bloggare: Tommy Funebo, Hans Lind, J N, Mårten Schultz

^{Fotnoter:
[1] Lunds tingsrätt, Dom 2009-11-30 FT 5504-08. (s. 2)
[2] Lunds tingsrätt, Dom 2009-11-30 FT 5504-08. (s. 1)
[3] Lunds tingsrätt, Dom 2008-04-11 FT 3762-07. (s. 2)
[4] Med att ‘fällas för förtal’ åsyftar jag att en domstol konstaterat att ett förtalsbrott har begåtts, och utdömt skadestånd för kränkning med anledning av brottet.
[5] Frågan om fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning. (Ds 2007:2, s. 128)
[6] Helsingborgs tingsrätt, Dom 2009-04-21 FT 31-09. (s. 3)
[7] Helsingborgs tingsrätt, Dom 2009-04-21 FT 31-09. (s. 4)
[8] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.
[9] Helsingborgs tingsrätt, Dom 2009-04-21 FT 31-09. (s. 6)
[10] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.
[11] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.
[12] The Economist Intelligence Unit’s Index of Democracy 2008. (s. 7, figur 2)
[13] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.}

Andra skriver intressant om: Politik, juridik, Sverigedemokraterna, Carina Herrstedt, Stefan Olsson, Fredrik Jönsson, Patrik Ohlsson, SD Landskrona, SD Ängelholm, Ängelholm, Landskrona, Malmö, Eslöv, Lunds tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, förtal, blogg, Erik Almqvist, Dragan Klaric, demokrati, rättsstat

Partiet har valt att offentliggöra sin valstrategi. Som mål har man att bli ett 40-procentsparti och erhålla makten i alla landsting. (s. 1) Vilket enligt min mening är bra målsättning och ett önskvärt resultat i valet. När det gäller strategin att möta väljarna så innehåller valstrategin knappast några nyheter. (s. 4) Dörrknackning utövade jag själv under valrörelsen 2006, och gensvaret var bara positivt.

Folk tog välvilligt emot vårt material och bland de som valde att samtala var det många som var positiva. Egentligen kan jag inte minnas någon negativ respons. Nervöst var det i början, men ju mer man kom in i det ju lättare blev det. Bäst är det väl om man är två som går tillsammans.

Intressant nog stötte jag faktiskt på i Sten Andersson memoarer (s. 266, 267) hur Gunnar Sträng reagerade på när man inför 1976 års val hade beslutat att partistyrelsens ledamöter skulle ut och knacka dörr:

“Att fredagen den trettonde är en olycksdag, det stämmer ibland. I vilket fall var den det 1976, då det årets valrörelse inleddes fredagen den 13 augusti med valupptakt i Örebro. Redan en vecka före upptakten ringde Gunnar Sträng till mig på partiexpeditionen och gormade:
“Vad är det för ett jädrans jippo du har hittat på? Familjefest och trollkarl! Och barnteater! Valmöten ska ordnas som på Per Albins och Erlanders  tid. Begrips? Det värsta jag vet är när ungdjäklarna springer mellan benen på mig då jag står och talar.”
Det var en salva som det gällde att besvara med välriktad moteld. “Hur dum får en finansminister vara egentligen? Hajar du inte att trollkarlen och barnteatern inte är till för att roa dig och föräldrarna utan ungarna så att de inte springer mellan benen på dig?”
Det blev tyst någon sekund i telefonen och så kom det:
“Hm! Jaha. Men den där djäkla prostitutionen säger jag nej till.”
“Vilken prostitution?”:
“Det står i kallelsen att partistyrelsens ledamöter en dag ska knacka dörr bland väljarna. Jag ska alltså knacka på hos Svensson, bocka mig och säga:
´Skulle herr Svensson vilja vara så vänlig att rösta på mig, Gunnar Emanuel Sträng?´
Det är förbanne mig inget annat är prostitution och det undanber jag mig.”
“Alla ledamöter ska knacka dörr, men inte du! Kommer du och knackar på hos Svensson, blir Svensson vettskrämd. Han tror det är frågan om indrivning! Så för din del har vi ordnat ett så kallat familjemöte. En sossefamilj bjuder in några grannar på kaffe och så kommer du gästar dem. Du försöker visa dina bästa sidor, pratar politik och svarar på frågor.”
“Hm! Jaha! Men hörru, jag ska åtminstone ha 30 personer på mötet.”
“Det är inte alla som äger stenhus i Gamla stan, du får nöja dig med det antal som ryms i en trerumslägenhet!”
Sträng accepterade naturligtvis. Det gjorde han alltid när partiet kallade. Han gjorde stor succé, pratade politik och berättade historier på ett sätt som han var mäktig.”

Media om strategin: Sydsvenskan, Aftonbladet

Andra skriver intressant om: Politik, Socialdemokraterna, valstrategi, dörrknackning, väljarna, Gunnar Sträng, Sten Andersson

I sin insändare har insändarskribenten bara  bytt ut juden mot muslim när denne skriver att “muslimerna har […] själva uttryckt att de ska ta över världen.” Samma typ av argument förde nazisterna fram när de pekade på Sions vises protokoll, som enligt nazisterna visade på judarnas egna planer på världsherravälde, eller när dagens förintelseförnekarna brukar peka på en artikel från Daily Express om att judarna förklarat Tyskland krig 1933. För det är faktiskt skillnad på vad en grupp inom en religion vill och vad hela kollektivet vill. Precis som det är skillnad på religionskritik och ren hets.

Martin Tunström (s)
Ledamot SSU Helsingborg

Andra skriver intressant om: Politik, antisemitism, islamofobi, judar, muslimer, Helsingborgs Dagblad, konspirationsteorier, Hitler, nazister, Daily Express

Det har hettat till kring Helsingborgs Dagblads (HD) nyhetsrapportering. Bakgrunden är att Sverigedemokraterna i Helsingborg sedan tid tillbaka bedriver en kampanj mot byggandet av ett islamsk center i Helsingborg. Enligt HD baserar sig dock kampanjen “på felaktigheter”, vilket tidningen påpekade i två artiklar den 6 november. Det föranledde Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder att i en bloggartikel dagen därpå påstå att HD:s artiklar är att betrakta som “svinaktighet“ och att journalisten bakom artikeln “lever i fablernas värld”.  Söder menar även att HD:s ledarskribenter “är hämtade ur det socialdemokratiska partiet.” Några bevis för det sistnämnda presenterar dock inte Söder. Idag bemöter HD:s chefsredaktör Lars Johansson det hela genom en krönika i B-delen.

Att Sverigedemokraterna har ett taskigt förhållande till HD är dock ingen nyhet. Redan 2006 då Björn Söder äntrade sin plats i kommunfullmäktige etiketterade Söder HD som “SD-fientlig”.¹ Sverigedemokraterna har  även under perioden 2006 – 2009 velat strypa kommunfullmäktiges annonsering i tidningen. ² I fullmäktiges talarstol har sverigedemokraternas Kaarina Andersson anfört  följande som ett försvar på partiets yrkande om indragen annonsering: “att Hd rapporterar om kommunfullmäktige, men många gånger så rapporterar de inte något om sverigedemokraterna så det är inte så konstigt att vi kanske har ett horn vid sidan om dom.” ³ Björn Söder har i samma församling ställt de retoriska frågorna “varför inte annonsera i hela Sveriges medier i så fall? Någon kan känna sig trampad på tårna?” ⁴ Att Helsingborgs Dagblad är stadens enda dagstidning verkar inte ha gått upp för Björn Söder.

Redan när Lars Johansson tillträde som chefsredaktör på Helsingborgs Dagblad reagerade företrädare för sverigedemokraterna. Jens Leandersson, ledamot i Klippans kommunfullmäktige och tidigare ordförande i lokalavdelningen i Helsingborg⁵, menade i en artikel i partiets nyhetsorgan SD-Kuriren att Helsingborgs Dagblad i Johansson “hittat en chefredaktör som passar perfekt för uppdraget; ingen ryggrad, ingen hjärna, men med näsa som vet vart vinden blåser” ⁶ och konstaterade att ”med andra ord kvittar det med vad de klär sig i på HD; trynet sticker fram ändå.”⁷

Egentligen är det bara tacka och bocka, Sverigedemokraternas görande och låtande kring Helsingborgs Dagblad visar att partiet knappast är särskilt normalt. Jag kan bara säga som Sverigedemokraternas tidigare partiorganisatören Funebo brukar säga: “Allmänheten varnas!”

^{Fotnoter:
[1] Björn Söders blogg, Svensk journalistik, 060817.
[2] Sammanträdesprotokoll för Helsingborgs kommunfullmäktige den 26 oktober 2005 (Kf § 157, Ks § 172) Annonsering av kommunfullmäktiges sammanträden 2006. (Dnr 00729/2005) Se s. 16. Sammanträdesprotokoll för Helsingborgs kommunfullmäktige den 22 november 2006 (Kf § 167, Ks § 189) Annonsering av kommunfullmäktiges sammanträden 2007. (Dnr 00717/2006) Se s. 10 och 11. Sammanträdesprotokoll för Helsingborgs kommunfullmäktige den 24 oktober 2007. (Kf § 155, Ks § §72) Annonsering av kommunfullmäktiges sammanträden 2008. (Dnr 00693/2007) Se s. 17. Sammanträdesprotokoll för Helsingborgs kommunfullmäktige den 22 oktober 2008. (Kf § 157, Kf § 158) Annonsering av kommunfullmäktiges sammanträden 2009. (Dnr 00612/2008) Se s. 11 och 12.
[3] Helsingborgs stads ljudinspelning av kommunfullmäktiges sammanträde den 22 november 2006 vid dagordningspunkt 6.
[4] Helsingborgs stads ljudinspelning av kommunfullmäktiges sammanträde den 22 november 2006 vid dagordningspunkt 6.
[5] 20 röster om 20 år – Sverigedemokraterna 1988-2008 (2008), Blåsippans förlag. Se kapitlet med Jens Leandersson. (s. 91)
[6] SD-Kuriren nr 71, Nya kläder men samma tryne, av Jens  Leandersson, 2007. (s. 5)
[7] SD-Kuriren nr 71, Nya kläder men samma tryne, av Jens  Leandersson, 2007. (s. 5)}

Andra skriver intressant om: Politik, media, Sverigedemokraterna, Helsingborgs Dagblad, Björn Söder, Kaarina Andersson, Lars Johansson, Helsingborg. Jens Leandersson, SD-Kuriren

Om det 1938 var Tysklands judar som var i blickfånget för de intoleranta krafter som styrde landet så är det idag Sveriges muslimer som ska utmålas som den nationella syndabocken och roten till allt ont. Det sker med generaliseringar, fördomar och förvrängd statistik som vapen i händerna på de intoleranta krafter som kämpar för att komma in i riksdagen.

Även om förhållanden är olikartade och vi inte kommer i närheten av den förföljelse som drabbade de tyska judarna så finns det en viktig parallell. Nämligen misstänkliggörandet av en grupp människor i samhället. Då, i 1930-talets Tyskland, var det frågan om att judarnas fysiska existens enligt nazisterna hotade det tyska samhället. Bakom hörnet, i form av det internationell finanskapitalet, konspirerade juden mot Tyskland och de andra västerländska folken. Som bevis för detta anförde nazisterna att en hög andel av förvärvsarbetande inom olika ledande yrkesgrupper skulle vara judar.

Idag är det muslimernas andel av befolkningen som enligt Sverigedemokraterna bevisar partiets påståenden om att Sverige kommer omstöpas till en muslimsk stat där Sharialagar råder. I sin debattartikel i Aftonbladet pekar Åkesson nämligen på muslimernas växande andel av befolkningen och vilka konsekvenser det kommer få i framtiden. Där med förbiser Åkesson och Sverigedemokraterna det faktumet att muslimerna liksom judarna inte är en enhetlig amorf massa. Att muslimer liksom ickemuslimer har mångskiftande åsikter och viljeinriktningar. Man gör ett likhetstecken mellan muslim och islamist, troligtvis har man ingen kunskap om endera begrepp – och man har nog aldrig hört talats om liberala eller moderata muslimer. Sverigedemokraterna utgår från en falsk och felaktig bild av att alla muslimer är islamistiska terrorister (även om de döljer det väl) och har en dold agenda för att ta över landet. Idag är ca 100 000 av Sveriges 9 miljoner invånare troende muslimer, men (SD), vars känslor ständigt verkar ta överhanden över deras förnuft tror på allvar att bara ett par år in i framtiden kommer denna lilla minoritet ha växt sig så stor att dom tar över landet. För detta finns det förstås ingen som helst grund, annat än vanföreställningar och starka känslor.

Därför är det viktigt att vi som samhällsmedborgare står upp för de demokratiska värderingarna vars innebörd är pluralism och öppenhet. Idag klockan 17:00 samlas SSU Helsingborg vid Terrasstrapporna för att visa vår avsky inför intolerans och främlingsfientlighet, kom du också med!

Andra skriver intressant om: Politik, Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson, Kristallnatten, främlingsfientlighet, nationalsocialism, Sverige, judar, muslimer

Och något annat vore väl konstigt. Sverigedemokraterna har sedan länge pekat på de samhällsekonomiska effekterna av den invandringspolitik som de kritiserat. Att partiets företrädare under åren fått kritik för sina påståenden² i frågan har dock inte avskräckt dem från att fortsätta skicka in motioner och författa skrivelser. I Helsingborg ville partiet i en motion från 2008 göra ett bokslut där “invandringens och integrationspolitikens konsekvenser för kommunens ekonomi […] belyses.”³ Partiet fick dock inte gehör för sitt förslag eftersom fullmäktige med 59 röster mot 6 röster gick på kommunstyrelserna avslagsyrkande.⁴

Erik Almqvist, SDU-ordf. och ledamot av Lunds kommunfullmäktige. © Martin Tunström

Andra lokalavdelningar inom partiet som den senaste tiden berört invandringen ur ett nationalekonomiskt perspektiv är Sverigedemokraterna i Lund och Eskilstuna. I en motion till respektive fullmäktigeförsamlingar från i år för man fram påståendet att den tidigare nämnda Ekberg “först uppskattade kostnaderna[...]” för invandringen] “[...]till 120 miljarder per år (1999)[...]” för att sedan “[...]år senare[...]“ sänka “[...]detta till 30 miljarder per år.”⁵ Första problemet med den här historieskrivningen är att Ekberg aldrig har påstått att kostnaden skulle ha uppgått till 120 miljarder. Jag tvivlar starkt att författarna till motionen, SDU-ordförande Erik Almqvist och lokalordförande Hans-Olof Andersson, överhuvudtaget läst de referenser de anger. Troligen har man klippt och klistrat ihop det hela från korta referat som finns ute på internet. Ingenstans i den artikel som Ekberg fick publicerad i “Journal of Population Economics” 1999 under titeln “Immigration and the public sector: Income effects for the native population in Sweden” (J Popul Econ (1999) 12: 411 – 430) kan man finna påståendet om att invandringen skulle kosta 120 miljarder kronor.

Istället skriver Ekberg så här: “the negative balance for the immigrants was probably about SEK 30 billion in 1994. This is about 2% of the gross national product in this year.” ⁶ Alltså långt ifrån de 120 miljarder kronor som Sverigedemokraterna talar om i sin motion. Förmodligen bygger Sverigedemokraterna påståendet från figur två (Public expenditures and revenues in 1994) i artikeln från 1999 där Ekberg anger invandrarnas andel av de totala offentliga utgifterna 1994.⁷ Problemet med det är att man endast redovisar bruttokostnaden om man åberopar den siffran. Det som är relevant i sammanhanget är nettokostnaden. Räknar man med inkomsterna från invandrarna i form av direkta skatter, indirekta skatter och sociala avgifter som redovisas i samma figur får man en helt annan bild. Skulle man använda Sverigedemokraternas sätt att räkna så “kostar de infödda svenskarna 900 miljarder per år” som Ekberg påpekade i en intervju i Svenska Dagbladet februari 2007.⁸

Det andra problemet med Sverigedemokraternas historieskrivning är att Ekberg redan 1995 gjorde en uppskattning⁹ kring invandringens effekter på den offentliga ekonomin som visade på en nettokostnad.  I sin ESO-rapport “Invandring, sysselsättning och ekonomiska effekter” (Ds 1995:68) anger Ekberg den kostnaden till 5 – 10 miljarder 1991, 1994 till 17 miljarder kronor och antog att beloppet 1995 var “uppemot 20 miljarder kronor.”¹⁰ 1999 gjorde Ekberg således en upprevidering på runt 13 miljarder kronor. Inte med 100 miljarder kronor.

Relevant i sammanhanget är att Ekberg i sin ESO-rapport från 1995 konstaterar att den invandrade populationen på 1950, 1960-talen och början av 70-talet under långa perioder hade “högre sysselsättningsgrad än den inhemska befolkningen”¹¹ och att “under efterkrigstiden fram till 1970-talet fick den infödda svenskbefolkningen årligen inkomsttillskott genom offentlig sektor på grund av invandrarna”¹². Enligt Ekberg “kulminerade denna omfördelning omkring 1970 och torde då ha uppgått till 4 – 6 miljarder kr årligen i dagens penningvärde.”¹³ Eftersom sysselsättningsgraden därefter blev sämre för den invandrade befolkningen ökade kostnaderna. Runt “mitten av 1980-talet förelåg troligen ett balansläge”¹⁴ för att sedan vända till ett årligt underskott.

Vad visar då Ekberg senaste ESO-rapport när det gäller omfördelningen mellan invandrad befolkning och infödd sådan från tidigare kostnadsberäkningar från Ekberg? Egentligen ingenting nytt, precis som Ekberg konstaterade i sin artikel från 1999 uppgår det negativa inkomsttillskottet “för den infödda befolkningen [till] någonstans mellan 1,5 och 2,0 procent av BNP.”¹⁵ Även när det gäller frågeställningen kring vilka effekter invandringen får på löneutvecklingen och sysselsättningen presenteras inget som fullständigt kastar om slutsatserna i ESO-rapporten från 1995. Sverigedemokraterna skriver i sina nya riktlinjer för en sverigedemokratisk arbetsmarknadspolitik att de vill “motverka lönedumpning och skydda svenska löntagare genom att riva upp de nuvarande reglerna för arbetskraftsinvandring, slopa permanenta uppehållstillstånd och kraftigt reducera anhöriginvandringen.”¹⁶ Men Ekberg skriver att “om vi skall döma av undersökningar i länder med liknande invandringshistoria som den svenska visar flertalet studier avseende större grupper infödda att löne- och sysselsättningseffekterna har varit sm哹⁷ pga. invandringen.

^{Fotnoter:
[1] Sverigedemokraternas hemsida, Jimmie Åkesson omvald partiordförande, 091017.
[2] Se artiklar som “Professorn dementerar uträkning” (Svenska Dagbladet, 070225), “Befängt utspel om invandring” (Östgöta Correspondenten, 060726) och “Invandring bygger välstånd i Sverige” (Helsingborgs Dagblad, 061202)
[3] Helsingborgs stads diarier, “Motion angående upprättandet av mångkulturellt bokslut.” (Dnr 00048/2008)
[4] Sammanträdesprotokoll för Helsingborgs kommunfullmäktige den 18 november 2008, Kf § 171. Se även protokollbilaga 1.
[5] Lunds kommuns diarier, Motion om uppsägande av avtalet med Migrationsverket, undertecknat av Erik Almqvist och Hans-Olof Andersson. Inlämnad den 090911. (Dnr KF 65/09)
[6] Journal of Population Economics (J Popul Econ (1999) 12: 411 – 430), Immigration and the public sector: Income effects for the native population in Sweden, av Jan Ekberg, professor i nationalekonomi. Utgiven av Springer Verlag. (s. 421)
[7] Journal of Population Economics (J Popul Econ (1999) 12: 411 – 430), Immigration and the public sector: Income effects for the native population in Sweden, av Jan Ekberg, professor i nationalekonomi. Utgiven av Springer Verlag. (s. 422)
[8] “Professorn dementerar uträkning” (Svenska Dagbladet, 070225)
[9] Tidigare studier: Wadensjö (1972), Ekberg (1983) och Gustafsson (1990). Källa: Journal of Population Economics (J Popul Econ (1999) 12: 411 – 430), Immigration and the public sector: Income effects for the native population in Sweden, av Jan Ekberg, professor i nationalekonomi. Utgiven av Springer Verlag. (s. 415)
[10] Invandring, sysselsättning och ekonomiska effekter (Ds 1995:68), av Jan Ekberg, professor i nationalekonomi. Utgiven av Finansdepartementet. (s. 16 – 17)
[11] Invandring, sysselsättning och ekonomiska effekter (Ds 1995:68), av Jan Ekberg, professor i nationalekonomi. Utgiven av Finansdepartementet. (s. 8 )
[12] Invandring, sysselsättning och ekonomiska effekter (Ds 1995:68), av Jan Ekberg, professor i nationalekonomi. Utgiven av Finansdepartementet.(s. 16)
[13] Invandring, sysselsättning och ekonomiska effekter (Ds 1995:68), av Jan Ekberg, professor i nationalekonomi. Utgiven av Finansdepartementet. (s. 16)
[14] Invandring, sysselsättning och ekonomiska effekter (Ds 1995:68), av Jan Ekberg, professor i nationalekonomi. Utgiven av Finansdepartementet. (s. 16)
[15] Invandringen och de offentliga finanserna (ESO 2009:3), av Jan Ekberg, professor i nationalekonomi. Utgiven av Finansdepartementet. (s. 72 – 73)
[16] Riktlinjer för en sverigedemokratisk arbetsmarknadspolitik/ Antagna av Sverigedemokraternas landsdagar den 17 oktober 2009.
[17] Invandringen och de offentliga finanserna (ESO 2009:3), av Jan Ekberg, professor i nationalekonomi. Utgiven av Finansdepartementet. (s. 55)}
,
Andra bloggare om ämnet: Lars Persson, Kent Persson (m), Tobias Revenäs (fp), Peter Andersson (s), Medier och mångfald, Dennis Josefsson, Second Opinion
Gammelmedia: DN, SVD, HD, HN

Andra skriver intressant om: Politik, invandring, migration, ekonomi, ESO, Finansdepartementet, Jan Ekberg, DN Debatt, sverigedemokraterna, Carina Herrstedt, Stefan Olsson, Helsingborg, Erik Almqvist, Hans-Olof Andersson, sysselsättning, lönebildningen, arbetskraftsinvandring