Olof Palme

Östermalmsgatan 36. Olof Palms familjehem. Här bodde Olof Palme fram till dess att han fyllde 30 år. © Martin Tunström.

Sven Olof Joachim Palme föddes den 30 januari 1927 i Stockholm (Uppland) i Svea artilleriregementes1 församling på Östermalm.

Familj och släkt
Palmes far och mor var  försäkringsdirektören Gunnar Palme och skyddsinspektören Elisabeth Sophie von Knieriem. 2 Hans farfar Sven Theodor Palme var liberal riksdagsledamot i riksdagens andra kammare under perioderna 1894 – 1896 och 1905 – 1911.3 Under perioden 1895 – 1896 representerade Sven Palme Folkpartiet (ej att förväxla med Folkpartiet liberalerna) och 1905 – 1911 Liberala samlingspartiet.4 Farmor var Hanna Maria von Born.5

1949 ingick Palme ett skenäktenskap med Jelena Evzenia Emilia Josefa Rennerova, ett giftemål som varade till 1952. 6

Den 14 maj 1959 gick Olof Palmes farmor Hanna Palme bort.7

Politiken

1953 blev Palme sekreterare vid statsrådsberedningen.8

Vid SSU:s förbundskongress 1955 valdes Olof Palme till förbundsstudieledare och tog därför plats i förbundets verkställande utskott.9

Under 1957 blåste den s.k. atomvapensdebatten igång. Delar av försvarsmakten ansåg att Sverige borde möjliggöra produktionen av svenska atomvapen. Motståndarna återfanns främst i det socialdemokratiska kvinnoförbundet, ett ställningstagande man tagit vid sin förbundskongress 195610, och hos utrikesminister Östen Undén.  Regeringens linje med Erlander i spetsen pläderade för en avvaktande linje.  Vid SSU:s förbundskongressen 1958 kom frågan att behandlas och Erlander var orolig att SSU skulle ansluta sig till kvinnoförbundets ståndpunkt. På kongressen lutade det också mot att man skulle inta en avvisande hållning. Dock enades man kring ett kompromissförslag från Olof Palme med röstsiffrorna 177 mot 123.11  I sina memoarer vittnar Erlander hur glatt överraskad han blev när ”[…]Olof Palme efter mycket hårda debatter på kongressen[…]” fick ”[…]ungdomsförbundet att följa den avvaktande linjen.”12

1961 utnämndes Palme till byråchef.13

Den 19 november 1963 blev Palme konsultativt statsråd.14

Den 25 november 1965 utnämndes Palme till statsråd och chef för kommunikationsdepartementet.15

Den 29 september 1967 blev Palme statsråd och chef för utbildningsdepartementet.16

Vid den socialdemokratiska partikongressen den 1 oktober 1969 valdes Palme enhälligt till partiordförande för Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti (SAP).

Den 14 oktober 1969 valdes Palme av riksdagen till ny statsminister efter Tage Erlander.17

Vid riksdagsvalet 1970 går Socialdemokraterna tillbaka med 4,8 procentenheter i förhållande 1968 års riksdagsval då Socialdemokraterna hade egen majoritet med 50,1 procent av de giltiga rösterna.18 Med sina 45,3 procent av de giltiga rösterna behåller dock Socialdemokraterna regeringsmakten.

Vid riksdagsvalet 1976 erhöll de tre borgerliga partierna i riksdagen 50,8 procent av de giltiga rösterna19 och bildade därför regering den 7 – 8 oktober samma år med Torbjörn Fälldin som statsminister.20 För Socialdemokraternas innebar riksdagsvalet 1976, förutom förlorat regeringsinnehav, en tillbakagång med 0.9 procentenheter i förhållande till riksdagsvalet 1973.21

Mellan 1982 och 1986 fungerade Rosenbad som arbetsplats för statsminister Olof Palme. © Martin Tunström.

Med sina 45,6 procent av de giltiga rösterna vid riksdagsvalet 1982, en uppgång med 2,4 procentenheter från 1979 års val, återtog Socialdemokraterna regeringsmakten.22 Den 20 september begärde regeringen Fälldin sitt entledigande hos talmannen, vilket denna även beviljade.23 Den 7 – 8 oktober 1982 bildade socialdemokraterna regering med Olof Palme som statsminister.24 Nytt för Olof Palme var att statsministerns kontor och statsrådsberedningen numera var inhyst i fastigheten Rosenbad som nyligen byggs om.25

  1. Sveriges släktforskarförbund, Sveriges befolkning 1980, Mtl Stockholms län 1981. []
  2. Tvåkammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 158. Utgiven av Almqvist & Wiksell International. []
  3. Tvåkammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 159. Utgiven av Almqvist & Wiksell International. []
  4. Tvåkammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 159. Utgiven av Almqvist & Wiksell International. []
  5. Tvåkammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 159. Utgiven av Almqvist & Wiksell International. []
  6. Tvåkammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 158. Utgiven av Almqvist & Wiksell International. []
  7. Sveriges Släktforskarförbund, Sveriges dödbok 1947 – 2003, DA / DOR 52-60 []
  8. Tvåkammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 159. Utgiven av Almqvist & Wiksell International. []
  9. Frihet nr 19 1955, Hårda bud men framtidstro, s. 8 och Frihet nr 20 1955, Elva nya i SSU-styret, s. 26. []
  10. Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, förbundskongressen 6–9 maj 1956. []
  11. Strebrar, fraspolitiker och alla vi andra, av Nisha Besara, Klas Gustavsson, Håkan A Bengtsson, Per Wirtén, Nina Blomberg, Bo Bernhardsson, Alaa Idris, Jesper Ackinger, Ciccie Jisborg, Karin Hallengren, Isabelle Sannestedt och Daniel Suhonen, s. 78. Utgiven av Premiss förlag. []
  12. Tage Erlanders memoarer – 1955 – 1960 (1976, Stockholm), av Tage Erlander, s. 90. Utgiven av Tidens förlag. []
  13. Tvåkammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 159. Utgiven av Almqvist & Wiksell International. []
  14. Tvåkammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 159. Utgiven av Almqvist & Wiksell International. []
  15. Tvåkammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 159. Utgiven av Almqvist & Wiksell International. []
  16. Tvåkammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 159. Utgiven av Almqvist & Wiksell International. []
  17. Tvåkammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 159. Utgiven av Almqvist & Wiksell International. []
  18. Statistiska centralbyrån, Allmänna valen 1970. Del 1, Riksdagsvalet den 20 september 1970, s. 10. (Sveriges officiella statistik, Stockholm, 1971) []
  19. Statistiska centralbyrån, Allmänna valen 1976. Del1, Riksdagsvalet den 19 september 1976, s. 10. (Sveriges officiella statistik, Stockholm 1977.) []
  20. Riksdagens protokoll 1976/77:6, fredagen den 7 oktober, 1§ Förslag om ny statsminister, s. 36. och protokoll 1976/77:7, fredagen den 8 oktober, 1§ anmälan av utsedda statsråd, m. m., s. 39. []
  21. Statistiska centralbyrån, Allmänna valen 1976. Del1, Riksdagsvalet den 19 september 1976, s. 10. (Sveriges officiella statistik, Stockholm 1977.) []
  22. Statistiska centralbyrån, Allmänna valen 1982. Del1, Riksdagsvalet den 19 september 1982, s. 15. (Sveriges officiella statistik, Stockholm 1983. []
  23. Riksdagens protokoll 1982/83:5, torsdagen den 7 oktober, 1 § Förslag om ny statsminister, s. 39. []
  24. Riksdagens protokoll 1982/83:5, torsdagen den 7 oktober, 1 § Förslag om ny statsminister, s. 45 och protokoll 1982/83:6, torsdagen den 8 oktober, 1 § Anmälan om utsedda statsråd och regeringsförklaring, s. 47. []
  25. Beslut om ombyggnad av b.la. kvarteret Rosenbad togs den 29 december 1975 (budgetprop. 1975/76:100) och den 20 maj 1976. Källa: Betänkande 1977/78:KU23 med anledning av förslaget 1977/78:5 från riksdagens förvaltningsstyrelse om riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m. och propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag till nytt riksdagshus jämte motioner, s. 142. []

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *