Olof Palme

Sven Olof Joachim Palme föddes den 30 januari 1927 i Stockholm (Uppland) i Svea artilleriregementes ((Sveriges släktforskarförbund, Sveriges befolkning 1980, Mtl Stockholms län 1981.)) församling på Östermalm.

Familj och släkt
Palmes far och mor var  försäkringsdirektören Gunnar Palme och skyddsinspektören Elisabeth Sophie von Knieriem.  ((TvÃ¥kammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 158. Utgiven av Almqvist & Wiksell International.)) Hans farfar Sven Theodor Palme var liberal riksdagsledamot i riksdagens andra kammare under perioderna 1894 – 1896 och 1905 – 1911. ((TvÃ¥kammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 159. Utgiven av Almqvist & Wiksell International.)) Under perioden 1895 – 1896 representerade Sven Palme Folkpartiet (ej att förväxla med Folkpartiet liberalerna) och 1905 – 1911 Liberala samlingspartiet. ((TvÃ¥kammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 159. Utgiven av Almqvist & Wiksell International.)) Farmor var Hanna Maria von Born. ((TvÃ¥kammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 159. Utgiven av Almqvist & Wiksell International.))

1949 ingick Palme ett skenäktenskap med Jelena Evzenia Emilia Josefa Rennerova, ett giftemål som varade till 1952. ((Tvåkammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 158. Utgiven av Almqvist & Wiksell International.))

Den 14 maj 1959 gick Olof Palmes farmor Hanna Palme bort. ((Sveriges Släktforskarförbund, Sveriges dödbok 1947 – 2003, DA / DOR 52-60))

Politiken

1953 blev Palme sekreterare vid statsrådsberedningen. ((Tvåkammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 159. Utgiven av Almqvist & Wiksell International.))

Vid SSU:s förbundskongress 1955 valdes Olof Palme till förbundsstudieledare och tog därför plats i förbundets verkställande utskott. ((Frihet nr 19 1955, Hårda bud men framtidstro, s. 8 och Frihet nr 20 1955, Elva nya i SSU-styret, s. 26.))

Under 1957 blÃ¥ste den s.k. atomvapensdebatten igÃ¥ng. Delar av försvarsmakten ansÃ¥g att Sverige borde möjliggöra produktionen av svenska atomvapen. MotstÃ¥ndarna Ã¥terfanns främst i det socialdemokratiska kvinnoförbundet, ett ställningstagande man tagit vid sin förbundskongress 1956 ((Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, förbundskongressen 6–9 maj 1956.)), och hos utrikesminister Östen Undén.  Regeringens linje med Erlander i spetsen pläderade för en avvaktande linje.  Vid SSU:s förbundskongressen 1958 kom frÃ¥gan att behandlas och Erlander var orolig att SSU skulle ansluta sig till kvinnoförbundets stÃ¥ndpunkt. PÃ¥ kongressen lutade det ocksÃ¥ mot att man skulle inta en avvisande hÃ¥llning. Dock enades man kring ett kompromissförslag frÃ¥n Olof Palme med röstsiffrorna 177 mot 123. ((Strebrar, fraspolitiker och alla vi andra, av Nisha Besara, Klas Gustavsson, HÃ¥kan A Bengtsson, Per Wirtén, Nina Blomberg, Bo Bernhardsson, Alaa Idris, Jesper Ackinger, Ciccie Jisborg, Karin Hallengren, Isabelle Sannestedt och Daniel Suhonen, s. 78. Utgiven av Premiss förlag.))  I sina memoarer vittnar Erlander hur glatt överraskad han blev när ”[…]Olof Palme efter mycket hÃ¥rda debatter pÃ¥ kongressen[…]” fick ”[…]ungdomsförbundet att följa den avvaktande linjen.” ((Tage Erlanders memoarer – 1955 – 1960 (1976, Stockholm), av Tage Erlander, s. 90. Utgiven av Tidens förlag.))

1961 utnämndes Palme till byråchef. ((Tvåkammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 159. Utgiven av Almqvist & Wiksell International.))

Den 19 november 1963 blev Palme konsultativt statsråd. ((Tvåkammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 159. Utgiven av Almqvist & Wiksell International.))

Den 25 november 1965 utnämndes Palme till statsråd och chef för kommunikationsdepartementet. ((Tvåkammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 159. Utgiven av Almqvist & Wiksell International.))

Den 29 september 1967 blev Palme statsråd och chef för utbildningsdepartementet. ((Tvåkammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 159. Utgiven av Almqvist & Wiksell International.))

Vid den socialdemokratiska partikongressen den 1 oktober 1969 valdes Palme enhälligt till partiordförande för Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti (SAP).

Den 14 oktober 1969 valdes Palme av riksdagen till ny statsminister efter Tage Erlander. ((Tvåkammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 159. Utgiven av Almqvist & Wiksell International.))

Vid riksdagsvalet 1970 går Socialdemokraterna tillbaka med 4,8 procentenheter i förhållande 1968 års riksdagsval då Socialdemokraterna hade egen majoritet med 50,1 procent av de giltiga rösterna. ((Statistiska centralbyrån, Allmänna valen 1970. Del 1, Riksdagsvalet den 20 september 1970, s. 10. (Sveriges officiella statistik, Stockholm, 1971) )) Med sina 45,3 procent av de giltiga rösterna behåller dock Socialdemokraterna regeringsmakten.

Vid riksdagsvalet 1976 erhöll de tre borgerliga partierna i riksdagen 50,8 procent av de giltiga rösterna ((Statistiska centralbyrÃ¥n, Allmänna valen 1976. Del1, Riksdagsvalet den 19 september 1976, s. 10. (Sveriges officiella statistik, Stockholm 1977.) )) och bildade därför regering den 7 – 8 oktober samma Ã¥r med Torbjörn Fälldin som statsminister. ((Riksdagens protokoll 1976/77:6, fredagen den 7 oktober, 1§ Förslag om ny statsminister, s. 36. och protokoll 1976/77:7, fredagen den 8 oktober, 1§ anmälan av utsedda statsrÃ¥d, m. m., s. 39.)) För Socialdemokraternas innebar riksdagsvalet 1976, förutom förlorat regeringsinnehav, en tillbakagÃ¥ng med 0.9 procentenheter i förhÃ¥llande till riksdagsvalet 1973. ((Statistiska centralbyrÃ¥n, Allmänna valen 1976. Del1, Riksdagsvalet den 19 september 1976, s. 10. (Sveriges officiella statistik, Stockholm 1977.) ))

Med sina 45,6 procent av de giltiga rösterna vid riksdagsvalet 1982, en uppgÃ¥ng med 2,4 procentenheter frÃ¥n 1979 Ã¥rs val, Ã¥tertog Socialdemokraterna regeringsmakten. ((Statistiska centralbyrÃ¥n, Allmänna valen 1982. Del1, Riksdagsvalet den 19 september 1982, s. 15. (Sveriges officiella statistik, Stockholm 1983.)) Den 20 september begärde regeringen Fälldin sitt entledigande hos talmannen, vilket denna även beviljade. ((Riksdagens protokoll 1982/83:5, torsdagen den 7 oktober, 1 § Förslag om ny statsminister, s. 39.)) Den 7 – 8 oktober 1982 bildade socialdemokraterna regering med Olof Palme som statsminister. ((Riksdagens protokoll 1982/83:5, torsdagen den 7 oktober, 1 § Förslag om ny statsminister, s. 45 och protokoll 1982/83:6, torsdagen den 8 oktober, 1 § Anmälan om utsedda statsrÃ¥d och regeringsförklaring, s. 47.)) Nytt för Olof Palme var att statsministerns kontor och statsrÃ¥dsberedningen numera var inhyst i fastigheten Rosenbad som nyligen byggs om. ((Beslut om ombyggnad av b.la. kvarteret Rosenbad togs den 29 december 1975 (budgetprop. 1975/76:100) och den 20 maj 1976. Källa: Betänkande 1977/78:KU23 med anledning av förslaget 1977/78:5 frÃ¥n riksdagens förvaltningsstyrelse om riksdagens lokalfrÃ¥gor pÃ¥ längre sikt m. m. och propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag till nytt riksdagshus jämte motioner, s. 142.))