
Orgnr: 556669-7685
Hemsida: www.ekonomifakta.se Verkställande direktörer: (VD)
• Åke Liljefors (1980 – 1981)
• Charlie Brantingson (1981 – 1984)
• Carl-Johan Westholm (1984 – 1992)
• Per Mossberg (1992 -)
Näringslivets Ekonomifakta AB (i fortsättningen förkortad Ekonomifakta) är ett helägt dotterbolag till Svenskt Näringsliv genom Svenskt Näringsliv Service AB.1 Dess föregångare, med samma namn, bildades den 21 oktober 19802 av Industriförbundet och Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) i syfte att ”fästa stor uppmärksamhet vid analyser av allmänna opinionens inställning till företagandet och dess villkor” och tillgodose en faktabank ”dit allmänhet och olika intressegrupper kan vända sig för att få svar på frågor om svensk ekonomi och svenskt näringsliv.”3 Bakom idén att starta upp Ekonomifakta stod, enligt Sture Eskilsson, SAF:s dåvarande styrelseordförande Curt Nicolin, som ansåg att det behövdes en efterföljare till Näringslivets Energifakta.4
Under kampanjerna på 80-talet mot löntagarfonderna spelade Ekonomifakta en huvudroll genom produktionen av olika skrifter, pamfletter5 och opinionsundersökningar. Ett exempel var när Ekonomifakta 1982 skickade ut fyra frågor om löntagarfonderna till femtio av landets ambassadörer utomlands. Utrikesdepartementet (UD) stoppade dock undersökningen och till Tidningarnas Telegrambyrå (TT) menade Axel Lelenhaupt, då ambassadör i Italien, att en del av frågorna var ”ställda så att svaren kan användas i debatten.”6 Mellan 1981 och 1986 var Danne Nordling, då med en bakgrund i SAF och Industriförbundet, medarbetare vid företaget.
1997 blev Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF) ensam ägare till Ekonomifakta. Samma år blev bolaget också ett vilande sådant, dvs. att man inte bedrev någon verksamhet.7 1999 bildades dotterbolaget ”Radar, Din guide till en företagsam framtid AB”8 i syfte att ”bedriva information till främst ungdomar, lärare, skolledare om framtidens arbetsmarknad och näringslivets betingelser”9 och då ”genom t ex föreläsningar, temadagar, internet, CD-rom, skrifter, tidningar, TV, Radio och spel samt annan därmed jämförlig verksamhet.”10 2004 avvecklades Ekonomifakta genom fusion med Svenskt Näringsliv Service AB.11
Hösten 2005 nyregistrerades Näringslivets Ekonomifakta AB12 och våren 2006 lanserades en ny hemsida ”uppbyggd kring en databas med fakta inom områdena samhällsekonomi, skatter, arbetsmarknad, globalisering och handel, produktion och investeringar samt företagandet i Sverige.” 13 Hemsidan marknadsförde man ”bland annat genom annonsering och adresserad direktreklam”14 och då med tex. två helsidor i marknadsliberala magasinet ”Neo” samma år.15 Utgår man från annonsprislistan för magasin Neo 2007 innebär det att man till magasin Neo 2006 betalade 54 000 kronor för de två annonserna.16
Företaget hade en omsättning på 18,8 miljoner kronor under perioden 2005-07-01 – 2006-12-31.17 2007 innebar enligt Urban Bäckström att Näringslivets Ekonomifakta fick ”sitt definitiva genombrott.”18 Antalet besök på hemsidan 2007 räknas till en halv miljon.19
Målgrupp: skolungdomar
Hösten 2007 lanserades Ekonomifaktas ungdomsportal.20 2008 meddelade Alexandra Andersson-Stråberg, chef för Ekonomifakta, att ”en växande grupp besökare[…]” av hemsidan ”[…]är gymnasieungdomar” vars ”många frågor har hjälpt oss att utforma våra ungdomssidor.”21
Ekonomifakta i riksdagen
Vid en sökning på ordet ”ekonomifakta” på riksdagens webbaserade sökfunktion ges trettiofyra /34/ träffar.22 Så här kategoriseras de: två propositioner, sju anförande, sexton motioner, fem utredningar, tre betänkande och ett yttrande. Bland motionerna dominerar de borgerliga partierna. Av de sexton inlämnade motionerna är nämligen femton stycken undertecknade av borgerliga politiker. En motion är undertecknad av socialdemokratiska politiker.23
Utmärkande för de borgerliga motionerna är att Näringslivets Ekonomifakta används som en referenskälla för bevisa de egna påståenden. Påståenden som t.ex. att den socialdemokratiska samhällsmodellen inneburit att det ”[…]privata näringslivet i allmänhet och småföretag i synnerhet trängs ut av ett ständigt stigande skattetryck, en växande offentlig sektor[…]24 (genom att referera till Ekonomifaktas statistik över sysselsättningsutvecklingen i Sverige för privat respektive offentlig sektor), att den socialdemokratiska ”[…]arbetsmarknadspolitiken har misslyckats med att få in arbetslösa på en ordinarie arbetsmarknad” 25 och att konsekvensen av ”det höga svenska skattetrycket[…]” är att ”[…]den svenske industriarbetaren själv disponerar en väsentligt mindre andel av ersättningen för sin arbetsinsats än hans kollegor i flertalet andra länder.” 26
I motsatsförhållande står den socialdemokratiska motionen. I stället för att använda Näringslivets Ekonomifakta som en referens för en verifiera ett argument försöker man snarare bemöta och nyansera ett påståendet från Ekonomifakta om ”att svenska löntagare också får minst kvar i plånboken när alla skatter är betalda.” 27