Näringslivets Ekonomifakta

Näringslivets Ekonomifakta AB (i fortsättningen förkortad Ekonomifakta) är ett helägt dotterbolag till Svenskt Näringsliv genom Svenskt Näringsliv Service AB. ((2007 Ã¥rs verksamhetsberättelse för Svenskt Näringsliv, s. 54 och Ã¥rsredovisning för Näringslivets Ekonomifakta AB för 2007. (Inkommen till Bolagsverket den 30 juni 2008) )) Dess föregÃ¥ngare, med samma namn, bildades den 21 oktober 1980 ((Bolagsverket, registreringsbevis för Näringslivets Ekonomifakta AB (556066-6314), s. 3.)) av Industriförbundet och Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) i syfte att ”fästa stor uppmärksamhet vid analyser av allmänna opinionens inställning till företagandet och dess villkor” och tillgodose en faktabank ”dit allmänhet och olika intressegrupper kan vända sig för att fÃ¥ svar pÃ¥ frÃ¥gor om svensk ekonomi och svenskt näringsliv.” ((Med SAF vid rodret – Granskning av en kamporganisation (1981), av Tomas Bresky, Jan Scherman och Ingemar Schmid. Utgiven av LiberFörlag.)) Bakom idén att starta upp Ekonomifakta stod, enligt Sture Eskilsson, SAF:s dÃ¥varande styrelseordförande Curt Nicolin, som ansÃ¥g att det behövdes en efterföljare till Näringslivets Energifakta. ((FrÃ¥n folkhem till nytt klassamhälle – Ett högerspöke berättar, av Sture Eskilsson, s. 263. Utgiven av Fischer & Co.))

Under kampanjerna pÃ¥ 80-talet mot löntagarfonderna spelade Ekonomifakta en huvudroll genom produktionen av olika skrifter, pamfletter ((Tidningarnas TelegrambyrÃ¥ (TT), EG-PROPAGANDA OCH FORTSATT SYSTEMSKIFTE, 920209. (Intervju med Sture Eskilsson) För exempel pÃ¥ skrifter se; ”Fond-Sverige Ã¥r 2000 : Ã¥tta intervjuer om hur löntagarfonder förändrar Sverige” (1982), ”Fond-fakta : fakta om och kring löntagarfonder” (1982), ”Fakta om ekonomi och löntagarfonder” (1982), ”Vem vill egentligen ha löntagarfonder? – Fakta om opinionen i löntagarfondsfrÃ¥gan” (1983) och ”Behöver vinsterna delas? – En antologi om vinstdelning / med bidrag av Johan Myhrman” (1983).)) och opinionsundersökningar. Ett exempel var när Ekonomifakta 1982 skickade ut fyra frÃ¥gor om löntagarfonderna till femtio av landets ambassadörer utomlands.  Utrikesdepartementet (UD) stoppade dock undersökningen och till Tidningarnas TelegrambyrÃ¥ (TT) menade Axel Lelenhaupt, dÃ¥ ambassadör i Italien, att en del av frÃ¥gorna var ”ställda sÃ¥ att svaren kan användas i debatten.” ((Tidningarnas TelegrambyrÃ¥ (TT), Fondsvar, 820630.)) Mellan 1981 och 1986 var Danne Nordling, dÃ¥ med en bakgrund i SAF och Industriförbundet,  medarbetare vid företaget.

1997 blev Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF) ensam ägare till Ekonomifakta. Samma Ã¥r blev bolaget ocksÃ¥ ett vilande sÃ¥dant, dvs. att man inte bedrev nÃ¥gon verksamhet. ((Ã…rsredovisning för Näringslivets Ekonomifakta för 1998. (Inkommen till Patentverket den 1 juni 1999) )) 1999 bildades dotterbolaget ”Radar, Din guide till en företagsam framtid AB” ((Ã…rsredovisning för Radar, Din guide till en företagsam framtid AB räkenskapsÃ¥ret 1999. Inkommen till Patent- och registreringsverket den 10 augusti 2000. )) i syfte att ”bedriva information till  främst ungdomar, lärare, skolledare om framtidens arbetsmarknad och näringslivets betingelser” ((Ibid.)) och dÃ¥ ”genom t ex föreläsningar, temadagar, internet, CD-rom, skrifter, tidningar, TV, Radio och spel samt annan därmed jämförlig verksamhet.” ((Ibid.)) 2004 avvecklades Ekonomifakta genom fusion med Svenskt Näringsliv Service AB. ((Ã…rsredovisning för Svenskt Näringslivs Service AB för räkenskapsÃ¥ret 2004. (Inkommen till Bolagsverket den 8 juni 2005) ))

Hösten 2005 nyregistrerades Näringslivets Ekonomifakta AB ((2005 Ã¥rs verksamhetsberättelse för Svenskt Näringsliv, s. 25.)) och vÃ¥ren 2006 lanserades en ny hemsida ”uppbyggd kring en databas med fakta inom omrÃ¥dena samhällsekonomi, skatter, arbetsmarknad, globalisering och handel, produktion och investeringar samt företagandet i Sverige.” ((2006 Ã¥rs verksamhetsberättelse för Svenskt Näringsliv, s. 26 och pressmeddelande frÃ¥n Näringslivets Ekonomifakta AB, ”Besök ekonomifakta.se!”, 060404.)) Hemsidan marknadsförde man ”bland annat genom annonsering och adresserad direktreklam” ((Ibid.)) och dÃ¥ med tex. tvÃ¥ helsidor i marknadsliberala magasinet ”Neo” samma Ã¥r. ((Magasin Neo 2006. Nummer 4 (s. 69) och nummer 5 (s. 79).)) UtgÃ¥r man frÃ¥n annonsprislistan för magasin Neo 2007 innebär det att man till magasin Neo 2006 betalade 54 000 kronor för de tvÃ¥ annonserna. ((Annonsprislista för magasin Neo 2007. Har ej tagit hänsyn till utifall Näringslivets Ekonomifakta erhÃ¥llit en särskild placering i tidskriften. Om sÃ¥ skulle vara fallet innebär det en kostnadsökning med 10 procent.))

Företaget hade en omsättning pÃ¥ 18,8 miljoner kronor under perioden 2005-07-01 – 2006-12-31. ((Ã…rsredovisning för Näringslivets Ekonomifakta för perioden 1 juli 2005 – 31 december 2006. (Inkommen till Bolagsverket 28 juni 2007) )) 2007 innebar enligt Urban Bäckström att Näringslivets Ekonomifakta fick ”sitt definitiva genombrott.” ((2007 Ã¥rs verksamhetsberättelse för Svenskt Näringsliv, s. 5.)) Antalet besök pÃ¥ hemsidan 2007 räknas till en halv miljon. ((2007 Ã¥rs verksamhetsberättelse för Svenskt Näringsliv, s. 17.))

MÃ¥lgrupp: skolungdomar
Hösten 2007 lanserades Ekonomifaktas ungdomsportal. ((Svenskt Näringslivs hemsida, Satsning pÃ¥ ekonomifakta för skolungdomar, 071011.)) 2008 meddelade Alexandra Andersson-StrÃ¥berg, chef för Ekonomifakta, att ”en växande grupp besökare[…]” av hemsidan ”[…]är gymnasieungdomar” vars ”mÃ¥nga frÃ¥gor har hjälpt oss att utforma vÃ¥ra ungdomssidor.” ((Svenskt Näringslivs hemsida, Ekonomifakta.se direkt till ditt skrivbord, 080513.))

Ekonomifakta i riksdagen
Vid en sökning pÃ¥ ordet ”ekonomifakta” pÃ¥ riksdagens webbaserade sökfunktion ges trettiofyra /34/ träffar. ((Riksdagen.se, sökord: ekonomifakta. sökning utförd den 090706.)) SÃ¥ här kategoriseras de: tvÃ¥ propositioner, sju anförande, sexton motioner, fem utredningar, tre betänkande och ett yttrande. Bland motionerna  dominerar de borgerliga partierna. Av de sexton inlämnade motionerna är nämligen femton stycken undertecknade av borgerliga politiker. En motion är undertecknad av socialdemokratiska politiker. ((Motion 1992/93:So449 Strategi för välfärden, av Ingvar Carlsson m.fl. (s).))

Utmärkande för de borgerliga motionerna är att Näringslivets Ekonomifakta används som en referenskälla för bevisa de egna pÃ¥stÃ¥enden. PÃ¥stÃ¥enden som t.ex. att den socialdemokratiska samhällsmodellen inneburit att det ”[…]privata näringslivet i allmänhet och smÃ¥företag i synnerhet trängs ut av ett ständigt stigande skattetryck, en växande offentlig sektor[…] ((Motion 1996/97:N269 Företagandets villkor, av Carl Bildt m.fl. (m).)) (genom att referera till Ekonomifaktas statistik över sysselsättningsutvecklingen i Sverige för privat respektive offentlig sektor), att den socialdemokratiska ”[…]arbetsmarknadspolitiken har misslyckats med att fÃ¥ in arbetslösa pÃ¥ en ordinarie arbetsmarknad” ((Motion 1996/97:A50 med anledning av förs. 1996/97:RR10 Riksdagens revisorers förslag angÃ¥ende undanträngningseffekter, av Dan Ericsson m.fl. (kd).)) och att konsekvensen av ”det höga svenska skattetrycket[…]” är att ”[…]den svenske industriarbetaren själv disponerar en väsentligt mindre andel av ersättningen för sin arbetsinsats än hans kollegor i flertalet andra länder.” ((Motion 1990/91:Sk424 Sänkt skatt – större frihet och ökad välfärd, av Carl Bildt m.fl. (m).))

I motsatsförhÃ¥llande stÃ¥r den socialdemokratiska motionen. I stället för att använda Näringslivets Ekonomifakta som en referens för en verifiera ett argument försöker man snarare bemöta och nyansera ett pÃ¥stÃ¥endet frÃ¥n Ekonomifakta om ”att svenska löntagare ocksÃ¥ fÃ¥r minst kvar i plÃ¥nboken när alla skatter är betalda.” ((Motion 1992/93:So449 Strategi för välfärden, av Ingvar Carlsson m.fl. (s).))

Fotnoter