Dags för socialdemokraterna att ta ansvar för kärnkraften

Vid söndagens Agenda frågades miljöminister Andreas Carlgen ut kring effekthöjningen av de svenska kärnkraftverken och vid en sammankomst mellan näringslivet och facket igår talade Maud Olofsson om kärnkraftens framtida roll. Själv är jag av den åsikten att man borde få höja effekten. Självklart skall då säkerheten tas i beaktning vid en effekthöjning. Det skall också vara det som väger tyngst vid beslutet om att tillåta effekthöjningar från myndigheternas sida. Men helst av alla hade jag nog sett att de kärnkraftsreaktorer som blir allt mer ålderstigna och börjar närma sig avvecklingsdatum skall ersättas med nya reaktorer. Då får vi säkrare reaktorer som kan utvinna mer energi ur samma mängd uran samtidigt som kärnkraftens livslängd i Sverige förlängs.

Just det där med kärnkrafts livslängd är något är en av de större tvistefrågorna kring kärnkraften. Den kärnkraftsfientliga opinionen vill ju så snabbt det går avveckla kärnkraften. Vid folkomröstningen 1980 pläderade Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet, som företräde linje tre, för att kärnkraften skulle stängas ner på tio år. Dessvärre för linje tre erhöll linje ett (18,9 %) och linje två (39,1 %) en förkrossande majoritet för åsikten att kärnkraften skulle avvecklas “i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd” och att ”säkerhetssynpunkter blir avgörande för den ordning i vilken reaktorerna tas ur drift”. Senare beslutade riksdagen, efter inrådan av näringsutskottet, att kärnkraften skulle avvecklas 2010. Sedan dess har partiförhandlingarna i riksdagen i praktiken upphävt detta beslutet.

Nu verkar det som om både miljöminister Andreas Carlgren och näringslivsminister Maud Olofsson aviserar att kärnkraften även i framtiden skall utgör en del av Sverige energiproduktion. Olofsson levererade det budskapet igår (och talade om “överskådlig tid“) och Carlgren vid söndagens Agenda. Vilket är bra enligt min mening. Samtidigt blir det likväl problematiskt om Carlgren och Olofsson säger nej till nya reaktorer då våra nuvarande reaktorer faktiskt snart kommer falla för det s.k. “ålderstrecket”.

Sedan skall påpekas att jag definitivt inte delar Carlgrens optimism gällande vindkraften som denna förmedlade i Agenda. Idag svarar vindkraften för ett försvinnande bidrag till svensk elbalans. Den samlade elproduktionen 2007, senaste föreliggande, uppgick till 146,3 TW där vinkraftens bidrag var 1,4 TW. [1] Samtidigt skall man ha i åtanke att inom svensk inrikespolitik har man talat om att minska oljeberoendet. Då får vi också studera energibalansen. Enligt den uppgick den svenska energitillförseln, borträknat kärnkraftens omvandlingsförluster, till 503 TW (“oljeprodukter” står för 198 TW) och där samma siffra för vindkraften är 1,4 TW. [2]

Tråkigt nog ser jag att socialdemokratin inte tar ansvar i frågan om kärnkraften, man verkar fortfarande stå kvar i kärnkraftsmotståndet, där trojkan Sahlin, Guteland och Jämtin är ledande. Enligt min mening är det dags för socialdemokratin att ser över den nuvarande synen på kärnkraften! Kanske borde man tillsätta ett rådslag i ämnet energi? Eller är man rädd att de åsikter som kanaliserats på DN-debatt av ett flertal socialdemokrater (DN 080405, DN 071101, DN 050507) kommer avspegla sig i övriga partiet?

Andra bloggare som skrivit i ämnet:
Drakfors, Holmlund, Ankersjö, Hagwall

Fotnoter:
[1] prop. 2008/09:1 utgiftsområde 21 / Elbalansen, s. 15.
[2] prop. 2008/09:1 utgiftsområde 21 / Elbalansen, s. 14.

Andra skriver intressant om: Politik, kärnkraft, fissionskraft, el, energi, energipolitik, Maud Olofsson, Andreas Carlgren, Sahlin, Guteland, Jämtin, Socialdemokraterna, Centerpartiet, Agenda