Gunilla Molin skriver lite raljant i sin artikel, apropå regeringens överenskommelse om kärnkraften, att  “vi behöver visst mer energi för  att kunna konsumera mer”. Skall jag tolka det som att Molin tillhör den del av opinionen som står för nolltillväxt på energisidan, för gigantiska energisparprogram eller för ransoneringar – som var utmärkande för 70-talets energikris – eftersom hon vill avveckla kärnkraften? Skall jag tolka det som att Molin säger nej till förnyelsebara energislag inom de närmaste åren eftersom det innebär ett tillskott till Sveriges energibalans, och där med leder till …