Blev så förbannad när jag läste igår på SVT: s hemsida att Nackas moderater bestämt sig för att ge bidrag till de förälder som stannar hemma med sina barn. Fullständigt icke-rationellt och idiotiskt. Detta innebär att fullt friska människor stannar hemma och därmed inte är ute på arbetsmarknaden och genererar inkomstskatt och moms till staten i vanlig mening och konsumtion till företagen. Därtill, förälder som väljer att ta bidrag väljer ett dyrare sätt att ta hand om barn för stat/kommun.
Det säger sig självt att det är dyrare för stat och kommun att 20 förälder tar hand om 20 barn framför att 3 förskolelärare tar hand om 20 barn. När barnen är på dagis innebär det att föräldrarna kan delta i arbetslivet. Därmed är detta dumhetsbidrag kontraproduktivt mot den nordiska arbetsmarknadsmodellen med många kvinnor i arbetslivet, alltså strider den mot den socialdemokratiska samhällsmodellen med full sysselsättning. Dessutom uteblir produktion och vår samlade BNP blir lidande.
OECD hyllar oss inte heller för att vi har för lite kvinnor på arbetsmarknaden, utan för att vi har många kvinnor på arbetsmarknaden. Dessutom visar forskning på området att det inte är ett fel med dagis/förskola för barn. Enligt professor emeritus Bengt-Erik Andersson, som har följt en grupp barn från deras första levnadsår upp till 25 års ålder, så har ”hela 70 procent av dem som börjat på dagis före ett års ålder har en mycket positiv utveckling när det gäller skolbetyg, anpassning och social kompetens.” och då är samma siffra ”Bara 38 procent” för ”dem som varit hemma som små barn har haft motsvarande framgångar.” Enligt professorn så är ”forskarsamhället är i dag tämligen överens om att det kan vara bra för små barn att riktigt tidigt börja i barnomsorg, om den håller god kvalitet.”
Inte ens de dogmatiska nyliberalerna borde vara för detta, bidragen är kollektivistiska de med. För att avrunda det så väljer jag citera Göran Persson som träffsäkert sa ”Rättvisa är att de som har barn på dagis gör en insats i samhället och betalar skatt. De som föredrar att vara hemma med sina barn har ett fritt val och bör inte subventioneras.”
Tillägg: Genom bastivarlden.se får jag reda på denna artikeln på BBC, ”UK learns from Swedish childcare”.
Jag misstänker att vi har ganska lika åsikter om vårdnadsbidrag, förskola, barns behov, jämställdhet o.s.v
Men jag tror inte Bengt-Erik Anderssons studie är särskilt bra att dra upp i sammanhanget.
Han har inte gjort någon skillnad på barn som började hos dagmamma eller i förskola vid 6 respektive 12 månader.
På 70 och början av 80-talet saknade majoriteten av alla dagmammor pedagogisk utbildning, ofta var dagmamman en granne i samma portuppgång/kvarter, en väninna eller kusin till föräldrarna eller dylikt.
En sådan dagmamma går inte att på något sätt jämföra med dagens förskola, som har tydliga pedagogiska riktlinjer, en läroplan att följa och där åtminstone all t.s.v-anställd personal har utbildning för arbetet, antingen på gymnasie eller högstadienivå. Kort sagt tror jag att man skjuter sig själv i foten om man drar upp den där gamla undersökningen, som dessutom enbart omfattade drygt 100 barn. Ingen vettig människa köper att barn lyckas bättre i livet för att de vid 6-månaders ålder fick tillbringa dagarna hos en outbildad grannfru några trappor ner i hyreshuset istället för att vistas i sin bostad med sin mamma eller pappa ett halvår till. Om nu inte föräldrarna hade allvarliga omsorgsbrister förstås, missbruksproblem, djupa depressioner eller dylikt.
I övrigt håller jag helt med dig om att vårdnadsbidraget är en styggelse, och jag anser till och med att förskola är en rättighet för barnen!
Utbildning på högskolenivå skulle det försås stå, jag hade bråttom!