Söder och diskriminering bland idrottsklubbar


Martin Tunström ©. Björn Söder i Almedalen. 

Genom Tommy Funebos blogg får jag reda på att Björn Söder, Sverigedemokraternas partisekreterare, ondgör sig över att folkpartisten Madeleine Sjöstedt, kultur- och idrottsborgarråd i Stockholm, till Svenska Dagbladet säger att de idrottsklubbar i Stockholm som inte bekämpar intolerans och diskriminering mot homosexuella kan få sina bidrag indragna.

Söder anser nämligen att ”det politiskt korrekta etablissemanget med riksdagspartierna i spetsen går snällt till sängs med homosexlobbyn och gör som den säger” när dessa vill ändra reglerna för bidrag. Alltså anser Söder att det är korrekt att vi skattbetalare betalar ut skattemedel utan krav om att bekämpa diskriminering mot homosexuella. Men egentligen är det inte så konstigt, vi talar här om de främlingsfientliga Sverigedemokraterna.

Märkligt blir det dock när Söder börjar svamla att politikerna vid utbetalning av offentliga medel inte skall kräva att idrottklubbarna skall bekämpa diskriminering av homosexuella:

”Istället för att fokusera på det klubbarna och föreningarna är till för – nämligen idrotten – skall de istället som verktyg åt homosexlobbyn och politikerna fokusera på politik.”

Tvärtom, om man som idrottsklubb vill erhålla ekonomiska medel från stat och kommun så får man faktiskt följa de regler som gäller för utbetalning av offentliga medel. Det finns säkert en uppsjö av regler som inte berör idrott som idrottsklubbarna skall följa om de vill ta emot offentliga medel. Det här är inte frågan om att vara ett ”verktyg åt homosexlobbyn och politikerna” utan om att helt enkelt vara idrottsklubbar öppna för alla, även homosexuella. Det är idrottklubbarnas uppgift, i alla fall om de  skall ta emot ekonomiska medel. Uppenbart vill Söder inte det, han vill att man skall ge pengar till klubbar som diskriminerar homosexuella. Lite bättre exempel på ”homosexlobbyns” makt tycker jag Söder får presentera.

Andra skriver intressant om: , , , , , , , , , ,

3 comments

  1. Och relevans mellan den av dig länkade debattartikeln från Timbro och den av mig skriva blogginlägget om Björn Söders syn på diskriminering av homosexuella i de svenska idrottsklubbarna? Du har förvånansvärd svårt att hålla dig till ämnet och verkar mer hamnat i rätthaveristiskt beteende. Så, försök nu debattera själva sakfrågan för en gång skull, jag tror du kan om du bara försöker.;)

    Intressant nog bör noteras att Fredrik Segerfeldt, i sin debattartikel, i ena stunden plötsligt (utan relevans) kan tala om att “det sitter kommunister i Sveriges riksdag.” (no shit?) och sedan förlitar sig på den hemska kommunistföreträdaren Kalle Larsson påståenden om att “socialdemokratin medvetet anpassat sin invandringspolitik till Sverigedemokraternas för att hålla dem utanför riksdagen”. Någon riktigt källa som styrker Kalle Larsson påstående presenteras inte, undra om Timbro använder samma form av källhänvisningar i sina publikationer. (Inte vad jag sett i alla fall)

    Någon bra källa på att man ropat “Go home” har jag aldrig sett, bara en massa påståenden hos (ny)liberala bloggare och liberala blaskor.

    Intressant nog har de borgerliga partierna förlitat sig på Vänsterpartiet för att bygga majoritet på en del förslag i riksdagen, och runt om i de svenska kommunerna, och landstingen samarbetat med Vänsterpartiet.

  2. Den enda rimliga slutsatsen ar att den offentliga makten ska sluta sponsra fritidsaktiviteter av alla slag. Sa fort den bidrar med pengar sprider den ocksa sina egna normer. Detta skapar ytterst ett norm-monopol som genererar en ”godhjartad” intolerans. Det visar sig i utbildningspolitiken och debatten om Plymouth-broderna, saval som i kultur och fritidspolitik.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *